Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Haha, jo, du har en uppenbar poäng i det du skriver. All PR är inte bra PR.

Jag tänker att det är hög tid att försöka lämna föreställningen om en allmänmänsklig moral bakom sig och erkänna det absurda i tillvaron. Krångla sig ur det här hålet där orden "gott" och "ont" ekar mellan väggarna. Medge att det inte finns en sanning, utan flera, och att man måste tro på sin egen. Detta vore sann mångfald.

En svensk tiger representerar den S-märkta staten och symbolen ägs av staten. Det är därför Aron Flam blev stämd. Winston Churchill är förvisso en symbol för att Englands seger i andra världskriget men Churchill är också en symbol för liberalismens seger över nationalism och konservatism. Sedan kanske de här huliganerna läser in något annat i honom men givet vad som sagts i intervjuer så är de flesta av de här huliganerna liberaler som inte känner sig hemma i det nya identitetspolitiska England och där de egenskap av etniska engelsmän är på väg att förlora sin implicita engelska nationalism - som mest tar uttryck i gamla symboler. De skall skuffas undan till förmån för migranter från tredje världen som inte gillar att gatorna är fyllda med monument som koloniserade och exploaterade dem.

Huliganerna är dock liberaler och tänker sig att engelsmän och invandrare kan samlas kring Churchill eftersom Churchill trots allt besegrade "de onda fascisterna" och etablerade liberalismen som den dominerande ideologin i England och Västeuropa. De icke-vita tycker naturligtvis annorlunda eftersom tyskarna inte ägnade sig åt kolonisering i en större skala i relation till England. Faktum är att England fortsatte med sina övergrepp mot icke-vita folk runt i världen efter Nazitysklands fall. Det gör England fortfarande. Så för att sammanfatta;

1. Svensk Tiger = Symbol för den S-märkta staten

2. Winston Churchill = symbolen för liberalismens seger över nationalismen men också en symbol för kolonisering och post-kolonisering.

Det senare är glasklart för icke-vita som upplevt Englands förtryck men inte för vita liberaler som endast ser att Churchill besegrade nationalsocialistiska Tyskland. Eftersom BLM har stöd av delar av eliterna (i synnerhet företag) så ser det ut som BLM kommer lyckas. Många av de här monumenten och det inkluderar antagligen Winston Churchill statyer kommer att rivas. Det innebär att de här liberala huliganerna förlorar nationella symboler att samlas kring - vilket såklart är positivt eftersom det är liberala symboler.

Jag är förövrigt mer sympatisk till BLM än till en död brittisk imperialistisk liberal eller S-märkt statlig symbol som en "Svensk Tiger". BLM har förövrigt rätt i att vita människor behandlar icke-vita på det mest bedrägliga sättet och de här BLM-protesterna är helt legitima. Vad jag hoppas är att det riktas mot de neokonservativa och deras eviga krig för Israel, storföretag och löst definierade liberala ideal - i Mellanöstern, Centralasien, Latinamerika och Afrika men det är tveksamt. Jag är dock nöjd om Winston Churchills monument i England och USA rivs.

Vill bara påpeka att varumärket "En svensk tiger" har privatiserats och figurmärket med den klassiska randiga tigern ägs numera av ett litet museum.

Vad gäller liberalismen så börjar jag mer och mer luta åt tanken att liberalism i sig är en imperialistisk ideologi vars själva existens förutsätter ett imperium. Den uppstod som ideologi i det Brittiska Imperiet och anammades sedan av det Liberala Imperiets kärnland när det gav dödsstöten åt det Brittiska Imperiet - när det slutligen övertagit dess positioner.

Vad säger trådens giganter och följare. Är liberalismen en förutsättning för modern imperialism?

Håller med. Flams äckliga hatbild får t ex en helt annan innebörd om den används med en löjeväckande intention. Om alla europeiska majoritetsbefolkningar är nazister så är vi ju alla nazister och det betyder inget utöver den hudfärg man råkade födas med. Churchill var också nazist, fast en inkompetent nazist som av den anledningen antagligen borde få sina statyer nedplockade. Självmotsägelserna kan hellre dras till sina absurda konklusioner än att man plågas av deras internaliserade dissonans.

