Början på ett mediakrig om mångkulturen?

De har väl att välja mellan en plats på samhall föreskriven på felaktiga grunder av en aktivisthandläggare på af följt av livslångt utanförskap eller direkt ut i livslångt utanförskap. Nu är artikeln gammal men principen att konkurrensutsätta och sparka ut våra svagaste bara för att snygga till statistiken för nyanlända är ovärdigt för alla inblandade, framför allt invandraren, reducerad till en obetydlig oönskad spelpjäs, likställd med en handikappad svag svensk. Vad kan sen gå fel? Det mesta troligtvis.

Varför lura hit folk i massor när vi inte har något att erbjuda mer än marken vi går på, vi håller på med en stor jävla livslögn som bara ska pågå, för ingen kommer våga säga sanningen.

Nej ingen kan idag ange skälen till massinvandringen till landet. Att säga att den skett av humanitära skäl går inte idag 2010. Ingen säger det. Att säga att de kommit för att arbeta och rädda pensionerna går heller inte eftersom det är allmänt känt att 100 000-tals av dem inte arbetar. Att säga att de kommit för att bo i våra supertrista hyresområden och hålla igång konsumtionen funkar heller inte. Har vår statsminister, den undflyende statsministern med den flackande blicken, någon gång angett skälen? Nej det har han inte, det är bara en stor tystnad kring människorna i våra förorter. De liksom bara finns där. De har bara liksom kommit. Ingen debatt har ägt rum. Inga som bott i landet länge och byggt det har blivit tillfrågade. Märkligt detta.

Förlåt att jag dröjde men det har varit så mycket och det är ingen enkel sak att argumentera mot rävarna i tråden, det kräver tankemöda.

Jag tolkar inte Aron som att han tycker att Sverige har någon skuld, jag har för mig att han brukar påpeka att han inte tror på arvskuld.

Vad han verkar göra i boken, jag har ju skamligt nog ännu inte läst den, bara lyssnat på podden, är att påvisa att sossarna sina vackra ord till trots från Margot Wallström hela vägen via Palme ända bak till den första tiden konsekvent har samverkat med antisemiter.

Jag tycker att det är ett imponerande gräv och jag förstår att många sossar verkligen hatar detta och förmodligen kommer att kämpa hårt för att stoppa den, alternativt smutskasta Flam för att punktera hans trovärdighet.

Även om det vore så att han på något för mig obegripligt sätt försöker lägga skulden för ww2 på Sverige så skulle jag ändå inte ta åt mig, vore det mer hedervärt att som resten av europas länder intas och ockuperas?

Det skulle jag förresten gärna fråga honom om jag fick nöjet att träffa honom, precis som jag skulle fråga hur det kan vara okej att vara israelisk nationalist men inte svensk sådan.

Själv njuter jag högaktningsfullt av alla hans avslöjanden om vidrigheter hos sossarna, inte för att jag tycker så illa om den gamla stammens sossar, utan för att jag avskyr och föraktar dagens, från och med den obehaglige Palme och framåt. (Jag är uppväxt bland hemmansägare och bönder och där stod inte Palme mfl högt i kurs!)

Sen tror jag att Flam som så många andra smarta personer börjar nyktra till, drevet mot Bard kommer nog att skynda på den processen bland sådana som Flam.

Edit: Jag gillar Aron för att han verkligen ifrågasätter så mycket av allt som förstör vårt samhälle, kommunistiska idéer, genussvammel, kvotering mm mm, förmodligen tycker han samma sak om BLM som Bard också.

Att han sen inte är perfekt och har fel eller konstiga åsikter om vissa saker är väl som det är, om det inte fanns värre personer än Aron som satte agendan så skulle vi nog ha ett rimligare läge.

I Sverige hyllar man en lång rad kungar som inte gjorde annat än att såg ned på folket och gjorde dem mycket illa. Trots detta uppskattar nationalisterna dem - de är en del av våra historia och de är tillräckligt långt bort resonerar de. De är tillräckligt långt bort. Winston Churchill dog 1965 och det är i närtid. Det var inte länge sedan.

