Citat:
Ursprungligen postat av
Lostit007
Som Satanist så undrar jag ibland om det finns någon gräns?
Då alla "regler" i princip är oärliga sanningar som Gud och de under honom har skapat till de svaga som blundar för sanningen i omedveten dimma fastkedjad i slaveri.
Jag förstår att Vi har ett samhälle som inte hade funkat utan regler så dom reglerna köper jag...
Men på ett filosofiskt plan så ställer jag frågan:
finns det någon gräns? Eller finns den bara om JAG skapar den?
Är kunskapen berättigad till att skapa en gräns för oss?
Gjorde ett större skolarbete på satanismen i mina yngre dar, mest för reta gallfebern på vår pryda religions-lärare. Seriöst jobb ska tilläggas, objektivt och väl underbyggt. Vore kul hitta den igen bland gamla skolböckerna, kastar bara ut det lilla jag minns:
Korta svaret: ja finns många gränser.
Satanismen är subkultur ur kristendom, där eg kristendommen har definerat satan som grund för religionen. Såklart ingick det mesta otäcka man kunde komma på för att skrämma barn och vuxna och skapa en vi "goda" mot dom "onda" tänk som hjälpte kyrkan att hjärntvätta folk genom tiderna.
För att få mer "kropp" i motståndaren och inte vara ett ospecifikt mörker bara så landade man i vanliga föreställeser, som sen har definerat satanismen. Man föreställde det som nått folk kunde tro på och utöva, tanken var såklart inte att folk skulle börja tro på det men för den som aldrig varit troende utan söker sig fram så har den lockat fritänkande publik.
Satanismen följer traditioner och principer likt kristendomen har sin morala gränsdragning, dock i en annan nyans, men många som du TS är förmodligen mest bara ute efter kaos, någonstan att ta ut sin ilska och hat och använda religionen som paraply för det, visst fine, men det är som att bli konvertit bara för att få skjuta ner folk på stan.. svårt ta det som som en vidare religös handling, en religion överlever inte om medlemarna uppmanas ta ihjäl varandra eller förpassa sig till utanförskap / fängelse, därav måste religionen basera sig på dold verksamhet och nått som håller ihop sällskapet och inte bli absurtum och som upplöses ständigt, är premisserna för att fungera som religion, därav den mjukare toningen på religionen som sådan.
Läs läs läs, enda sättet att bilda sig på och bli lärd, flashback är bara ett ställe för naiva åsikter.
disclaimer: Jag är
inte satanist eller religös på något sätt vill understryka det, bara en alldaglig harmonist som roar mig över var folk har sina gränser och den lilla logik som finns därbortom.
icke relevant till ämnet, men har hittat satanismen användbar ibland, t.ex hade jobbiga jehovas på besök ett par dar i rad som frågade så varmt och mjukt om jag nån gång tänkt på herren. Fick till sist ur mig, "nä, tror inte det.. tillhör mer andra sidan" och pekade neråt. Tog ett par sekunder innan de greppade vad jag sa sen var det tyst och stirrande ögon och var rätt lätt stänga dörren efter det. De kom aldrig tillbaka och knackade på igen till min belåtenhet.