För du menar antagligen inte att kollektivism och identitet inte sker naturligt. Det krävs tvärtom ett evigt ansande för att hålla det borta från rabatten som har naturlig växtkraft.





Men snälla. Varenda land hade samma typ av kampanjer om att hålla tyst för att lösa läppar sänker skepp. Det gäller givetvis inte "staten" eller "regeringen" utan varenda person som var lojal med nationen. Allihopa.

Att den svenska varianten blivit ikonisk beror på ordvitsen och designkonceptet som lät sig överföras i andra sammanhang. Men att låtsas som att en svensk bondeförbundare inte kände sig precis lika träffad som en sosse av affischen är ju stolligt. Eller att tystnad i krigstid var en specifikt socialdemokratisk doktrin. Målet var alla svenskar som brydde sig om Sverige. Vilket var de allra flesta på den tiden.

Tigern var inte sosse, utan svensk. Den som sätter hakkors på tigern, gör det inte på ett parti som administrerade svensk konsensus, utan på svenskar som agerade klokt egenintresserat.

Tråden har uppenbarligen olika åsikter om Flams verk En svensk tiger och det är väl bra. Tråden är ju en samtidsanalys. Själv måste jag säga att jag tyckte om stora delar av den eftersom den lyfte fram intressanta fakta och skeenden som jag inte kände till, som den europeiska socialdemokratins nära samarbete med diverse tredje världen rörelser etc. Flam har även en underfundig judisk humor som stundtals är mycket roande.

Men det fanns ett grundanslag i En svensk tiger som jag fann felaktig och förljugen. Den utgick ifrån att Sverige och svenskarna under hela efterkrigstiden på något sätt befunnit sig i en tystnadskonspiration om sympatier med Tredje Riket, permittenttrafiken och exporten av kullager till Tyskland etc. Den delen var ju uppenbarligen helt falsk eftersom jag under hela min uppväxt varit medveten om den delen av svensk historia. En TV serie som Någonstans i Sverige som jag såg när den gick i repris skildrade ju alla dessa förlopp och jag minns att i stort sett ett helt avsnitt behandlade permittenttrafiken av tyska soldater. Den skildrade tysksympatierna hos överklassen och det fanns väl till och med någon som skulle interneras till arbetsläger för kommunister om jag inte minns fel. Generationsromanen Gentlemen av Klas Östergren som jag läste i späd ålder handlade om samma frågor, men ur ett annat perspektiv. Så Sveriges ibland något vingliga steg mellan stormakterna under andra världskriget har definitivt inte varit omfattad av någon svensk tystnadskonspiration.

Sen har ju Flam gjort stor sak av att några hyllkilometer av gammalt arkivmaterial om utrikeshandeln under andra världskriget inte längre finns bevarat utan makulerats. Vad han utelämnar är att mycket stora delar av offentligt arkivmaterial kontinuerligt gallras bort eftersom det skulle bli mycket kostsamt att bevara allt offentligt arkivmaterial. Hade han lyckats påvisa att materialet gallrats i strid med gällande regler hade det kanske varit ett scoop. Men så tror jag inte att det var. Arkiv gallras helt enkelt av utrymmes och kostnadsskäl.

Han skildrade också ett planerat terrormord på en FN medlare som var medlem av svenska kungahuset till något som på det hela taget var försvarbart, när denne ville tillvarata även den palestinska befolkningens rätt i samband med Israels grundande. I det sammanhanget så hade det kanske varit på sin plats att han skildrat att Israel vid sitt grundande i princip var en socialistisk Sovjet satellit som fick mycket stöd därifrån - även om det nu är fullständigt otänkbart att nämna det.

Mitt intryck av En svensk tiger som serie var till slut att den var intressant, men att den var ytterligare en i raden av partsinlagor som med jämna mellanrum kommer ut och som har till syfte att misstänkliggöra svenskarna på grund av neutralitetspolitiken under andra världskriget. Jag tror ju inte alls att migrantinvasionen är något som är en följd av en kollektiv skuldkänsla på grund av vad som hände för tre generationer sedan. Svenskarna har kontinuerligt kollektivt bearbetat nationens hållning under andra världskriget. Det var kanske inte snyggt alla gånger, men Sverige var under stora delar av kriget i princip omringat av Tredje Riket och samlingsregeringens uttalade mål var att hålla nationen utanför kriget.

