Egots död

Möjligt, men detta anser jag är en fördel för ju verkligare det blir desto mer tydligare blir det och ju mer tydligare det blir desto lättare blir det att inte bara förstå det men även att definiera det, och förstår man det tillräckligt och kan definiera det enkelt och koncist så förstår man i samma process hur man potentiellt kan frigöra sig från det, om åtminstone konstruera metoder för att göra det.

Du och jag kan inte lysa på en nål i en höstack och säga "där är nålen" och förvänta sig att någon som inte kan skilja en nål och ett höstrå åt ska kunna göra det, detta är ignorans från vår sida.

Jo, fast jag kan inte minnas att jag tyckte det var hjälpsamt att "definiera" saker. För mig personligen handlade det bara om att bekämpa min rädsla. Känna en stark rädsla för att en dag vara gammal och känt att jag borde ha levt mitt liv annorlunda. Att inte ha vågat det jag ville göra då jag hade möjlighet. Min största rädsla i livet var att känna ånger. Jag brukade påminna mig själv om att jag kommer vara död en dag. Hur kan jag på allvar ta min rädsla så seriöst när jag vet att mitt liv är så komiskt litet.

Det fanns inget jag behövde definiera. Det jag behövde hitta var tomheten, inte egot. Och tomhet kan inte definieras. Jag behövde avidentifiera mig själv. Sjunka ner i tomheten... inte strukturera upp saker. Visst har jag senare funderat på vad egot är, men det har varit mycket senare.

Ego för mig är:
1. Jag kan känna smärta och lida.
2. Jag upplever exklusivt vad jag upplever. T.ex. om någon drar av nageln på min högra hands pekfinger så känner jag smärta och ingen annan. Och jag kan inte uppleva vad andra människor upplever. Om någon annan får sin nagel avdragen så känner jag inte ett skit.

Detta (egot) går så djupt och är så fundamentalt att begreppet "filosofisk zombie" har skapats.
Jag kan inte veta om någon annan upplever något alls. Jag kanske är den enda som upplever.
Jag är alltså totalt avskärmad, utestängd och isolerad från alla andra, en fullständigt separat individ.

Alltså verkar egot vara det mest fundamentala som finns. Medan ni säger att det inte finns alls. Det är sjukt.

Ja, men eftersom det finns olika vägar eller metoder så kan vi inte konstruera förklaringar utifrån de upplevelser och metoder vi själva har erfarenhet utav, vi måste ta reda på vart någonstans Skogismyra är i processen och vilka problem som existerar och detta gör vi genom att be om en konceptuell definition, och den absolut främsta anledningen till att vi behöver denna konceptuella definition är för att vi enbart har text att arbeta med här.

Tack för förklaringen, jag ska fundera ett tag på detta, jag kommer fram till effektivare tankar och förklaringar ju längre jag får tänka på det. Men jag har en annan fråga som jag behöver ett svar på också: Vad har du använt eller använder för metoder för att lösa detta problem att du upplever dig själv utestäng och isolerad?

Upplever man tomhet genom djup meditation så finns det inget där helt enkelt. Det går inte att förneka, då det är den faktiska upplevelsen. Precis som att känna smärta. Det är sant, eftersom det är vad som upplevs. Som jag sa tidigare så är separationen sann, för den som upplever det. Men inte sann för den som inte upplever det. Och om då vissa upplever det och vissa inte, så kan det inte vara sant. Men inte falskt heller, eftersom det du säger makes sense. Den faktiska sanningen, är därför icke-dualistiskt. Och ju mer man diskuterar, desto mer säger man emot sig själv. Varför? För att det är sanningens natur.

Det är inte ett problem, utan det är något som gäller för alla. Du kan aldrig veta om någon annan upplever något eller ej. Det är fakta. Man kan bara tro och hoppas att andra inte är fullständigt döda inuti. Vilket jag gör.

Tomhet är en upplevelse. Och det är bara du (egot) som upplever tomheten. Inte jag. Återigen: ego.

Ja, det är en upplevelse utan någon upplevare. Detta kräver inte nån awakening för att uppnå, ska tilläggas. Så det är bara att testa själv.

edit2: gjorde det lite tydligare

Ja det är sant, men till skillnad mot dig känner jag mig inte utestängd och isolerad.
Men vad är ditt problem då om detta inte är ett problem för dig?

Smärta känner vi alla, det är oundvikligt i detta liv, lidande däremot går att transcendera, men då är det också viktigt att du förstår skillnaden mellan vad som är smärta och vad som är lidande, är det någonting du har en klar förståelse i?

Vänligen också beskriv vad för metoder du använder och hur du använder dessa metoder.

Upplevelse kräver en upplevare.
Antar att du menade "känner jag mig inte uteständ och isolerad".
Du är utestängd och isolerad ändå. Det är fakta. Om du inte hade varit det så skulle jag kunna se genom dina ögon nu, och du skulle kunna se genom mina ögon.

Det beror väl på vad som menas med "problem".

Jag använder inga metoder eftersom jag har gett upp.
Så enligt vissa borde jag vara upplyst nu, eftersom jag gav upp. Men det är jag ju inte.

Korrekt, korrigerade detta... ber om ursäkt för det.
Fast här gör du ett inkorrekt antagande, du vet inte hur jag känner för du har inte tillgång min kropp, lika så vet du inte hur jag upplever och vad jag upplever eller hur jag uppfattar omgivningen eller mig själv. Gör detta konstaterande för dig själv och acceptera det; det existerar olika biologiska kroppar och dessa kroppar har slutna nervsystem och separata hjärnor och detta är varför du aldrig någonsin kommer att kunna se genom mina ögon eller veta hur jag känner i detta liv.
Vad är ditt hinder, vad står i vägen för dig, vad kan du inte ta dig förbi?
Vad förväntar du dig ska hända när du blir upplyst, att du uppnår någon slags bliss där du översköljs av lycka och frihet?