Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jo, har gjort diverse tester. Brukar oftast hamna på trolig asperger men man ska ju som du säger inte dra för stora växlar på det. Jag tycker att det är frustrerande att inte veta själv.

Väntar du på att få en utredning? eller ett besked för en diagnos
Prata med läkaren om att få en remis till Hab eller psykologen för en Utredning

Av att vara barn på 80-talet och samtidigt vara särbegåvad på det sättet som du syftar på kan då inte ha varit lätt, just för att en annan aspekt av jantelagen är ju den om att man inte skall vara förmer än andra. Den cocktailen sedan i kombination med AS på toppen säger sig själv i mina öron, skolgången lär inte ha varit något vidare, som du skrivit om. Får mig osökt att tänka på scenen i The Wall då Another brick in the wall pt. 2 drar igång, och man ser skolklasserna ståendes på ett löpande band åka in i skolbyggnaden och komma ut som kopior på andra sidan.

Eller varför inte textraden Lennon sjöng; "They hate you if you're clever and they despise a fool"...


Som jag minns det så hade jag tagit kraftig inspiration ifrån diverse skräckfilmer av olika slag som jag spenderade min fritid med att titta på, så byggde väl runt någon ramberättelse kring att få skriva om våldsamheter och annat som inte gick i god jord hos läraren. Så här i efterhand så kanske hon agerade på ett korrekt sätt, men hon lade inte fram kritiken på bästa sätt. Det är rimligt att ens kreativitet falnar, vilket den således också gjorde ett par år genom att få höra i skolan av auktoriteter att ens kreationer inte duger osv...


Hm, tänkte spontant på vikingmetal som måste ses som en svenskskapad subgenre, då Bathory gick ifrån black metal till att helt ändra riktning till att göra musik om vikingatiden. Varpå subgenren vuxit sig stor så här i Quorthons frånfälle.

Men japp, håller med dig på punkten om Swedish Death Metal, det har man spisat bra mycket utav under sina dagar!


Jo det där är väl symptomatiskt med hur Internet ibland kan ta fram personers sämsta sidor i skydd framför en skärm, bakom tangentbordet. Hört en hel del folk som berättat om att det ibland kan gå rätt hett till borta på Aspergerforum, om jag har förstått saken rätt. Läste där en del förr om åren, men allt mindre numera, men med tanke på tidevarvet vi befinner oss i med trollkultur och så vidare så är det väl bara ett steg i utvecklingen. Men det är ett infantilt beteende av vuxna människor som du tog upp som exempel här ovan, men numera blir man aldrig längre förvånad över folks beteenden online.

Håller helt klart med dig ang The Wall bilden.
Dock ang Skräckfilmstittande så var det faktiskt ett av mina intressen när jag var mindre.
Även om man höll sig borta från Cannibal Holocaust så det hände att folk blev lite förvånade över att man hade sett den och den filmen, Blev nästan lite status på sitt eget sätt.

Undrar dock om skolan har blivit bättre eller sämre tro på att hantera "Autister" / Aspergare

Exakt, finns kvar gamla föreställningar om att man vaggar fram och tillbaka, är okontaktbar etc... för att folk läst att AS ingår i autismfacket och dessa personer med fördomarna i fråga, utan bättre vetande och koll utgår från vad filmerna förmedlat för bild genom åren.

-"Aha, så du har Asperger! Är du som han, Rain Man då eller?"

Detta är mindre förekommande idag jämfört med förr då man var yngre, då det blivit rent krasst sett en modediagnos att ha, som ADHD är/var efter att diverse mediapersonligheter gick ut i riksmedia och sa hur bra den diagnosen är osv. Det var väl sällan som de skrev om baksidorna med diagnoserna, allt är inte guld och gröna skogar.

Och det som du skriver om huruvida man ska tolka om någon driver med en eller ej har man ju tyvärr fått uppleva på egen hand under skolåren. Jag hade ingen koll på hur man läste av signaler och allt det där, min grundinställning var att alla talade sanning, så var ju som att hälla bensin på en Valborgsbrasa då man hade utläggning om något ämne och klasskamraterna ironiskt ställde frågor som jag uppfattade som seriösa.

Det där ang Rain Man och även att man är en seriemördare har jag fått höra lite då & då.
Det kommer nog aldrig att försvinna tror jag.
Att läsa signaler och Ironi är nog det svåraste jag vet. Ironi är det svåraste jag vet.
Även om folk kan säga att jag är ironisk utan att jag vet om det dock

Har du kvar intresset för skräckfilm idag eller har det avtagit med åren? Vet ju att du är i hög grad filmintresserad men kan inte dra mig till minnes (mitt minne blir sämre för varje dag känns det som) att jag har sett dig skriva eller diskutera med dig om skräckfilm. Just det där med att det kunde inbringa status hos vissa grupperingar i skolan känner jag igen mig i, och du gjorde nog rätt i att inte titta på Cannibal Holocaust i för ung ålder. Jag såg den någon gång där omkring 13-14 år och var lite för omogen på det mentala planet för att ta in filmen, var mest ute efter att se det chockerande i våldsscenerna för att kunna kokettera om det bland folk i skolan. Idag vet man ju bättre och har inget behov av att framställa sig som någon tuffing, man ser fortfarande den typen av film men ur ett annat perspektiv.

