Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja något händer på DN och händer något på DN är det något som rör hela det politiska politik- och mediateablissemanget. Man ger sig nu på det allra heligaste nämligen feminismen, enkannerligen då avarterna av den. Det är DN:s Lisa Magnusson som nu lägger i backväxeln. I medvetenhet om att tidningen skapat ett monster som nu måste monteras ner bít för bit, en nedmontering som nu börjat. Vi får bland annat veta att de flesta män faktiskt inte är förtryckande manschauvinister. Se där. Det finns ju destruktiva drag hos vänstern som framförallt växt in på högskolorna och mediaredaktionerna. Det är en sorts narcissitisk lek med poltiska uttycksmedel. De mest extrema åsikterna är finast. De som de amerikanska ikon-feministerna omhuldar. De ger högst status på festerna på södermalm. Och det är de som DN tidigare fört fram. De mest extrema har mest kredd och får vanliga feminister att rodna och skämmas. Ju högre upp i det extrema åsiktstornet, desto högre signalvärden. För det handlar bara om dygdesignalering från det högsta och finaste åsiktsberget. Ju högre moral ground dess bättre. Den som försöker medla och hitta vettiga och normala ståndpunkter med någorlunda verklighetsanknytning förlorar direkt och drar sig undan. DN har stött den här utvecklingen. Den har paralleller på andra samhällsområden i landet där extrema uppfattningar fått högst status. Lite som utvecklingen hos demokraterna i USA där de fyras gäng anger tonen med sina åsikter. De har i stort sett bara stöd bland vänsterakademiker och media.

Det är ett tillstånd av förfall. En åsiktslek som fått utrymme i de rika nationerna i väst. Ett självskadebeteende. Men nu verkar självprövningens och tillnyktringens tid vara inne. Lisa Magnusson angriper dock inte könsmaktsordningen. Den är riktig menar hon. Det är de gapiga fundamentlisterna hon vill åt - omedveten om att DN själv agerat som en gapig fundamentalist i 20-30 års tid.

https://www.dn.se/ledare/lisa-magnus...r-fler-gubbar/

Jag tror i och för sig att DN, liksom P3, är bortom räddning, men det ska bli intressant att se hur de kommer att hantera Kjöller.

Bra iakttagelse men jag uppfattar DN och Wolos justering mer som ett tillbakadragande från oförsvarbara positioner till en ny redan färdig förberedd försvarslinje i det fortsatta mediakriget mot svenskarna.

Det handlar om att DN nu snarare vill "trimma" feminismen så att de mest frånstötande avarterna försvinner under ledarsidornas frisörsax så att de diskret kan sopas bort. De avantgardistiska blåhåriga feministerna som har så verklighetsfrämmande åsikter att vanliga människor baxnar. De måste bort nu när tidvattnet går ut för annars skulle DN stå ensamt kvar och få ståta med galenskaperna.

Det är inte bara Bonniers som drivit en extremfeministisk kampanj. Ber att få påminna om att även Schibsteds SvD intill bara för något år sedan gav gott om utrymme åt den intersektionella feminismen. Att Sverige varit utsatt för en orkestrerad medial attack i Alinsky-stil är för mig uppenbart.

Edit: DN har en ledarredaktion som har redaktionsmöten etc som Wolo leder. För de av trådens giganter och följare som tror att Bonniers satt upp hockeyrinken DN för allmänhetens åkning så har jag dåliga nyheter. Hockeyrinken DN finns för att Wolo ska kunna coacha och lägga upp taktiken i båset medan förstafemman koordinerat åker runt och tacklar motståndarna över sargen.

En organiserad reträtt alltså.

Skall man tillåta det eller skall man skära av reträtten och förinta motståndarna likt i finska vinterkriget för 80 år sedan?
Ett mediekrigets mottitaktik mot huvudfienden Bonniers attackdivision DN.
Internet glömmer aldrig och tidigare artiklar i DN är som mediala IED. Rätt utnyttjat blir dessa som en effektiv minering så de tappar momentum i sin reträtt. De är ändå den mot folket anfallande parten. Varför tillåta reträtt när de fortfarande har onda avsikter?

Ett mediekrigets motti. Ett medie motti mot DN.

