Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Jo MK är ett ungdomsmärke. Det är min uppfattning också. Finns ju medeklassfenomen även bland ungdomar, när man är osäker i tonåren och vill passa in.

Att unfrienda SD:are på Facebook samtidigt som de inte har något emot att vara vän med människor som går ut och äter under Corona-tider. Att riskera andra människors liv är alltså ok men SD är det inte...

Kom på en till grej: Som man ofta ser i mäklarbilder på Hemnet

-Svindyr pumptvål med tjusig etikett istället för att köpa Willys tvål för 30 kr/ två paket.
-Marmorplatta i köket där man kan ha sin pepparkvarn och sitt havssaltkar...
- Köpa muminmuggar i 800kr-klassen på tradera

Är sedan ett par månader inflyttad till ett villaområde och kan således bidra med (inte nödvändigtvis vassa) spaningar. Ska tillägga att jag inte har något emot medelklassen och mina spaningar är kanske inte att anses som tacky.

Löpning! På tidiga helgmorgnar! Skorna kommer inte från Nike eller Adidas utan de verkar företrädesvis vara Hoka One One i självklart grälla färger. Funktion före form!

Lättviktsdunjackor från Peak Performance. Notera att jag inte tycker Peak levererar dåliga produkter men deras jackor är klart överrepresenterade. Under jackan är det en fleece från Houdini.

Stone Island har även blivit populärt bland farsorna, samtliga runt 40. Precis som tatueringar har det blivit något för alla. Jag får inte intrycket att de skulle visa sig i City med SI dock. ”Man vet ju aldrig”.

Flertalet gånger då jag handlat i den lokala mataffären har jag märkt av att föräldrarna vant ungarna i tämligen tidig ålder att de (ungarna) ofta får vad de pekar på. Nu senast, i kassan när morsan skulle betala, så frågade ungen henne om han kunde få (mer) godis än vad som redan plockats.
-Nä
-Ok då vill jag ha två trisslotter, kontrade ungen med, varpå morsan såg uppenbart besvärad ut eftersom hon förstod att hennes son var rätt bortskämd.

Sjukt att lägga 2000kr på en fleecetröja.

Jag tror nog att ett avancerat intresse för matlagning och ett lite lyxigt förhållande till mat är den största TM-markören.

Mat är enkelt och trendkänsligt, man kan visa upp sitt välstånd. Därför älskar TM japanska kockknivar, gräddsifoner, lyxiga kök, spännande restauranger i Vasastan och fräscha kokböcker. Töntiga TM-män har påfallande ofta ett lite ambivalent förhållande till stark mat och kött, och håller sig därför med chiliplantor i lägenheten; de inbillar sig att chilin och waygu-biffen kan ge dem lite av den mystik som omgärdar pampas och cowboys och därmed stärka deras manlighetskänslor som till vardags långsamt förintas under tofflan.

Jag skulle nog säga att den största TM-markören är det ogrundade - men likväl trängande - behovet att "bryta sig loss" från sin bakgrund. Behovet görs än mer tacky av att det slutgiltiga målet tycks vara att ändå bli exakt som ens föräldrar. Som en invärtes klassresa, där man trampar vatten hela livet men vill kunna sitta i hammocken på sommarstället när man är 50 och säga att man minsann har kämpat sig upp till något bättre än vad ens föräldrar nöjde sig med.

Öfverklassens avkommor håller hårt i släktband och traditioner, eftersom Sveriges självbild i mångt och mycket är beroende av att adeln och diverse annat finfolk håller historian levande.

Arbetarklassens avkommor håller hårt i släktband och traditioner, eftersom det är det enda de har utöver slit-och-släng-prylar, och arv värderas högt av arbetare (som är mycket stolta över arbetarnas historia, i Sverige och i världen).

Men hos den tacky medelklassen är inhemsk nostalgi, och stolthet över ens bakgrund, den stora synden. Samtidigt vill man egentligen inte vara något annat än vad man är, och därför ger man sig fan på att kämpa för att bli något helt annat som ändå är precis det man redan var.

Den invärtes klassresan görs främst genom att TM "upptäcker" saker som denne genast antar att ingen annan i hela världen känner till (inte ens de människor vars traditioner eller prylar eller livsstil det är TM har upptäckt).

TM "upptäckte" att södermalm var avslappnat och att man kunde vara sig själv där. Detta berodde inte på arbetarklassen och A-lagarna. Nejdå, dessa behövde man utprisa, så att den avslappnade attityden (som TM antog satt i asfalten eller något) kunde förvaltas av bättre folk. Och nu är södermalm ett igensytt rövhål.

TM "upptäcker" typ, Tibet eller något, och utgår genast ifrån att den bristande materialism som tibetanerna uppvisar måste vara helt okänd för alla västerlänningar. Varför skulle annars den prylgalna TM erfara ett sådant konstlat lugn i sitt lekamen, om inte den materialism som TM hittills har avgudat finns inom alla västerlänningar? För om västerlänningar inte brydde sig så mycket om materiella ting så skulle vi väl flyga till Tibet allihop, eller hur? Ja, så måste det vara. Observera att detta inte gäller på hemmaplan, där TM skrattar åt arbetarklassen som säger att den inte bryr sig om materiell status, eftersom TM vet att status och avundsjuka är det enda som räknas här i livet.

TM kan göra dessa "upptäckter" eftersom de finansieras av TM:s lika TM föräldrar, som TM planerar att bryta sig loss från så snart han har lyckats spara ihop tillräckligt med pengar genom att låta mamma och pappa bekosta hans utgifter.

Spot on! Hade allt detta. Dock sålde vi muggarna på tradera. Och då kunde vi köpa svindyr tvål för pengarna.

Ja eller Carpe Diem. Men ibland vill man dock som medelklass lägga lite extra pengar på saker för att man uppskattar just estetiken. Dock gör ju många det av anledningen att dom vill verkar coola och rika.

En grej med medelklassens hem är att dom ofta ser ut som miokataloger och helt saknar personlighet.

Parfymklockor stämmer också bra.

Tacky fakenaglar och MK-väskor är mer WT än medelklass.

Säker på det? Båda kostar flera tusen kronor... Var...