Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag har redan boendestöd men pga andra diagnoser. Har inget socialt liv, fattar inte hur andra människor orkar!

Tycker inte att jag förtjänar att få snabb hjälp så har inte försökt med vårdgarantin. Men ska kolla upp och fundera på saken. Har träffat en psykolog två ggr inför utredningen. Misstänkt autismspektrumtillstånd.

Är du lite på gränsen till Utbränd också eller orkar du inte med folk över lag.
Efter jag har jobbat så känns det härligt att bara stänga in sig i lägenheten och lyssna på musik.

Lite deprimerad och blir fort trött av att vara med andra.

Precis vad jag förväntar mig av en nolla som inte kan försvara sina uttalanden.

Kolla in boktipset dock, det är lysande forskning.

Eller så begriper du inte hur spektrumet fungerar. Detta är faktiskt vanligast.

Att uppleva svårigheter och inte bli tagen på allvar för att man verkar normal på utsidan är en väldigt isolerande känsla. Ofta måste även autisten själv djupt efterforska sitt tillstånd innan det klickar fullt ut, för i regel är flesta aspbergare inte som Rain Man.

Det är faktiskt lite konstigt att du stavar fel, eftersom du själv är autist och är påläst. De flesta som stavar fel till Aspergers etc. brukar vara de som inte vet något om det.

Jag vet hur man stavar "Aspberger's syndrom", era ytliga jantefån. När man säger "aspbergare" är det slang för människor med autism. Trodde detta var uppenbart?

Men det är egentligen oviktigt, hur kan ni fokusera såhär sinnesjukt på en så liten detalj?

Oj vänta, nu kom jag på vilken forumdel vi befinner oss i. Nevermind

Det här borde fler få veta.

Vanligast verkar vara att folk är rädda för att få en diagnos, just för att de tror ingen kommer vilja anställa någon med en diagnos.

Om du upplever att du inte får tillräckligt med hjälp kan det vara värt att testa andra läkare, samtalskontakter, etc. Du har rätt att byta utan några större förklaringar.

Viss personal är sjukt mycket sämre än andra, och många skriver hellre ut knark till dig än att ge dig någon att prata med. Man får tjata och klaga och kräva, tyvärr krävs det ibland att man skäller som en frisk person innan man får hjälp som sjuk person.

Har du sett "Hated"? Dokumentären om sagda geni: https://www.imdb.com/title/tt0107086/

I denna nämns att hans vänner gav honom en stark dos LSD utan att GG var medveten om det. Som ett slags skämt. (Bra vänner va?) Det blev en väldigt dålig tripp med vansinnesutbrott, han slet sönder ett helt vardagsrum i ilska. Värt att nämna är att GG nog inte hade tagit LSD på eget bevåg, alkohol och heroin var ju hans favoriter annars.

Detta beskrivs i dokumentären, men det fanns också ett klipp på Youtube för länge sedan, med intervju till en nära vän till familjen. Han misstänkte att GG hade bipolär sjukdom om något, inte AS, och att den LSD-trippen utlöste mycket av hans psykiska problem. Lägg till en lång rad skilsmässor på det, så har du en sinnessjukt bitter individ med Messiaskomplex. Sistnämnda är vanligt med riktigt allvarlig, obehandlad bipolär sjukdom. Men även bland rockstjärnor överlag, så vem vet?

Tror vi ska foka (!!!) på lite annat här i Tråden. För första gången använde jag ignore här. Det är illa. Mitt tips är att bara ignorera folk som inte ens kan stava till Aspergers syndrom (inte ens på andra försöket) och beter sig så här.

Hur gör ni för att hantera sk. social utmattning, social baksmälla och liknande? Jag har väldigt svårt att hitta en balans i det sociala.

Jo visst, angående det med att folk fått fördomar om folk med AS och sedan placerar de därefter i något "seriemördarfack" är helt befängt för någon/några få stollar gjort brott och sen ska stå som exempel för hur alla är. Det är som att säga att samtliga med ADHD hemfaller åt missbruk och kriminalitet, enbart för att det råkar vara en hög procentandel på landets fängelser som har diagnosen. Människan är ju tyvärr stöpt på det viset att fördomar alltid kommer att frodas och existera så länge som någon avviker ifrån de gängse normerna som råder i samhället. Däremot att dra fördomar till i våra ögon helt befängda nivåer med anklagelser om att procentandelen seriemördare har AS...

Kan bara tala för egen del, men jag har ett rikt inre känsloliv som vi alla som har diagnosen vet kan vara högst svårt att visa utåt, men empati och omtanke om mina vänner är ingenting som jag har brist på, snarare det motsatta har jag alltid fått höra.

Att höra musik som man tycker är vackert, eller för den delen läsa något känslosamt i exempelvis en bok kan få mig att gråta floder inombords, men utanpå är ögonen torra och allt som vanligt. Kan du känna igen dig i den beskrivningen?


Tvivlar inte en sekund på det, att vi skulle komma bra överens över ett par öl och diskussioner som handlar om det vi båda håller varmt om hjärtat!

Sen är det, tänker jag rent spontant så här att det kan vara sunt att gå vidare i livet fast inom ramen för sina intresseområden, leta upp nya subgenrer av filmer och nya musikartister.

Mitt tips är att sluta tänka som ett jantelagskomplex, och begripa att grammatikregler inte avgör varken kunskapsnivå eller hur "seriös" någon är. Jag har visat vad jag kan och blivit avfärdad på icke-existerande grunder. Det enda du lyckats göra är att stirra dig blind på bokstäver.

Patetiskt att du klagar över mobbning tidigare i tråden, när du själv försöker frysa ut mig från att interagera här. Har ingen tålamod för fega jävlar som dig själv, och jag har redan påpekat att du blir behandlad precis så som du bemöter andra. Det är bara äckligt med så enorm brist på självdistans.