Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Det är ok att vara ledsen och gråta. Acceptera det och var snäll mot dig själv. Så gott det går

så nere i dag , detta kommer bli en hård natt , fryser rejält nu

Det känns som att jag är inlåst i i detta här livet. Jag vill dö, jag verkligen vill. Men mitt familj, systrar och bröder förhindrar mig från att avsluta mitt liv. Jag görde hel hälsokontroll med önska att de hittar något eller livsfarlig sjukdom men sen kom besked från den glad läkaren att jag var helt frisk. Fy vad jag mådde dåligt efteråt. Jag vill dö.

Förstår din tankegång med att vara inlåst.

Hur kommer det sig att du vill dö? Något som hänt? Ingen nyfikenhet på livet?

Rymdkram!

Jag mådde ej så bra för några veckor sedan när jag började skriva här men de har blivit mkt bättre senaste veckan... Gjorde min gym debut igår efter 2.5 års frånvaro.

Idag så känns de som ångesten vill komma till hjärnan och påverka mig men accepterar den.
Låter den stanna och ej kämpa emot den,kansle därför den inte känns lika jävlig då jag accepterar den och fortsätter med de jag gör?

Februari viskar löften om ett tråkliv på ett tråkjobb och i en tråklägenhet. Samma procedur varje dag. Ett långsamt glidande genom en tjock litiumdimma.

Det är fine. Jag kan testa. Rutiner och sådant där, det har jag aldrig haft förut. Har aldrig varit konsekvent med någonting över huvud taget. Ska bli lite spännande att se vem jag blir med detta.

Jag skriver i alla fall, det är bra. Jag skriver alltså är jag. Så känns det. Orden är som andetag, livsavgörande. Med deras hjälp blir jag verklig.

Finns det inget som kan få dig på andra tankar? Vad har du för intressen?
Det är ingen vidare trevlig tanke. Jag har varit där också. Det var en permanent tanke som inte gick att rubba. Det gäller och hitta sina egna knep för att övervinna dessa tankar. Tycker du om att dricka? Drick dig full lite mer än vad du vanligtvis brukar göra. Tycker du om att se på film? Kolla på fler filmer än vad du normalt brukar se. Tycker du om att skriva? Skriv ner alla dina tankar och reflektera över dem. Ta reda på när du började må såhär. Ta reda på om det finns en orsak till ditt mående.
Ta en dag i taget bara. Mår man dåligt och gör alldeles för stora omställningar i livet så slutar det sällan bra. Ta det i din takt. Se till att ha någonting att falla tillbaka på. Låt inte dig styras av ditt jobb. Fungerar det inte så säg upp dig direkt, vänta inte. Men se till att du har hjälpen där redo så att inte ansvar som du har blir ett problem - t ex din ekonomi. Se till att ha dig skyddad om ryggen. Alla kan må dåligt. Men alla tänker inte på att skydda sig när väl ohälsan häslar på.

Tack för kloka ord. ❤️

Har du ingen värme?

Det kommer bättre dagar.
Alla kan omformas och komma ur dåliga spiraler. Man måste dock utmana sig själv och göra saker man inte testat förut.

Håller med dig. Folk blir alldeles för inrutade när de mår bra och det blir bara ännu mer inrutat när de börjar må sämre. Man måste våga pröva nya saker.

Ingen brukar att svara i sådana här trådar, men ett försök.

Igår så satt jag och tittade på youtube videos, och börjar tänka en tanke i ett helt annat spår.

Och denna tanke satte allt i ett nytt spår. KÄnslolivet minskade, att saker spelade roll minskade,
saker var inte på sin spets. Allt vart bara.... utflutet.

Jag hatar det. Livet ska vara utmanande. Vad kan jag göra åt detta??

Jag behöver känna att saker spelar roll, att saker är på sin spets, och att en känsla hålls kvairnom en, inte bara rinner ut fötterna. SÅ att känslor och vardagen känns meningsfullt och engagerande.

Åt andra sidan också, om känslor aldrig går bort, så lider man även då.