Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Om du översätter det där till ett av människor talat språk, alternativt delar med dig av krypteringsnyckeln till din text, så kanske du får ett svar du är nöjd med.

versal - stor bokstav
https://sv.wikipedia.org/wiki/Versal

lambda, 'Λ'/'λ' - bokstav i grekiska alfabetet, vilken versalt skriven påminner om ett versalt 'A'
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lambda

'generation identär-chock/dödsknarkarspartanfascism' - lambda har använts som symbol av såväl franska identärer (eller vad det kan tänkas heta) som spartaner historiskt.

spartaner - se 'slaget vid Thermopyle' för förståelse av symboliken.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sparta
https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Thermopyle

typsnitt - formgivning av alfabet för tryck, typ.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Typsnitt

'Tecken i tiden' - en ordlek, kring typer, bokstäver, typsnitt och nutid. Jag avsåg naturligtvis inte Charta 77-plattan från -95 (dåtid).
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tecken_i_tiden


Bättre så?
--

Man kan ju även notera att lambda, sedan -74, även används som symbol för gayrörelsen, btw. Tror dock inte det är det Engellau et al. är ute efter.

Mycket bättre!

Det var nog uttrycket "lamba" som fick mig att tänka på dansen lambada, som vi minns från 1990-talet. Moderata Samlingspartiet gick ut med debattartiklar i Svenska Dagbladet där de fördömde den heta latinska dansen som utövades i smyg av både ung och gammal på dansrestaurangerna runt om i landet. Blickar som möttes, kinder som vilade mot varandra och händer och fingrar som trevande sökte efter ryggen på danspartnern. Det kunde inte tolereras av en konservativ rörelse. Man jämförde med negerjazzen som spelades i rökiga källarhålor i Stockholm på 50 talet och som förstörde en hel generation ungdomar.

Lambda (med "d") är också symbolen för den av Einstein föreslagna kosmologiska konstanten.

Hur i helvete man som naturvetare kan få in ett typo i 'lambda', inte en - utan TVÅ gånger är för mig obegripligt. Jag ska omedelbart gå och tvätta ögonen med karbolsyra.
Jo, det används till en massa saker. Spontant tänker jag på våglängd som det vanligast förekommande, men det kan ju vara en yrkesskada.

Tror dock vare sig Engellau et al., eller identärerna, avser något annat än de lakoniska spartanerna. Har inte sett särskilt mycket om vare sig vågfysik, lambdakalkyl eller flervariabelanalys kommande från någon av grupperna.

Haha, där sa du ett sanningens ord. Eller flera, närmare bestämt.

Jag tror ärligt talat att tiden då det gick att argumentera trovärdigt för "integration", detta mytomspunna fenomen, är förbi. Har några av de insatser och ansträngningar man gjort i den vägen någonsin burit frukt? "Integration" är ju en utopisk medelväg. Du behåller din kulturella identitet men besitter grundläggande kunskaper om samhällets normer och förmår fungera normalt i enlighet med dessa (normer), om så krävs. Inga pengar eller rättare sagt svarta hål i budgeten kan i sig bidra till att befrämja detta om inga incitament finns och ingen okomplicerad kontakt med samhället bortsett från myndigheterna.

Det finns säkerligen fler exempel på lyckad assimilering i dagens Sverige, än på framgångsrik "integrering". Skillnaden ligger i att assimilering är resultatet av en önskan hos individen, som vill anpassa sig, under det att "integrering" kräver oändligt tålamod av värdfolket. Det handlar dessutom mycket om att ge och ta, vilket vi aldrig ska behöva acceptera för egen del.

Ingen kommer snart ha den ork som krävs för att med genomgående undermåligt resultat försöka "integrera" motsträviga eller på sin höjd likgiltiga individer med noll intresse för värdlandets kultur. Varför skulle de personer som anses vara i behov av "integrering" själva anse sig betjänta av detta? Rinkeby, Rosengård och Hammarkullen påminner ändå mycket lite om Sverige.

SLÄPP SKITEN!

