Citat:
Men det går ju inte att leva så, att man hela tiden måste akta sig så man inte kränker någon där ute, som man inte ens känner. Blir inte mycket kvar man kan göra då. Jag tycker du resonerar konstigt. Om du har så mycket superfina känslor av empati, så tycker jag du kan lägga den på något som gör nytta för någon i verkligheten, det gör inte dina skriverier här. Ställ upp som kontaktfamilj för några barn som har det svårt, eller sticka vantar till brända koalor eller något... Jag misstänker att jag gör mer än du i den vägen.
Dessutom blev det här fallet så stort i hela världen, precis som andra fall som du brukar dra upp (Manson t.ex.). Då blir det på något sätt allmän egendom. Ståuppare över hela världen har skojat om det, skämttecknare och skapare av underhållningsprogram också. Man kan tycka vad man vill om det, men det är nog oundvikligt... precis som att det berättas roliga historier om Estoniakatastrofen, Titanic, Tsunamin, judeutrotningen... Skillnaden för de anhöriga är förmodligen marginell.
Skulle man på riktigt bli väldigt upprörd över sådant, så skulle man ju inte kunna leva. Däremot anser jag att man är skyldig att inte såra människor i sin omgivning. DU använder t.ex. en väldigt otrevlig ton mot mig här i tråden ofta, och anklagar mig för det ena värre än de andra. Du kan inte veta om jag är psykiskt skör och tar åt mig rejält. (Det är inte så, men det kan du inte VETA.)
Och om du nu ska dra in mina barn, så hoppas jag att min son har några goda vänner, som aldrig kommer att svika honom no matter what, när jag är borta... och speciellt inte av rädsla för vad andra ska tycka, om han skulle göra något dumt någon gång.
Dessutom blev det här fallet så stort i hela världen, precis som andra fall som du brukar dra upp (Manson t.ex.). Då blir det på något sätt allmän egendom. Ståuppare över hela världen har skojat om det, skämttecknare och skapare av underhållningsprogram också. Man kan tycka vad man vill om det, men det är nog oundvikligt... precis som att det berättas roliga historier om Estoniakatastrofen, Titanic, Tsunamin, judeutrotningen... Skillnaden för de anhöriga är förmodligen marginell.
Skulle man på riktigt bli väldigt upprörd över sådant, så skulle man ju inte kunna leva. Däremot anser jag att man är skyldig att inte såra människor i sin omgivning. DU använder t.ex. en väldigt otrevlig ton mot mig här i tråden ofta, och anklagar mig för det ena värre än de andra. Du kan inte veta om jag är psykiskt skör och tar åt mig rejält. (Det är inte så, men det kan du inte VETA.)
Och om du nu ska dra in mina barn, så hoppas jag att min son har några goda vänner, som aldrig kommer att svika honom no matter what, när jag är borta... och speciellt inte av rädsla för vad andra ska tycka, om han skulle göra något dumt någon gång.
Det håller jag helt med om. Därför ska man vårda sitt språk Merwinna. Att vara lite PK är egentligen att vara väluppfostrad.
Du vet ju inte vem du talar med här. Det kan både vara en svart svensk, en romsk svensk, en judisk svensk eller en svensk med rötterna i Mellanöstern. Hur tror du de känner sig av ditt språkbruk titt som tätt? Tror du att det sårar dem?
För egen del har jag aldrig hört några "roliga" historier om Estoniakatastrofen, Titanic, Tsunamin.
Med tanke på att både Estonia och Tsunamin främst men också Titanic berörde så många svenskar tycker jag att det låter konstigt. Vi är ett så litet land så alla känner någon som känner någon..... som blev offer i de katastroferna. Tom jag känner någon som känner någon som växte upp med Kim Wall.
Och en kvinna som dog men vars lilla barn ensam överlevde i Tsunamin. Sådant skämtar man inte om.
Visst har även jag skämtat på Mördarens bekostnad. Och det skäms jag lite för. Svart humor för att orka med skyller jag på. Men att skämta på offers bekostnad det tror jag inte ens ståuppare gör. Det skulle nog bli ett ramaskri.
Så det har du nog fått om bakfoten.
Men visst har man hört någon väldigt osmaklig judehistoria eller Biaffrahistoria (svälkatastrofen i Biaffra) från dumma skolungar när man gick i grundskolan. Men barn har inte så utvecklade hjärnor.
Att försöka ändra på dumma uppfattningar och fördomar om man kan är väl också viktigt. Men jag tycker inte man har rätt att medvetet vara otrevlig mot någon.
__________________
Senast redigerad av ottoplommon 2020-01-17 kl. 00:39.
Senast redigerad av ottoplommon 2020-01-17 kl. 00:39.
Fast det viktigaste vet man inte: om han får besök av andra kvinnor eller ej. Fängelsepersonalen har ingen skyldighet (kanske inte ens rättighet?) att svara på sådana frågor från frun (eller från någon annan kvinna, för den delen).