Genom att Churchill startade krig med axelmakterna (Tyskland, Italien, Japan, Ungern, Rumänen, Bulgarien, Thailand, Irak, Iran, Kroatien, Slovakien, Serbien, Montenegro och Manchuko) resulterade också i en lång rad folkmord, fattigdom, etnisk konflikt och andra mänskliga katastrofer både här i västvärlden och det som idag kallas för tredje världen. Efter kriget fortsatte Churchill med ren plundring i Afrika, Mellanöstern och Asien. Han bär ansvar för statskuppen i Iran. Det finns många skäl till varför bruna, svarta, gula och röda människor vill riva statyerna över honom.

Winston Churchill är en historisk symbol som besegrade Tyskland. Fotbollshuliganerna tycker därför att Churchill är någon form av hjälte och ogillar att invandrare och liberaler vill riva Winston Churchill statyer. Churchill var inte bara ansvarig för att starta andra världskriget och plundring i tredje världen. Han etablerade också de politiska och juridiska nätverk som gav liberalismen en hegemonisk ställning i Storbritannien. Han är ansvarig för massinvandring, (hyper)globalisering och den kulturella historielösa nihilismen. Om Winston Churchill hade levt idag hade han tagit avstånd från de här huliganerna som försvarar hans staty.

När jag lyssnar på fotbollshuliganerna får jag fram att fotbollshuliganerna är genomsyrade av tillrättalagda Hollywoodversion av andra världskriget samtidigt som de försvarar en okunnig och rent destruktiv liberalism. De är alla HBTQ-vänliga liberaler som förespråkar öppna gränser (möjligtvis inte för muslimer) och tycker att bruna, svarta och gula människor skall vara tacksamma för Churchill befriade världen nationalsocialister, fascister och reaktionära monarkister. Återigen - Fotbollshuliganerna hyllar och försvarar mannen som är en av förgrunden till varför etniska engelsmän är marginaliserade i sitt eget land. Orsaken till varför arbetarklassen är marginaliserad.

Visst, precis som en "Svensk Tiger" (som representerade SAP och staten) kanske kan representera svenskhet kanske Churchill kan representera engelsk identitet - men då reducerar vi Churchill till en meningslös symbol precis som en "Svensk Tiger" får samma symbolik. De här huliganerna är fruktansvärt ideologiskt vilsna. Det är nästan skrämmande. De här vänsteraktivisterna och de icke-vita minoriteterna befinner sig däremot på en moralisk topp. De vet vad de håller på med. De avskyr Churchill av helt rationella skäl - trots allt dödande han deras folk. De här fotbollshuliganerna däremot? Tja, de vet inte att de skyddar en figur som har gjort den vita arbetarklassen till en marginaliserad och fattig grupp som allt eftersom förlorar sitt fotfäste i England.

Notera att jag är på arbetarklassens sida. Det är jag alltid men jag stödjer inte våldsamma demonstrationer, kriminalitet eller kontra-jihadisk/neo-konservativ/liberal ideologi - och där med har jag inte så mycket gemensamt med vare sig vapenälskande NRA-vänner eller fotbollshuliganer som har tittat för mycket på Save Private Ryan och Schindlers List.


Det är ett slöseri med människoliv och skattepengar. Friska människor vare sig de är invandrare eller svenskar hör inte hemma på Samhall. Vidare, det skulle bli billigare om man lade ned hela arbetsmarknadspolitiken och mycket mer etiskt för alla inblandade.


Vad det handlar om är inte att Aron Flam eller Alexander Bard har "nyktrat" till. Bard känner att han egna vita privilegier är hotade. BLM-aktivisterna är i många avseenden inte liberaler. De identifierar sig etniskt och vill inte bara på den vita arbetarklassen bekostnad men på alla vita människors bekostnad få tillträde till institutionerna och de goda jobben. Det är förvisso förståeligt.

Titta på Aftonbladets redaktion. Den är helt kritvit. Vad BLM-aktivisterna vill är att den skall vara brun, gul, svart och röd men absolut inte vit. Detta har Alexander Bard inget problem med men han har ett problem med att BLM vill att staten skall kvotera in dem. Hela BLM-projektet osar omfördelning men den här gången är det inte bara omfördelning från vita arbetare till icke-vita men från rika vita människor till icke-vita.

När svenska staten tänkte uppoffra Peter Wolodarskis barn för "flock-immunitetsstrategin" så började han gorma och skrika från Dagens Nyheter. Det var okej att offra Rinkeby och vanligt folk i Sävsjö men inte hans egna ungar, grannar, arbetskamrater och föräldrar. Detta är vad vi ser från Bard - när han nu hotas själv flippar han ur och blir oresonlig.