EDIT: Att jag tagit upp Elli Kupfer i tråden beror på att jag misstänker att den möjliga andra "hemliga identiteten" hos Olof Palme kan vara en viktig bortglömd pusselbit när man söker teckna hans porträtt och kanske även bidra till en djupare förståelse av hans starka engagemang i frågor rörande tredje världen.

En upphovsrätt in absurdum är en förutsättning för liberalismen sedan den blev globalistisk. En sparka-undan-stegen imperialism, som låtsas egalitär. Den blir naturligtvis uppenbart pinsam när innehavare bär sig åt som som Bertil Almquists och Astrid Lindgrens efterkommande.

Rulla tillbaka upphovsrätten, alltså åter en kortare giltighetstid, och mindre universell, är därför en bra front mot globaliseringen.

Det var mer än vad jag visste om den Svenska Tigern. Ja, liberalismen är en imperialistisk ideologi eller snarare. Liberalismen finns till för att motivera imperialism när rika människor anser att den behövs. Liberalismen är och kommer alltid vara rika människors ideologi och uppkom hos rika människor utan mark och titlar. En urban vulgär klass som ogillade den markägande aristokratin (som inte alltid kan betraktas som godsinta) eftersom de uteslöts i en ganska stor utsträckning från policyprocessen.

Den här killen
https://www.youtube.com/watch?v=Gnyr3sbdKkU

...förstörde verkligen för exploaterande klassen och kanske är det därför ryssarna återigen lyfter upp honom. Inte så mycket för att de är stalinister men på grund av Stalin är en symbol mot den neo-liberala ordningen som har ett rätt stort inflytande i det ryska moderlandet.


Jag uppfattar inte att "En Svensk Tiger" symboliserar etniska svenskar. Kanske var det tanken från början från svenska staten. Sedan är antagligen Flams bokkapitel om den Sverige under kriget antagligen horribelt men vad vet jag. Jag har inte läst boken men eftersom som Aron Flam är liberal (precis som SD, MED och AfS) så kan jag inte tänka mig att det är skrivet på ett sätt som jag skulle uppskatta det.

Hur som helst. För att avsluta diskussionen om "En Svensk Tiger". Jag ger dig rätt i att de etablissemangsliberaler som kom ut till Aron Flams försvarar ansåg att Flam attackerat etniska svenskar och därför försvarar de Flam. I alla fall förstår jag Mattias Svensson (DN) så. Jag kan hålla med dig om att en Svensk Tiger är en rätt kul symbol men frågan är hur relevant den är idag precis som jag kan hålla med dig om att Churchill kan representera "samhörighet" och det "engelska" utan att Churchill som person eller hans politiska gärning har någon relevans. Frågan är då vart meningsfullheten ligger. Om trettio år kommer nog få veta vem Churchill är och en "Svensk Tiger" är en symbol som dem födda på 1970-talet och senare inte riktigt har koll på. Historiska symboler tenderar att försvinna över tid.

För att ge dig ytterligare än poäng. Jag är inte kommunist men för mig symboliserar Fidel Castro en brytning med en onda liberala amerikanska imperiet. På det sättet kan jag uppskatta Castro och Cuba utan att för den skull ge mitt stöd till Kubakommunism.

https://www.youtube.com/watch?v=NFPWBauqd-o

Sedan håller jag med dig om svenskt självintresse. Vi är som sagt överens om det mesta förutom att du är lite av en borgare.