Kanske har kriget äntligen börjat nu? Eller rent av gått in i fas två? De värst anfrätta utopiska multikulturalisterna får väl lov att betraktas som besegrade vid det här laget. Det var kanske de deliriska kaskaderna av Sandvikenrapporter, socioekonomiska faktorer och burkafeminism osv som var vänsterliberalernas vapenarsenal i kriget? Det finns inget tyngre att komma med i fas ett? Är det dags för de gyttjebrottande kombatanterna att resa sig ur lervällingen och formera om styrkorna? Börjar liberaler med tankeförmåga inse att en socialistiskt anfrätt vulgärliberalism aldrig kommer att kunna hålla en konservativ kraft med folklig uppbackning stången? Har det blivit dags för de klassiska liberalerna att tvinga ut de vänsterliberala avfällingarna på en walk of shame genom den socialistutopistiska labyrinten där de måste bekänna färg och välja väg?

Håkan Boström läxade upp Timbroliberalerna för deras fiskande i grumligt oredovisade nepotistiska statsplundrarvatten som fått ersätta de rena liberala flödena som låter bäste man vinna på egna meriter. Bilden av den brutallobbyism Timbroliberalerna låtit odla för tankarna till kommunistisk nomenklatura på politbyråerna bakom järnridån. Idag fortsätter Lena Andersson att veckla ut den nya stabskartan. Som alltid med Andersson får man intrycket att varje ord är skrivet med yttersta omsorg och hela texten hänger ihop, så det är lite knepigt att plocka delar.

Liberalismen överlever inte om försvararna ständigt ber om ursäkt
Liberalismen förtorkar samtidigt som den är så dominerande att alla kvävs under den. Det lär man sig av debatten i ett land av kollektivister och sociala ingenjörer.

I dessa tider av oro för liberalismens sak finns det skäl att fundera över vad oron egentligen gäller, med tanke på att det finns så få liberaler i Sverige. Det vill säga icke-kollektivister som inte ser penningen som ett gissel, som anser marknadsekonomin vara något gott och rimligt snarare än ett nödvändigt ont i väntan på den högre rättvisan.
...
Vi är helt enkelt inte överförtjusta i idén om samarbete genom konkurrens. Uppslutningen är snarare stor kring den hållning i frågan som framfördes i denna tidning häromdagen, att den som arbetar för pengar är "kassako åt den som vill profitera på ens tid"( DN Kultur 13/2).

Den liberala inställningen till frågan är ju en annan, nämligen att det är en gynnsam ordning för samtliga att den som behöver pengar hittar någon som är beredd att betala för uthyrd tid och arbetsinsats, och att den som behöver ha en tjänst utförd hittar någon som är intresserad av ersättningen.

Så uppstår den spontana utveckling som inte är centralt planerad utan kommer av människors vardagliga små interaktioner på marknaden där var och en sörjer för sitt. Den saknar helt attraktionskraft hos oss. Vi är mycket mer upptagna av att parera frihetens följder genom dundrande förbud, kvotering, skuld och skam. Även kapitalister misstror fri konkurrens. Precis som alla andra vill de reglera marknaden till sin fördel så fort de hamnat på insidan.

Liberalismen kan, till skillnad från socialismen, aldrig lova evig trygghet och framgång. Vad den kan lova, enligt Anderssons klassiskt liberala perspektiv, är förutsebara lagar och en rättsstat som skyddar individens frihet att sträva efter trygghet och framgång efter eget skön.

Vackert så. Men inte räcker det i ett land med så många brinnande politiker och där journalistiken inte vet vad den skulle syssla med om den inte kunde ställa någon mot väggen för utsatta gruppers utsatthet.

Att vi i högtidstalen dammar av liberalismens principer men samtidigt finner dem oacceptabla framgår av hur begreppet "privilegier" kommit att nyttjas. Tidigare betydde det olikhet under lagen, sådant som aristokratin och skråna innehade. i dag används det för att beteckna förvärv som inte alla delar lika på. Var och en som inte tigger, är sjuk, handikappad, normavvikande eller bor vid en soptipp anses vara "privilegierad".

Det sk liberala etablissemangets utjämningsiver ifråga om olika utfall av olika insats (för övrigt utmärkt illustrerat av Boström i dräpan mot Timbroliberalernas osnygga utsugning av svenskarnas skattemedel genom det intrikat uppbyggda välfärdsindustriella komplexet) kräver, menar Andersson, totalitära insatser.

