Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är märkligt.

Ena sidan av det politiska spektrumet tycker att det ges en för negativ bild av flyktingfrågan i medierna.
Eftersom det som har hänt faktiskt har hänt måste förväntningarna på vad som skulle kunna hända varit väldigt lågt ställda på flyktingarna/migranterna. Ännu lägre än det verkliga utfallet.
De visste alltså vad som skulle komma och tyckte ändå att det var ett godtagbart pris.

Den andra sidan i det politiska spektrumet menar att medierna ger en för positiv bild av verkligheten och menar att utfallet för ett stort antal flyktingar/migranter var helt väntat. De visste också vad som skulle komma men ville inte att det skulle ske. Priset för samhället och den enskilde var för högt.

Medierna har helt uppenbart både försökt mörka utfallet och förändra förväntningarna på utfallet.
Resultatet är att ingen blir nöjd.

Båda sidor har alltså mycket låga förväntningar på migranterna/flyktingarna.
Båda grupperna gör skillnad på folk och folk men bara en grupp benämns rasister och det beroende på att de inte vill betala priset för detta.
Den andra gruppen förväntar sig å andra sidan att någon annan skall betala.

Resultatet?
Många av de som förväntades betala tar springnota och lämnar bostadsområden, kommuner och till och med landet för att de aldrig ville vara med och betala priset för sig och sin familj. White flight.

De som är kvar tvingas betala på ett eller annat sätt.

Medierna undrar varför de inte har större förtroende.
De har fortfarande inte förstått att alla är rasister enligt den populärpolitiska definitionen de anför då alla gör skillnad på folk och folk. Både höger och vänster.
De låga förväntningarnas rasism är gemensam för både höger och vänster. Men också sann.
Men medierna förnekar detta. Då blir det krock med verklighetsuppfattningen i båda lägren. Både höger och vänster blir missnöjda med verklighetsbeskrivningen.

I virustider har vänstern dragit ifrån. Löfven upp som en raket i skyn och Sjöstedt har trätt fram som ställföreträdande statsminister.
Sjöstedt.
Kristersson och Busch fäktar förtvivlat men når inte fram. Och Åkesson – var finns han, på Nya Zeeland?
Media håller nationalisterna också medvetet på avstånd för nu har en oväntad möjlighet uppenbarats att ställa regering och stödpartierna i förgrunden - etablerade medias enda alternativ till makten.

Dagens Expressen rubricerar stort att ställföreträdare Sjöstedt annonserar PRESSKONFERENS.
Och där levereras gammal ofinansierad skåpmat: hyreslättnader och utökad sjukpenning som kompensation för hushållskassan hos mängder av mänskor med stora barnaskaror som redan går på alla upptänkliga bidrag och till dels på statssubventionerade arbeten som nu kan ha dragits in.

Om någon journalist någon gång ville ställa denna gåsleverproletär mot väggen: då dräneras statskassan ännu mer vilket endast kan avhjälpas med höjda skatter från en redan hög nivå eller hur? Eller nedragningar på statens utgifter för välfärden eller hur? Då är vi tillbaka på ruta ett eller hur?

Eller den viktigaste: när tar skatteinbetalarens tålamod slut att bekosta arbetsföra mänskors bidragsbehov?

Dessa frågor och många andra liknande ställs aldrig av SvT eller av de privatägda medierna.

Det behövs bara tre-fyra frågor så står Sjöstedt svarslös inne i hörnet.
Han driver en politik som är fullständigt galen men han ifrågasätts aldrig av media.

Det är en sak att söka utjämna klassklyftor bland ett arbetande folk som under ett arbetsliv blir
+poster eller allra minst inte -poster i samhällsekonomin. Det är till och med ett absolut krav från en majoritet av folket att så sker.
Men det är en annan sak att låta allt större del av samhällsnyttiga medborgares pengar gå till en allt större del av samhällstärande medborgare eller icke-medborgare för deras uppehälle eftersom det leder till en samhällskrasch efter ett antal år av oundviklig ekonomisk nedgång och växande polarisering i samhället med stor oro på gator och torg.

Till största delen konsumtion genom bidrag bland en växande del av befolkningen är en usel ekonomisk framförhållning och hjärndöd politisk ideologi om Sverige inte suttit med sin valuta som gisslantagande av övriga världen (utom Kina) som USA konstigt nog ännu är förmöget till, men detta står inte Sverige till buds.

Om inte våra folkvalda makthavare insett detta för länge sedan vill säga och i grund och botten för sin politik genom altruistiska syften, som de inte vill säga, men då är vi inne på helt andra vatten.

Än så länge har skatteuttaget kunnat hållas nere på uthärdlig nivå av ett tålmodigt arbetande folk genom politikers och myndigheters tysta acceptans av fenomenet svart ekonomi i Sverige. Men den kritiska punkten är snart här då folk en masse börjar strunta i att vara lojala mot Skattemyndigheten.