Vad gäller den illfundige juden Flam så ska hans politiska gärning förstås som en partsinlaga för judenheten och för kollektiv skuldbeläggning av det svenska folket, vår närhistoria och vår nationalstat. Flams syfte är att patologisera svensk gruppidentitet, kollektiv sammanhållning och inomfolklig solidaritet samtidigt som hans egen etnocentrism och rastänkande ger utslag på richterskalan. Etnisk chauvinism och kollektivism för oss judar, individualism och antirasism för er gojer. Den som inte ser denna köpman i etnocentriskt hyckleri för vad han är bör uppsöka optiker för nya glas i bågen. Återigen: problemet är inte Flams aktivism för judar, problemet är att all hans vakna tid, vad det verkar, går åt till sjukdomsförklara svenskarnas självklara rätt till ett politiskt projekt där svenskarna är det naturliga centrumet och resten av världens folk är perifert. Att han pryder tigern med hakkorsbindeln är förmodligen ett utslag av hans motbjudande personlighet i kombination med ett djupt liggande hat mot svenskarna, en demonisering av det svenska folket och en underförstådd krigsförklaring.

Jag har noterat att en del socialister av olika slag har applåderat beslaget av Flams böcker, men det beror på att de inte gillar hans neokonservativa libertarianism, inte någon invändning mot att svenskarna hålls kollektivt ansvariga för politiken som fördes under krigsåren. I själva verket är både liberalers och socialisters livsluft och raison d'etre en illaluktande avdunstning från mytologiserandet och bejakandet av förintelsen. För europeisk nationalism på kollektiv folklig basis leder alltid till mekaniserat folkmord på judar. Glöm aldrig!



Vad gäller de ölfryntliga huliganerna i England som tog till gatan under helgen så lyfter jag på plommonstopet och nickar instämmande. Churchill hit och Churchill dit, det var knappast den fete krigsförbrytaren som var det primära skyddsobjektet för dessa slagskämpar, snarare var det en sund reaktion mot importerat pöbelvälde och öfvre medelklassens blaserade vita barn som i sann freudiansk anda vill mörda sin far och våldta sin mor. Påståendet att de försvarade liberalismen är en stretch och lämnas ad acta. Vilka statyer som eventuellt är problematiska i Albion är en fråga som engelsmännen och inga andra äger, att reagera mot bruna kroppar som bildstormar är hedervärt och en förbannad skyldighet för vita män med normal testosteronhalt i kroppen.

Noterbart i fallet England och BLM är hur olika media porträtterat demonstrationerna. Narrativet ligger fast, i ena fallet är det "mestadels fredliga protester", i andra fallet är det "far right". Den bisarra västerländska median, deras ägarstrukturer och betalda lakejer måste nedgöras till siste man om vi någonsin ska få något som påminner om intellektuellt hederlig diskussion. Så enögt som det är nu var inte ens de grekiska cykloperna. Cyklopmedia.

Jag menar att ingen i den mediala offentligheten tycks känna sig manad att tala för det svenska folket, utom när vi ska skämmas eller dela med oss av pinsamheter som binder oss samman. Annars kan man alltid tala för sig själv som svensk, ur ett svenskt perspektiv, om det känns lättare och bättre. Bära svenska folkets bördor på sina axlar. Jesus-liknelsen får ni på köpet.

Aron Flam borde f.ö. gå ned på knä och be svenska folket om ursäkt. Tigern är en svensk. Alla svenskar.

Vem bry sig om Flam? Han svartmålar ju Sverige/svenskar lika mycket som BLM och övriga vänstern.

Verkligen? Lyssna på intervjuerna med de här pro-Churchill demonstranterna som brittisk media publicerade. De påminner om "Proud Boys" (ett gäng huliganer som försvarar Donald Trump), EDL (en brittisk pro-israelisk huligan-grupp med tydliga liberala inslag) och kanske NRA-aktivister. Varför skall vi solidarisera oss med pro-israelisk Muslim-hatare som Tommy Robinson? Varför skall man vara solidarisk med våldsamheter och huliganism?

Vidare, vad är det för fel på BLM? Britterna röstar på partier som öser in människor från tredje världen in i deras land. Sedan lever dessa invandrare under dåliga och fattiga förhållanden. I länder som Sverige skickar vi många invandrare till Samhall (vilket är helt stört). I Storbritannien säger nu dessa invandrare nej till exploateringen och säger att de på lika villkor skall ha rätt till goda arbeten och möjligheter. De vill också en ursäkt för den historiska koloniala rasismen som har präglat Storbritannien eller snarare England under nästan hela landets historia.