Ordet motti fick en ny användning under Finlands vinter- och fortsättningskrig, då det blev slang för en taktisk manöver som gick ut på att splittra fiendens förband till flera små enheter, vilka man fokuserade merparten av styrkan på. Man omringade dessa grupper med små och lätta trupper, till exempel soldater på skidor vintertid, för att sedan successivt eliminera dem en och en. Det var en effektiv taktik, speciellt mot Sovjetunionens mekaniserade trupper, eftersom de var tvungna att hålla sig på vägar. De finska trupperna kunde däremot röra sig snabbt på skidor i omgivande terräng och slå till på utvalda svaga punkter.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Motti

Snabbfotade flashback mot stora DN. Nu pratar vi mediekrig.

Samma princip såg vi för flera är sedan när G-P-identitärerna kritiserade rasifierades identitetspolitik och med DN-raseri mot "antisemitism" inom S, vilken ju också ofta har tribalistiska undertoner.

Det finns en inbyggd dialektisk spänning i det mångkulturella projektet, där dess arkitekter underblåser krafter vars egenintresse står i naturligt motsatsförhållande till dem. Faktum är att varje orkestrerat narrativ om "vithet", "representation" och "privilegium" både kan, har och kommer vändas till "antisemitism".

Det som pågår är en självförvållad judisk kris som vi bara ser början på. I en nyfragmenterad västvärld där identitet och etnicitet blir lika livsviktigt som det alltid varit i mångetniska statsbildningar, blir den nya utmaningen att förhindra turken och svensken, afro- och euroamerikanen, palestinaaktivisten och nationalisten, höger. och vänsterpopulisten att samarbeta för att lägga vantarna på resurser som en demografiskt marginell grupp förfogar över.

All identitetspolitik är inte bra identitetspolitik och ordspråket "den gapar över mycket, mister ofta hela stycket" saknar kanske motsvarighet i vissa kulturer.

Hon kan väl ges sparken? Eller andra arbetsuppgifter som t.ex. klistra kuvert nere i källaren? Den metoden att hantera personal har ju DN, sveriges äckligaste tidning, tillämpat förut.

Hon har väl varit i onåd tidigare & placerades då i "frysboxen", vill jag minnas.

Var hon inte helt ute från DN under ett par år, alltså att hon hade andra tidningar som sina huvudsakliga arbetsgivare? Tycker mig minnas att hon självmant sade upp sig, men jag kan ha fel där.

Ali ska återvända till Afghanistan och gifta sig. Bröllopet streamas kanske på Facebook.

Det framgår i en godhetssignalerande Aftonbladet-krönika av svenska kvinnan Johanna Frändén om en ung afghan hon förbarmat sig över. Den inleds:


Efter fem års strulande med svartjobb och begynnande drogbruk i Europa var det tydligen dags för den unge mannen att söka sig till ett vuxenliv och lämna Johanna bakom sig, i flera bemärkelser:


Sedär ett bitterljuvt farväl till den koloniala blicken och fantasierna om ett liv i Europa som det enda värdiga och uthärdliga. En enda berättelse, men inte den sista i ett nytt livräddande narrativ om det fullbordade kretsloppet.

Om avsked, hemkomst och framtid där de globala utblickarna kan ske via Facebook istället för i svensk gatubild. Om det lyckliga slutet på sagan om flykten undan radhusrasisterna.

Ser hon inte motsättningen i berättelsen som så uppenbart vilar på en hyperbol lögn? Han "flydde" 2015 från Afghanistan och "återvänder" bara fyra år senare för att gifta sig.

Det finns inte några skickligt ledda disciplinerade trupper på den svenska sidan av mediakriget som kan skära av Bonniers reträtt till nya försvarbara ställningar. Det finns ännu så länge bara en icke koordinerad milis och en bondebefolkning. Expressen har ju redan nästan kunnat rädda sig över floden och nu håller den tunga centern - själva falangen i mediakriget - DN på med sin taktiska reträtt.

Alltså, jag gjorde en poäng av att hon saknar självinsikten att hon är en godhetssignalerande svensk kvinna som förbarmat sig över en afghansk pojke.

Det intressanta är hur det kan bli möjligt att ändra uppfattning kring sådana moraliska imperativ som "flyktinginvandringen" varit. Precis som förutspått - inte svårt alls.

Det handlar bara om en liten perspektivförskjutning. Om en kamerapanorering som fortfarande görs av samma narcissistiska Leni Riefenstahl. Leni tog ju efter kriget bokstavligen sitt sinne för estetik till Afrika, där afrikanska stammän filmades istället för SS-män i Hugo Boss.