Och var tar då Sjöstedts farliga inkonsekventa politik vägen (som han dock nu äger förstånd till att fly ifrån) om hans parti lyckas få gehör för den i större mån. Ännu mera skatter naturligtvis. Då är nedgående spiral här definitivt och Sverige med raska steg på väg mot bananmonarkin.

Det är bedrövlig och sorgligt att se stollar som Löfven och Sjöstedt växa i dessa kristider. Bådas politik genom konsekvenslös migrationspolitik har inget annat än svart framtid med sig i påsen och de slår också mynt av krisen genom att skuldsätta svensken genom konstaterat högre dödstal i utsatta områden, vilket bl a oviljan till integration hos dessa boende medfört jämte omöjligheten av ens för Sverige att direkt erbjuda finare och större boenden åt dessa ankommande.

Glöm inte att en stor del av svensk vänster är helt religiöst övertygade om att Sverige tjänar miljarder på invandring och att landet enbart berikas av mångkultur. Så om svensk media då rapporterar något negativt om invandringen leder det till att svensk vänster automatiskt tappar förtroende för media, då det enligt svensk vänster inte kan finnas något problem med invandringen som inte är helt kopplat till svensk rasism. Utan svenskars rasism och fördomar hade mångkulturen och massinvandringen till Sverige fungerat perfekt, så tänker svensk vänster. Att på något sätt rikta kritik mot invandrarna själva leder direkt till avståndstagande från svensk vänster.

Jo, det finns en fanatisk tro att alla problemen är orsakade av rasistiska svenskar, alternativt gamla europeiska kolonialmakter. Problemen med invandringen kan därför aldrig tillräknas invandrarna själva, eller ens invandringspolitiken. Bara positiva saker kan tillräknas dem, som ny exotisk konsumism, och en mytologi som kretsar kring ett inbillat sprudlande kulturliv som ska finnas undangömt någonstans i någon förort.

Mediabevakningen är därför alltför negativ eftersom den inte konsekvent pekar ut vita människor som skyldiga till alla problem. Och för att den fortsätter att förtiga det rika kulturlivet i förorterna (det finns ju där, vi toleranta humanister vet det, men det är nedtystat av rasister, så vi fortsätter lite samvetstyngt att titta på Netflix i stället för att berikas av spontana afrikanska gaturumpdansfestivaler).

Jag är ingen varm anhängare av resonemang om att "vänstern är de riktiga rasisterna". Men vänstern är iallafall de riktiga konsumisterna. Och här tar sig konsumismen en form som ligger nära kolonialism och definitivt är exotiserande. Invandrarna är exotiska djur i en zooföreställning för vänsterborgarens nöje och förströelse. Invandrarna kan dansa och rappa på Youtube och laga mat som doftar lustigt och prata på lustiga språk som en ljudfond. Det kan borgarna/vänstern konsumera en stund, sedan zappar de vidare till nästa konsumtionsvara. Människor blir invandrarna aldrig i deras ögon.

Det är anledningen att vänstern är så ovillig att prata om saker som hedersvåld, radikal Islam osv. Eftersom det är problem som inte på något sätt kan skyllas på svenskar. Om hedersvåld och radikal Islamism existerar är det därför lättare för svensk vänster att ignorera dessa företeelser, eftersom om dessa företeelser existerar så bryter det sönder deras argument bit för bit.

Att vänstern behandlar invandrare som barn kan man se ständigt. Vänstern är alltid emot att man ska använda sexistiska ord mot kvinnor, förutom när rappare hela tiden rappar om kvinnor som horor, då är det helt plötsligt helt Ok för enligt svensk vänster måste man respektera förortens kultur, även om den kulturen är sexistisk mot kvinnor, allt annat är som sagt rasistiskt.

Problemet är att media inte belyser att kulturell utarmning blir resultatet av den MENA:itiska kulturens möte med västerländsk konsumtionskultur. Jag har då aldrig stött på något genuint uttryck för utländsk kultur i Sverige, utom möjligen finsk stövelkastning på en fotbollsplan någonstans i min ungdom. De invandrare från länder långt borta som slår sig ned i Sverige tycks nästan mangrant lägga sig till med osunda vanor och därtill utveckla någon form av depressiv desperation i sin marginalisering. Det blev inte mycket till den motsatsernas fredliga dynamik, som enligt Carl Bildt betyder oerhört mycket för att vitalisera det svenska samhället. Så talar en sann moderat. Det är denna syn på invandringen som ett exotiskt tillskott som du nämner i ditt inlägg. Det finns inget för media att rapportera om i den vägen.