Jag länkade en 40 min lång intervju av Flam med Westerholm och beskrev i detalj vad jag anmärker på. Det han och Westerholm sysslar med är historieförfalskning som syftar till att sätta aversion mot socialdemokrater högre än försvar av svensk rätt att agera egenintresserat nationellt.

Du bemöter ingenting av detta, utan håller rakt ut med om att du sätter kritik mot parti före försvar av nation. Det svenska folkhemmet (som ju var ett tvärpolitiskt svenskt projekt) smutskastas å det grövsta och du klappar händerna för att många som kritiseras var sossar.

Att du förfäras av "antisemitismen" hos S efter att ha lyssnat på Flams pod, indikerar hans etniska agenda och att syftet ingalunda är att svensk skuld ska avskrivas så att dagens självskadebeteende upphör.

Det jag påtalar är inga petitesser, utan helt fundamentalt. Du hänvisade till din bakgrund bland bönder och du har råkat ut för en bondfångare. Titta igenom videon med kritiska ögon och fråga dig varför Flam alternerar mellan att tala om "vi svenskar" och "ni svenskar". Fråga dig varför den där nödvändiga historiska självkritiken bara handlar om "ni svenskar" och aldrig "vi andra som bara råkar bo här".

Observera att det finns fler i tråden som vill backa upp din känsla om vad Flam egentligen menar, men ingen av dem har mer att komma med än passivaggressiv skit och fega glidningar om "nazisterna i tråden". Det är det debattklimatet Flam vill ha. Man vill kunna anklaga och insinuera, utan att sedan behöva stå för det.

Kleta hakkors på svensk folkrätt med plausible deniability.




"En svensk tiger" representerar bokstavligen och bildligen det svenska folket i sin kollektiva helhet inför omvärlden. Inte socialdemokrater eller ens borgfredsregeringen eller svenska staten. Det Flam och Westerholm låtsas göra är att kritisera S, samtidigt som de uttryckligen talar om det klandervärt tvärpolitiskt svenska i hanterandet av andra världskriget. Flam raljerar om svensk telepati, inte socialdemokratisk.

Att jämföra med Churchill som brittisk symbol fungerar illa. Dels ÄR Churchill en problematisk historisk figur som ju offrade brittiska imperiet för att rädda det. Vad vann det brittiska folket egentligen, såhär i backspegeln?

Impulsen att skända Churchill och den svenska tigern är densamma, som sinnebild för vit, historisk majoritetsbefolkning, men i det senare fallet är det mer naket. En symbol som SKAPADES som symbol för varje svensk, måste först avdramatiseras som sinnebild för klandervärda "socialdemokraterna" eller "svenska staten". För att sedan återprojiceras på alla vita kroppar i dagens Sverige som ska tiga. Inte i egenintresse som då, utan i underkastelse, nu.

För mig är den här en fråga om sanning i bemärkelsen vad som faktiskt hände och varför.

Sverige under 1930 talet var i förhållande till Tyskland lika kulturellt och ekonomiskt beroende som vi i dag är av det Liberala Imperiet. Det Tredje Rikets Tyskland var den absolut mäktigaste stormakten ända fram till 1943 när kriget definitivt kunde sägas ha vänt. Alla andra länder som förklarade sig neutrala hade blivit totalt överkörda inklusive Norge och Danmark. Att den svenska samlingsregeringen anpassade sig till realpolitik under den tiden är något som svenskarna välsignade då och att lägga någon ny tolkningsmall i efterhand är oärligt. Churchill och Stalin kommunicerade om vad som kunde och borde göras med svenskarna när Stalin väl börjat spela i samma lag som Churchill och Roosevelt. Hade det Tredje Riket vunnit kriget hade vi sannolikt fått svara för den export av kritiska varor som gick till det Brittiska Imperiet och varför rekryteringen till Waffen SS försvårades.

Vi böjer idag oss för det Liberala Imperiet när det sätter press på oss. Vi lämnar ut terroristmisstänkta till tortyr, skickar trupp till Afghanistan och flyg till Libyen. Vi blockerar handel med Ryssland och hindrar ryska pengar från att placeras i svenska banker om Imperiet förklarar att det är svarta pengar. Stormakter gör som stormakter finner lämpligt och de gör som de vill och kan med små nationer.