Där fri vilja är villfarelse och rationella val ses som tvång kan liberalismen inte överleva. Den räknar med kapabla människor, inte drabbade, sköra och utsatta. I vart fall inte ständigt drabbade, sköra och utsatta. Sårbarhet är ett mänskligt faktum och ibland är vi sjuka och svaga, men det är också ett mänskligt faktum att väldigt få kan vara det hela tiden eller ens ofta. Ett samhälle som föredrar välstånd framför askes bör inte göra utsattheten till en så åtråvärd position att det blir kö till den.

Vi är ett land av utopister, kollektivister och sociala ingenjörer. Vi får dåligt samvete av att ha det bättre än tiggarna. Varför skulle vi sörja liberalismen?

https://www.dn.se/ledare/lena-anders...ber-om-ursakt/

Stridssignalen har ljudit. Upp till kamp liberaler och dräp den hydra ni avlat genom era ansvarslösa eskapader under det socialistiska täcket till lägereldsberättelserna om ett evigt expanderande rättighetsbegrepp. Medan ni stjärnögda lät er förföras av löftet om ett globalistiskt gränslöst schlaraffenland utan mänskliga brister något abstrakt "det allmänna" och "filantroper" ska bekosta slapp den dyra friheten er ur händerna. Här sitter ni nu och kletar med döda regelverk, förbud och repressiv överstatlighet medan det gamla goda hemmet övertas av främlingar och själva er så omhuldade världsmedborgaridentitet upplöses i allt mindre bisarra fragment av fragment i det allt mer totalitära kaleidoskopet till värld ni skapat. Vakna idag och ta strid eller vakna imorgon som permanent domesticerat lastdjur. Den liberal som ännu tvekar kring frågan om vem som har rätt att låta sig försörjas av svenska medmänniskor kan skriva följande hundra gånger om dagen på sin griffeltavla:

Enligt den själlösa liberalismen går det inte att bli lovad trygghet och framgång i livet eftersom det kräver att någon annan måste uppfylla löftet och därmed görs ofri.

Som trådens judehatare säkert redan vet ärvs judendom på mödernet. Lämpligt då att kolla sitt mtDNA som ärvs oförändrat från mor till dotter. Antagligen kollar man haplogrupp eller haplotyp. Inget avancerat numer, kan alla göra genom att köpa ett test för en dryg tusenlapp.

Och egenskapen att vara kristen har aldrig varit en etnicitet.

Så tvåfaldigt undrar jag vad du ville säga.

En viktig påminnelse.

Man får aldrig glömma bort i den ideologiska yran (eller i elfenbenstornet, högt över staden) att det till sist handlar om människor. Låt inte de vänsterliberala äga den insikten och prångla ut dess evangelium i samvetesvädjande litanior till fattigdomens och orättvisans lov.

"Det handlar om baaarn", ja, men också om helt vanliga genomsnittsvuxna som jobbar och står i, betalar skatt och knyter näven i fickan. Glöm aldrig den tysta majoriteten och dess samhällsbyggande förtjänster.

Kriget och mediakriget om mångkulturen är mycket en strid för folket, mot en pompös och förljugen grupp månglare som kamperat i templet.

This one goes to alla arbetare och tjänstemän, företagare och chefer i Sverige.

Judendom är en religiös och kulturell benämning. Inte en etnicitet. Inget som återfinns i arvsmassan.
https://svenska.se/tre/?sok=judendom&pz=1

Judar som etnisk grupp ärver biologiska egenskaper precis som alla andra folk.

Dessa religiösa anser att det är arvsanlagen som avgör om man kan erkännas som äkta i sin tro.
Att arvsanlagen avgör om man tas upp i den religiösa gemenskapen. Ja till och med för medborgarskapet är etniciteten avgörande.

Tänk om Svenska kyrkan och svenska staten skulle göra samma sak?
Att kyrklig vigsel enkom skulle erkännas de med svenskt arvsanlag?
Att medborgarskap enkom skulle ges till de med svenska anlag?

Tro ingen skulle komma på tanken av rädsla gör påhopp av samma grupp som nu inför detta för sin egna grupp.

Men nu visar dessa istället vägen för att det är fullt rimligt ja till och med kosher att införa etnisk prövning för att bli medlem i en svensk kyrka.

Det är märkligt att man kan sortera människor utifrån etnicitet endast om man tillhör en utvald skara och har rätt DNA.

Det kanske vore något att ta upp också i Sverige? Vem kan nu trovärdigt argumentera mot en sådan uppdelning?

