Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Vad var det för videor?

Låter bara som du har fått ett nytt tillfälligt perspektiv på livet. Och det kan vara bra så länge det inte övergår till något som i slutändan visar sig vara destruktivt för dig.

Du kan fråga dig själv vad du tycker är utmanande. En del tycker det är utmanande att flytta till en ny stad, börja med en ny hobby eller söka ett nytt jobb. Fråga dig själv vad som är utmanande för dig istället.

Vad är det för känslor du vill ska försvinna?

Det var videor på sporthändelser... helt orelevant.

Varför fick det dig att känna såhär då om det var helt irrelevant?

ALltså nej. Det här har jag lyckats få bort när jag var 20, gneom att tänka huvude av mig. men jag orkar inte pressa tankarna nu.

Det hela är lätt. Känner man känslor, har ett känsloliv, kommer utmaningar och engageand automatiskt.

Åh, det är svårt att förklara.

FÖr att ge en lite bättre bild: jag tycker att livet är meningsfullt på många sätt, och det som gör att man mår bra är när man är drivande samt har ett känsloliv - inte känner att känslor inte kan stanna i sinnet. Det lbir bara... man är en degklump som drar runt, och det mår ingen bra av.

Okej, hjärnan är en stenålderssreptil, men det måste ju finnas sätt att kunna må bra ändå.

Måste vi alla bara "bita ihop" tills vi dör. det låter ju inte som om man får ut något av livet då.
När man skulle kunna vara driven i en arbetskarriär, uppleva fantastiska projekt och problemlösning.

Jag kan inte beskriva situationen.

Nej, och jag har svårt att förstå den.

Många av oss måste bita ihop tills vi dör om vi inte gör någonting för att förändra den. Många kanske är nöjda med att bo i en etta i Partille och käka nudlar hela jävla dagen. Men många har andra ambitioner och vill ta sig själva till en ny nivå. Det kan vara själsligt eller materialistiskt, men en ny nivå. Vilken nivå skulle du själv säga att du idag befinner dig på?

Jag tänkte skicka ett PM här, men det går inte att skicka till dig.

Jag har alltid varit svår existentiellt. Antagligen ska det evolitionellt vara en gåva, men det är bara ett bestyr just nu...

Okej, jag ändrar på det nu om du vill fortsätta i PM.

Det är jobbigt att vakna dagen efter man verkligen bestämt sig och ha en hoppfull tanke om livet. Men jag kämpar ett tag till och har jag tur så hittar jag den där mikroskopiska chansen till att få ett liv som är värt att leva.

Recidiverande depression, lindrig episod.

För femtielfte gången.
Jag kommer aldrig bli helt bra igen.

Känslan då man vill men inte vågar. Igår stod jag med snaran runt halsen, men vågade inte sparka undan stolen. Bestämde mig för att ta några fler lugnande tabletter och ett antal portioner sprit, men det slutade med att jag däckade på golvet. Då jag vaknade hade jag endast en minnesbild, då jag igår fällde en tår för första gången på 8 år. Jag vågade inte, fast jag ville. Att känna sig så misslyckad är ytterst svårt att förklara med ord.

Jobbigt att läsa, mår själv piss i perioder. Skicka pm om du vill, vet inte om det är till någon hjälp öht men men

Vill hitta tillbaka till ett mer vanligt sätt att föra dialoger på. Är trött på allt drama som får mig att må dåligt, åh. Att bara kunna sitta och prata med någon om hur jag känner mig eller vad jag tycker skulle få mig att må bra, utan massa påhopp och ramaskri. Inget mer drama.