Numera finns det specialanpassade skolor för autister / aspergianer vilket får ses som ett enormt framsteg mot en slags acceptans för deras behov av hjälp och undervisningen blir formad efter deras behov. Hade ju varit skönt om det inträffat tidigare så att man själv kunde ha fått en någorlunda anpassad miljö för undervisning, men det fanns ju inte och idag sitter man här.

Ett gott steg i rätt riktning får man konstatera åtminstone att det är!

intresset för skräckfilm har nog avtagit med åren om jag skall vara ärlig.
Jag tror att jag har sett lite för mycket av det så det blev nog så att det dog ut.
Även om det finns vissa klassiker man har sett så klappar hjärtat lite extra för det.
Dock har vi distkuerat lite i Filmköpstråden för ett tag sedan.
Vi skulle nog kunna ha ett intressant samtal ifall vi skulle ses över ett par öl någon gång.
Var så säker på det.

Ang Skolan så var jag en av de första att gå i Aspergerklass när man gick Årk 6-9 på Berga Skolan i Linköping (frid över dess minne) Än av det bästa skolorna jag har gått på å riktigt bra lärare måste jag säga .

Väntar på utredning. Fått höra att det är år som gäller i kötid, bara väntat sju månader hittills.

Tja. Mitt liv hade antaligen sett väldigt annorlunda om Aspergen hade snappats upp (det fanns som diagnos redan då) och min sk. "särbegåvning" hade tagits om hand om. Kanske hade jag varit en jättetråkig forskare i kärnfysik då. Vem vet? ... istället blev det spåret med heavy metal (vi are satttans pipöl), senare punk, skolkande, umgås med missbrukare och det spåret.

Försprånget jag hade i kunskaper (lärde mig även engelska på egen hand, innan vi började med det i skolan) rök all världens väg och i högstadiet var jag skitdålig, i alla ämnen. För att inte tala om "gymnasiet" (skolkade mig igenom ett år där).

Men det är inget jag ångrar direkt. Jag är nöjd med livet som helhet som det är. Det har inte varit tråkigt. Katastrofal skolgång, i olika grad, är väl snarare regel än undantag för dom flesta Aspergare, som inte får diagnos i skolåldern i alla fall.


Japp. Den svenska skolan är ju inte särskilt uppmuntrande till egna idéer, kreativitet och liknande direkt. Inte förr i alla fall. Det har väl förändrats lite på senare år, efter det sk. DDR-Sverige gick i graven, men jag har inte någon större insyn i det där personligen.


Ja, det är möjligt. Vad har vi där nu? Är det Amon Amarth med runstenar å grön rök på scenen som är dom största inom det?


Jodå. Jag nöter Like An Everflowing Stream (bättre än alla Entombed-skivor, tillsammans) då och då. Jag var väl med lite i det där, när det pågick i början. Men Death Metal var inte riktigt min grej och jag spelade aldrig i några Death Metal-band eller så. Det var mer punk och hardcore som gällde för min del.


Man kan väl säga så här: (grövre fall av) Aspergare som bråkar kommer egentligen aldrig komma någon vart öht. generellt.

Eftersom:

• alla ser allt i svart/vitt
• ingen tar in andras argument
• alla har rätt i precis allting - hela tiden
• ingen ger sig

Jag tycker inte det spelar så stor roll om du har det på papper eller inte. Om du inte behöver boendestöd, eller tom. gruppboende och liknande (låter ju iofs. inte så med "trolig" i alla fall?). Då kanske det kan vara bra? Annars tycker jag att du bara ska försöka lära dig vad i autismen som du har problem med, och inte minst vilka styrkor du har inom autismen.

Det är ingen lätt process, och för mig personligen har det pågått, ganska ordentligt/seriöst, i 3-4 års tid nu att försöka lära mig hur jag fungerar, och inte fungerar. Det går framåt i alla fall tycker jag.

För tillfället är nog det största problemet att jag inte riktigt känner av hur mycket jag orkar med socialt och tar slut i det. Jag är ju ofta(st) tvungen att vara social också, på jobben. Ibland behöver jag bara en total social timeout för att hämta mig lite. Från ett par dagar till 10 dagar kanske. Det är svårbedömt att känna av då jag inte riktigt orkar mer. Det där har jag inte alls haft koll på förr om åren.

Jag har också ganska bra kontakt med en del Aspergare IRL (har även många vänner utan Asperger, för den delen) som är kunniga på området och vi hjälper varandra ganska mycket tycker jag. Staten hjälper oss inte direkt.

Tyvärr finns det inte direkt något ställe "på nätet" att vända sig till och diskutera Asperger, med många andra, som jag kan rekommendera. Det är la facebook som har dödat det mesta här dom senaste 10 åren. Så kan det gå.

Vårdgarantin!!! Jag slapp flera års kötid med den.