Britterna har röst på liberala ledare i över hundra år och nu är dags för dem att leva upp till sina så kallade höga liberala ideal. De så kallade huliganerna stödjer uttryckligen Churchills liberalism så de får nu skörda den sådd som de och deras förfäder sått. I slutändan bär du ett ansvar för vad du gör och röstar du på något av de partierna som sitter i det brittiska parlamentet är du högst ansvarig för utvecklingen. Detta gäller även svenskarna. De röstar på sossar, gröna och liberaler och nu dör pensionärer i tusental. Svenskarna kanske skulle ha tänkt på att du får den politiken du röstar för.
Det samma gäller britterna. Visst, vi kan hävda att rika människor lurar väljarna. Det är sant men det är inte så att det inte finns alternativa röster.

Många i tråden försvarar Alexander Bard för att han säger; "Ryck upp er själva" men när någon (som jag) hävdar att engelsmännen och svenskarna bär ett eget ansvar för vad de röstar på så skyller många av er på judar, muslimer, journalister och eliter. Som om engelska väljare är ett gäng barn som inte vet vad de gör. En tillräckligt stor grupp i samhället gynnas av liberalismen - det är därför de röstar som de gör.

Svensk kultur är usel och bör förintas. Se bara på hur antisemitismen ökar i Sverige!

Är inte detta retoriska knep rejält utslitet nu? ALLA vet ju nuförtiden att det är inte Petter, Bengt eller Anna-Karin som viskar om att judar dricker blod från icke-judiska barn.

Men jodå, lögnen om de antisemitiska etniska svenskarna kan hottas upp med det narrativ som vi nyligen fått bekanta oss med här i tråden: sorgesången om de polska judarnas flytt på 60-talet.

Om detta må vi såklart berätta, inte minst för att suggerera fram den svenska ondskan, och detta berättarhantverk har ”journalisten” och sociologen Anna Frey tagit på sig. Hon har gjort en radiodokumentär som heter Rädslan jag ärvde, här i ett reportage från studio ett:

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1525477?programid=909

Sveriges mest illvilliga människa Ingrid Lomfors dyker också upp i reportaget, lyssna inte om ni har högt blodtryck. Lomfors menar att judar fortfarande ska vara oroliga, för demokratier kan tydligen monteras ner otroligt fort, och ni kan ju gissa vilka Lomfors menar är mest utsatta… och vilka hon subtilt pekar ut som förövarna.

”Det faktiskt existerar antisemitism i Sverige, det vet vi, Vi vet också att den har ökat, inte bara i Sverige, utan faktiskt, i hela världen och den är otroligt farlig. Mot judar, såklart, men också mot hela det öppna samhället.” , säger Lomfors.

Reportern ställer naturligtvis inte frågan ”varför är då det öppna samhället så viktigt för er, när det ökar antalet antisemiter i Sverige?”
Eller ”Jag förutsätter att ni vill minska den muslimska invandringen?”

Det hela är ju sjukt. Ja, sjukt på riktigt. Patologiskt.

För Lomfors och Frey har ingen orsak att rikta sådan misstänksamhet mot vårt fördragsamma folk? Låt oss tolka dem välvilligt, låt oss anta att de faktiskt är så rädda som de ger uttryck för. Då är detta faktiskt en psykiatrisk problematik:

”Fobi (av grekiska φόβος, fobos, "fruktan, skräck") kallas en stark upplevelse av rädsla, starkt obehag, skräck eller stark äckelkänsla som, ibland utan saklig grund, återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen hyser stark aversion mot.”

https://sv.wikipedia.org/wiki/Fobi

Lomfors/Freys känslor skall alldeles oavsett inte kallas rädsla. Offer är rädda, offer kan faktiskt ha en grund till att vara rädda. Men Lomfors/Frey är inte offer för svenskar, som de tydligen inte ens kan särskilja från polacker. Eller muslimer.

Dessa negativa känslor skall kallas vid sina rätta namn: detta är misstänksamhet. Osympatisk misstänksamhet. Så ogrundad och sjuk att den kan kallas fobi.