Vänstern gillar f.ö. bara hiphopkultur inkl. graffiti, och det är ju amerikanska företeelser. Både vänstern och den liberala borgerligheten vill att t.ex. Stockholm ska vara som New York. Det är romantiskt trams.

Problemet för sådana som dig är att all statistik pekar åt en riktning: Somalier och afghaner är en enorm ekonomisk och kulturell belastning.

Problemet med svensk mångkultur är att invandrarna på många sätt blir något slags kreolfolk i Sverige, de tappar mycket av kontakten med sina ursprungliga kulturer och de förvandlas i mångt och mycket till rotlösa identitetslösa individer som istället utvecklar en Amerikansk ghettokultur och identitet som ersätter deras ursprungliga identiteter. Går du till Rinkeby eller Alby hittar du inte mycket av genuina kulturella intryck från Mellanöstern eller Afrika och ett sprudlande orientaliskt kulturliv, istället hittar du i stort enbart dåliga kopior av Detroit och Harlem. Så istället en sprudlande mångkultur där människor från olika länder tar del av varandras kulturer så har vi istället ett samhälle som skapar mängder av identitetslösa och rotlösa individer som tappat kontakten både med sin egna kultur och det svenska samhällets kultur.

Just precis, och det är därför man allt mer sällan ser hyllningsartiklar till den vibrerande "mångkulturens" lov i media. Undantaget är möjligen någon enstaka artikel i lokalpressen, om någon invandrarkulturfestival i någon avkrok någonstans. Det är rätt talande att det är vid tillfällen som dessa som damerna i slöja visar sig offentligt och lagar lite traditionellt käk, och aldrig annars. Vilket ett litet fåtal journalister förstås tycker är något alldeles exceptionellt.

Inte ens liberalerna, som denna tråd i själva verket handlar om, rosar längre den fabulösa artrikedom som migrationen skulle föra med sig. I förekommande fall är det (som sagt) snarast lögner om lönsamhet samt efterfrågan som dyker upp.

Jag tror att man måste plocka in den stora och helt avgörande vikten av vad jag kallar den intersektionella alliansen i ekvationen. Man kan helt enkelt inte överskatta betydelsen av det stora alliansbygget som slutligen ska leda till att makten tas över permanent. Och då handlar det inte bara om Socialdemokratins dröm och vilja att erhålla röster från SSU områdena. Jag talar om en djupare instinktiv känsla hos vänstern. Underblås ständigt missnöjet genom att hela tiden pumpa ut narrativet om de förtrycka och förtryckaren.

Den intersektionella alliansen handlar om att samla en så stor allians av missnöjda minoriteter att man kan slutligen omdana hela samhället i den progressiva vänsterns anda. Man samlar feminister, HBTQ(P)+, svarta, muslimer, feta, handikappade etc. i ett enda block för att bygga den progressiva drömmen. Man kan kalla det identitetspolitik, eller regnbågsalliansen eller något annat men jag kallar fenomenet den intersektionella alliansen. Fler och fler små grupper ska skalas bort från majoriteten och radikaliseras genom ett ständigt underblåsande av missnöje. Finns det inte tillräckligt många minoriteter så ska de importeras.

Den progressiva vänstern känner detta nästan instinktivt. Ska man lyckas bygga en hållbar allians av de nedtrycka och avundsjuka samlad så kan man helt enkelt inte kritisera sina alliansmedlemmar. Man måste alltid backa upp dem och framför allt undvika att kritisera dem.

Kritisera aldrig medlemmar av grupper som ska finnas i den intersektionella alliansen.

Absolut, det är nog därför de vägrar vika ner sig i fantasin om att invandringen är lönsam, eftersom om även den myten krossas fullständigt så inser de att det snabbt kan vända åt andra hållet. De vet att en rätt stor majoritet av svenska folket väljer ekonomi före humanism, så om majoriteten av svenska folket får veta att invandringen är en stor kostnad så kommer de flesta av dem prioritera ekonomin före någon diffus humanism om att vi ändå måste ha massinvandring för att vara snälla.

Kollade på ett 3 veckor gammalt inslag från svt. Det var någon skola från förorten som hade lite aktiviteter för ungdomarna eftersom de var frustrerade av att inte ha någon som kunde vägleda dem i allt. En tjej svarade att när hon kom från Somalia så blev hon garanterad att få fullgod skolgång här i Sverige. Inte en jävla tanke på rådande situation, utan krav, som om man vore en isolerad bebis från resterande samhället.

Därefter har det varit tunt med sådana inslag. Istället sänder man massvis med reportage från utsatta pensionärer eller företag som går i konkurs. Det är som om man blivit mycket medveten om att efter Corona kommer även en jobbig tid som lär bli väldigt tuff ekonomiskt. Och då måste man fortsätta vädja till de som bidrar.