Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Det är så jävla tråkigt så hjälplös man är inget man kan göra något åt. Syrran jobbar inte han har varit här hela veckan/sovit över. Familjen ist är glad ska gulla osv. Skiter i har inget att säga emot. Mitt ord är värt ingenting töntigt men jag tänker inte ens prata med dem längre så kanske jag känner mig lite gladare. Sedan i Corona tiden ingen bryr sig ju heller här kändisar som blir sjuka och dör. Folk håller sig inne här istället har vi in folk till vårt hem. Kan lika gärna dö. Så nu vet dem det oxå. Gick in där dem satt för att kolla lite saker, ena säger något till mig jag svarar inte, forsätter försöka få respons. Då berättar jag det jag sade. ” sluta larva dig ”... håll käften. Stängde så nu kommer jag inte prata med dem där jävlarna




Man klarar ta lite jobbiga saker men när det blir för mycket och tillslut blir det för mycket. Men allt här är helt onormalt så det är normalt för dem.

Jag lever ensam och har ett fåtal vänner. De flesta bara ytligt bekanta och ingen jag kan prata djupt med. Har varit medlem här ett flertal år och alltid tyckt det varit skönt att kunna skriva av sig och uttrycka vad man känner. Skönt med ett anonymt forum där man kan prata om sådant som kanske inte skulle gillas eller uppskattas om man skrev ut det med sitt riktiga namn. Samt att man även kan diskutera djupa saker med personer man inte känner. Nackdelen är att fb är så pass stort. Många som känner till detta forum och går in och läser, medlem som icke medlem. Jag brukar tänka ibland när jag läser vissa trådar, hur lätt det måste vara att kunna bli igenkänd då många skriver ut väldigt tydliga detaljer kring situationer eller frågor de undrar över. Brukar därför försöka vara försiktig med att skriva ut saker som kan vara för avslöjande eller detaljerade om mig.

Har känt ett tag att jag bara skulle vilja få skriva av mig då jag stundtals gånger går omkring med både irritation och ångest. Men är verkligen rädd att någon jag känner eller en familjemedlem skulle kunna räkna ut att det är jag baserat på de händelser jag skulle återberätta.

Hon åkte iväg sent jobbade idag, men är inte överaskad om hon mitt i natten kommer tillbaka med honom, om inte skönt för stunden. Gick inte så bra heller bara ignorera alla om de frågar efter något verkligen, men kommer ändå fan inte vara lika pratsam osv för min egenskull. Hur som när dem gick och han skulle få med sig något hem, ena sa då "eller så kan du ta det imorgon" och kanske hörde oxå "kom tillbaka sen" eller nåt sånt låter helt sjukt. Men hade inte blivit förvånad.



Blir jobbigt skriva hela tiden lär inte göra det. Men ändå skönt så man slipper skriva till sig själv eller typ någon annan endast här använder ju alla det för skriva ned utan att folk egentligen behöver bry sig.

Jag vill somna in. Jag är klar nu. Det existerar inget jag vill ha. Varför skulle jag då bry mig om imorgon? Godnatt.

Vad skulle hända om någon räknade ut att du är du?

Måste bara tillägga det är alltid kaos här. Min farsa har alltid över folk oxå men som inte hade varit här på hela veckan jag frågade han "varför kommer det sig att inte han är här samtidigt" han skojade och sa: eftersom vi vill alltid att folk ska vara här hela tiden alltid någon vara här, för din skull. Men det är ju sanningen att dem är jävla fittor... 1-2h senare när dem gick iväg kommer 2 av hans kompisar över som vanligt håller på. Men innan hade dem undvikit hela veckan att komma hit. En gång hörde man han i telefon .... kille är här, så du kan komma imorgon så. Så drygt att folk är här i omgångar

Kan tänka mig att jag skulle få otroligt mycket skit för det och det skulle kunna förstöra relationer mellan mig och andra. Skulle få skulden för att ha pratat om sådant som utomstående inte ska känna till.

Att vara den jag var innan jag var jag.

Går väl sisådär.

Kanske sista meddelandet jag gör här för det kommer inte bli bättre. Han gick "Hem" 1 gång det var när hon åkte och jobbade han kom inte tillbaka på kvällen men nästa dag "nu" är han här igen, han har varit här varenda dag hela veckan. Hon är sjuk i huvudet min syrra tyvärr. Det är bara kaos. Det är sä mkt värre än normalt. Man sitter ju hela tiden och förväntar sig att han ska komma hit när han inte är här så jävla drygt så mkt drygare än vanligt.

Fortfarande misslyckad, ständigt på väg längre och längre ifrån alla chanser och möjligheter. När döden blir till något befriande så kan man gå orädd i alla fall.

Det är när man är orädd som livet är värt att levas! Att känna sig fri är viktigt för att må bra, är du fri? Det är rädslan som stoppar människan ifrån att nå sina drömmar. Låt inte rädslan stoppa dig ifrån ifrån att leva det livet du vill ha, att dö - det kan man göra en annan dag.

Ajdå, det låter riktigt jobbigt. Då förstår jag att du drar dig för att skriva. Men det känns som du skulle behöva prata ut om något? Har du någon vårdkontakt?