Den största tjänsten vore att undervisa svenskarna om realpolitik och hur världen faktiskt fungerar istället för att i efterhand moralisera kring frågor som avgörs av rena råa maktförhållanden.

EDIT: Sen kan man ju tycka att det är märkligt att Aron Flam presenterar en grundlig genomgång av mysteriet Olof Palme men utelämnar att hans mormor hette Elli Kupfer. För svenskar som ser arv som något som följer svärdssidan är det naturligtvis tramsigt och ointressant. Men andra folk anser att tillhörigheten till ett folk följer spinnsidan och vem som är mormor är då helt avgörande.

I ett vidare perspektiv så hade det varit bra att vara normkritisk, fast på riktigt. Att ersätta det rådande och i allra högsta grad levande metanarrativet med en mängd små narrativ utan mer än relativa sanningsanspråk. Lyotard, fast en Lyotard som tvingas leva upp till sina egna premisser.

Bra där! Tillvaron är en kamp om utrymme. Mänsklighetens historia är den om ständig konkurrens, mellan grupper och idéer.

Jag ser framför mig en syntes av postmodernismens värderelativism och en hegeliansk dialektik som ser möjligheter till framsteg i motsättningarnas "fredliga dynamik". För att tala med Bildt.

Det är en kamp mellan grupper som bara kan bli en civiliserande förhandling mellan grupper om grupperna företräds i det offentliga samtalet. Vilket inte sker idag. Det finns svenskar med plattform och svenskar som talar. Men aldrig i egenskap av svenskar som talar i egen sak. Som för svensk grupptalan.

Den representationen kletas det hakkors på och den som har hakkors får inte delta. Det är ett skolboksexempel på Lyotards differend, om skolan hade varit autentiskt postmodernistisk, vill säga.

Visst är det så, och det har ju varit ett återkommande ämne i den här tråden. Frågan är hur man ska kunna tvinga fram ett samtal mellan svenska röster, som talar i egenskap av svenskar, och representanter för andra, mer självmedvetna folkgrupper. Det sker inte naturligt.

Jag tänker annars: appropriera mera. Retorik och symboler från feminism, miljörörelsen, nationalsocialism, liberalism, o.s.v. Ett riktigt absurt dekokt som man nog kan skratta åt, men som väcker motstridiga känslor. Jag tror att framtiden är jämställd, grön och "rasistisk".

Jag såg en bild på ett nedklottrat monument i London som jag inte sett i svenska medier. Det såg för jävligt ut. Ja låt de nedklottrade monumenten i London - var det Trafalgar Square eller Piccadilly Circus på bilden? - stå kvar i nedklottrat skick och låt de som klottrat göra rent. Men de har väl flytt fältet med sina färgburkar. Vänstern är bara destruktiv. Och de vet om det. Låt monumenten stå kvar osanerade som sagt. Alla som ser monumenten/statyerna kommer att undra: vad är det för idioter som varit framme.

Bilden jag såg tror jag kom från onlineupplagan av Spiked där Brendan O´Neill är stjärnan. Han skriver även i The Spectator vad jag förstår. Här om vänsteretablissemangets avsky för de som försvarade statyerna. De som SvT-SR nedsättande kallade för "självutnämnda patrioter" enligt ett inlägg ovan i tråden. Det är nästan ruggigt hur snarlikt UK är Sverige när det handlar om mediakrig och polariserng där vänstern är otroligt högljudd just nu.

https://www.spiked-online.com/2020/06/15/why-the-pc-establishment-loathes-the-pro-statue-protesters/

Ja, splittringen är ganska maximal just nu, vilket skulle kunna ha med pandemin och den påföljande finansiella svackan att göra. Det är inte överraskande att vänsterligister ser sin chans i oredan.

Jag vet inte själv vilken strategi som är bäst för att bemöta skamlösa provokationer i stil med dem som haglar nu i dagarna i samband med den här befängda statystriden. Är konfrontation rätt, eller bör man låta galenskaperna tala för sig själva?

På sikt tänker jag att det är finurligt att desarmera värdeladdade fenomen som används i offensivt syfte mot klassiska hegemonier som eftersträvar stabilitet. Ta skydd bakom begrepp som jämlikhet, jämställdhet och pragmatism. Markera att traditionella västerländska värderingar inte är universella, men att vi tar ställning för dem för att vi tillhör en europeisk gemenskap. Vår samhällsutveckling är inte betjänt av polarisering. Tvärtom.