Citat:
Ursprungligen postat av
Hupat
Inte känt så här på flera år. Har självmordstankar och känns inte som att det finna någon väg ut alls. Gick KBT för min sociala ångest under ett tag, men det är över nu och känns som att jag aldrig kommer bli bättre. Min flickvän får mig att må piss mest hela tiden. Hon skriker på mig, klagar på mig nästan dagligen. Jag pallar inte mer. Finns ingen att prata med. Ändå som håller mig vid liv just nu är min familj och min närmsta vän, de skulle bli helt förkrossade om jag begick självmord. Annars tror jag inte att någon annan skulle bry sig. Fan. Jag vill bara må bra men jag vet inte hur
För det första, varför är du fortfarande ihop med din flickvän om hon får dig att må dåligt?
Citat:
Ursprungligen postat av
Forks
Nån annan som har svårt för att vara ledsen utan att bli arg? Jävligt trött på mig själv och mitt sätt att hantera känslor. Vet att det är bättre att gråta en skvätt och känna känslorna än att bli en bitsk jävla idiot men ändå bubblar ilskan upp när jag känner av sorgen som är mitt liv. Vad är det för fel på en om man hanterar ångest och allmänt dåligt mående med ilska?
Det är inget egentligt fel med att känna ilska, vad som är värre är att tränga undan ilskan. Låt dig avreagera dig, dock inte mot någon annan eller dig själv. Slå mot en boxningssäck, eller använd ilskan till att springa ett intensivt löparpass. I detta skulle jag dock försöka börja lära sig att identifiera ilskan. När ilskan börjar komma, bara konstatera att "nu är jag arg!". På så sätt går man in i ett läge av observation, där man istället för att VARA ilskan istället IAKTTAR ilskan. Ja, du upplever ilska. Det är fine. Men genom att avidentifiera sig från ilskan genom att observera den, kommer ilskan långsamt börjas tonas ned utan att du ens försöker.
Här har du också ett jättekort youtubeklipp med några visa ord:
https://www.youtube.com/watch?v=JR3eF8YlwNY