När barnrånen kommer till villaidyllen är det för sent.

https://www.expressen.se/ledare/anna...-det-for-sent/

2014...lämnade polisen den första rapporten om så kallade utsatta områden där kriminella nätverk utövar stor påverkan på lokalsamhället.

Ingen som är det minsta samhällsintresserad kan efter det säga att man inte visste.

”Det är skrämmande hur lite politiskt och medialt intresse som ägnas den negativa spiralen i utanförskapsområdena”, skrev jag i en krönika från den tiden.

Trots alla varningstecken lät man det fortgå. Skolorna fortsatte att massproducera misslyckanden år efter år. Unga fortsatte att begå brott utan några kännbara konsekvenser. Nyanlända fortsatte att strömma in i områdena med de problem som följer i självbosättningens spår

De utsatta områdena kan liknas vid öppna sår, som länge har varit infekterade utan att någon effektiv behandling har satts in. Först när varbölden nu spricker reagerar det omgivande samhället.

Det finns också en etnisk dimension i rånvågen som är extremt söndrande för ett samhälle. Ett möjlighetens fönster håller på att slås igen.

Att göra något drastiskt åt segregationen i nuläget kommer att vara svårt - för att inte säga ett politiskt omöjligt projekt.

Än så länge märks det inte i den politiska retoriken. Där betygar alla partier att segregationen ska brytas och att integration är det överskuggande målet. Men i praktiken beter sig många - både väljare och valda - redan i linje med exit-samhällets principer.

Så vad återstår att göra?

Det finns många svar på den frågan - från en radikal omläggning av kriminal- och migrationspolitiken till genomtänkta satsningar på att lyfta förskolor och grundskolor i utsatta områden.

Vi har tagit emot många hundratusentals människor från länder där våldet är vardag - inte bara i den yttre miljön, utan även innanför hemmets väggar. En del av de erfarenheterna har givetvis följt med till Sverige.

Mycket kan fortfarande göras för att bryta utvecklingen.

Men i ärlighetens namn är timmen sen. Samhället har svårt att hålla jämna steg med tillväxten av nya barn och unga som rekryteras in i kriminaliteten. De poliser, socialarbetare och lärare som behövs går inte att uppbringa i tillräckligt stort antal. Den politiska beslutskraften finns inte heller hos sittande regering.

Så vad återstår då Anna, när åtgärder inte längre är möjliga och tillväxten är ohämmad både internt och externt?

Visst kan vi fortsätta med projekt exit-samhälle men i längden kommer ingen undan. När varbölderna breder ut sig och mindre bemedlade svenskar råkar tillräckligt illa ut så kommer de också ge sig på de självgoda inom exit-samhället som skapat detta. Vad återstår då, landsflykt?

Nej, vi måste börja tala om totalstopp gällande invandring och sedan rikta all fokus på återvandring, någon annan väg framåt finns inte, det inser nog även Dahlberg.

Att de israeliska judarna kan genomföra sin version av Nürnberglagarna beror kort och gott på att judenhet är en primär egenskap, en varumärkesskyddad sådan, som väger tyngre än medborgarskap, religiös tillhörighet och annat. En judisk konvertit till kristendomen är alltid precis detta, en judisk konvertit, och inte vem som helst som beslutat sig för att byta religion. Den judiska religionen är omvänt väldigt intimt förknippad med judisk etnicitet, vilket gör det svårt att föreställa sig konvertering till judendomen i någon större utsträckning. Det är f.ö. helt sjukt, när man tänker på det, att Gamla testamentet, som är en judisk krönika, ingår i kristendomens heliga skrift. Visst, det är bakgrundshistoria, och allt det där, men när Jesus sedan kommer in i bilden ägnar han ju en massa tid åt att bråka med det judiska prästerskapet. Hans gärning blir början på ett nytt kapitel i världshistorien, och den religion som uppstår kring honom och i hans namn blir öppen för alla. Till skillnad från judendomen.

En jude är alltid en jude som är en jude. Till skillnad från en svensk, som lika gärna kan vara "svensk", eller en kristen från Burundi.

Att kalla det öppna sår är alldeles för snällt. Det är inget annat än kallbrand.
Och hur behandlar man kallbrand?
Jo man skär bort det angripna områden så fort som möjligt innan det sprider sig till vitala organ som gör kallbranden livshotande.

Det var sår men nu har dessa utvecklats till samhällsfarlig kallbrand. Det kan fort att ta död på samhället.