(Ursprungligen postat av
mig själv)
1 Mos 22:1-2
En tid därefter satte den sanne Guden Abraham på prov. Han kallade på honom: ”Abraham!” ”Här är jag!” svarade Abraham. Och Gud fortsatte: ”Jag ber dig, ta din ende son, Isak, som du älskar så mycket, och ge dig av till Mọria. Där ska du offra honom som ett brännoffer på det berg som jag ska visa dig.”
Citat:
Ursprungligen postat av
Calovius
Fast det gör han ju inte.
Så du menar att det är helt i sin ordning att Gud uppmanar Abraham att döda sin son, när Abraham ändå inte utför handlingen?
Varför ska Gud öht sätta Abraham på prov? Om Gud nu är allvetande så känner han ju ändå till utfallet i förväg, varför det inte finns något att pröva. Men det hade ju inte blivit någon story av det, förstås.
Jag börjar förstå hur det funkar.
Något bra inträffar: Gud vare pris.
Något dåligt inträffar: det är Djävulens verk.
Utom när det passar makthavande prällar och prelater. Då tolkas allt om för de egna syftena.
Ity, ändamålet helgar medlen.