Vi som är incel, (involuntära celibater)

Kan ju vara så förstås. Brister på anknytning har förvisso funnits.

Suspekt är ju att jag har lätt att trösta mig med att jag undgått en massa bekymmer som besvärliga relationer, svärmorsproblem, vanartiga barn, skilsmässor o s v.

Till mina hundar har jag däremot alltid anknutit bra. De har alla varit lojala, älskat och sett upp till mig - deras hjälte, som nedlägger allt från rapphöns till älgar

Ser jag till mig själv har jag periodvis i livet varit rätt skicklig på att undvika uppenbara inviter. Rädsla för att i slutändan bli avvisad antar jag men den får man försöka övervinna.

Så du menar alltså på att det finns män som är värda att älska, tycka om, se upp till och kunna lita på och dessa kriterier baseras på ifall man är tillräckligt framgångsrik på sitt jobb, har feta muskler och en examen?

Så ifall man inte är tillräckligt framgångsrik på jobbet, inte har feta muskler eller saknar examen är man alltså enligt dina egna ord, inte värd att älska. Det finns inget annat hos en man som man kan tycka om? Intressant bild du har där av mäns olika värde.

Det är intressant hur incels ses som stora arsel när man hör sånt här av kritikerna.

Nej, det där är en stark förenkling. Man kan säga att du är summan av dina handlingar. Gör positiva saker varje dag och behandla omgivningen bra så kommer omgivningen tillslut att se dig som en god människa. När omgivningen börjar behandla dig som den där som är en god människa så kommer en positive selfreinforcing feedbackloop att startas och nu ÄR DU EN GODMÄNNISKA.

Var förändringen du vill se!


Vissa människor är givetvis värdelösa, men de kan som alla andra rycka upp sig själva och göra något positivt av varje givet tillfälle.

Det går att kompensera för de flesta brister genom att vara en god människa.


Ja verkligen. Jag önskar att de som ser sig som incels skulle få dagligt med stryk och sättas i koncentrationsläger till dess de blivit män.

Det här gnället är så patetiskt. Det bästa du kan göra är att vara förändringen du vill se. Hur vill du att ditt liv ska se ut om 10 år?

Ni som kallar er "incels", hur resonerar ni egentligen. Tänker ni att något skulle lösas av sex? Eller är det relation ni saknar. Själv förlorade jag oskulden sent, vid 22-års ålder närmare bestämt. Att ha sex har dock inte löst ett någe för mig. Missförstå mig rätt, det är ju en slags bekräftelse på att man duger som man och människa. Men inte fan löser det något, iaf inte för mig, en kort bekräftelse som har bleknat och farit sin kos några dagar efter. Jag får intrycket av att incels har grövre problem, kanske inte med kvinnosyn, men med synen på sig själva. Därför önskar jag verklige att alla incels får ligga(med samtycke), så att det kan komma fram till sex eller bristen därav inte är problemet.

Ungdomar har allt mindre sex idag, samtidigt lyfts det fram i media som något extremt viktigt. När jag var oskuld minns jag att det var pressen från omgivningen som var problemet, jag själv led inte av det. Snarare blev det som ett slags antiklimax när jag väl hade det, missförstå mig rätt, man mår bra och tiden efter ett knull (två dar) så flyter man lite som på moln och tillvaron känns lite ljusare, men efter det finner jag mig ensam med mina demoner igen.

Jag kan tycka att feminism på pappret kan låta bra, om män fick vara annorlunda och slippa att skambeläggas för sin brist på sex så skulle ju saken bli biff. Dock måste man vara medveten att även kvinnor håller uppe den ordningen. Man kan ju faktiskt fråga sig hur genuin någon är i sin feminism om deras första go-to förolämpning mot grundar sig att de inte får ligga(eller på ett annat sätt avviker från en traditionell , alltså att de inte riktiga män. Det finns ingen anledning till hat mot kvinnor, men jag tror att hyckleriet från kvinnor och feminister i synnerhet kan trigga hat hos isolerade män. Feminister borde syna sig själv mer, gillar man inte toxisk maskulinitet bör man kanske tänka sig för, naturligtvis inte sympatiknulla ensamma män. Men könen är inte isolerade från varandra, även om samtiden vill göra saken gällande.

Jag ifrågasätter egentligen hela det nuvarande årets parningsritual, i grunden och botten handlar det ju om 68-generationen ansvarslösa lek, det ända som hände var att vissa knullade i mängder medans många blev utan. Detta något tramspellen Houellebecq skriver om, kanske i elementarpartiklarna framförallt. "Goda" socialister skulle dana om samhället, men det enda som hette var att kampen utvidgades till att även innefatta det sociala planet. Kommunismen blev den mest gräsliga nyliberalism, hbtqp, en nattsvart och total sexuell nihilism. Unga tjejer matas med att de är högre stående, unga pojkar sitter hemma framför datorn och spelar och masturberar till förnedringsporr.
tt
Sedan ska alltså dessa två djupt skadade individer mötas i kärlek. Killen är rädd för sex, kvinnan har sprungit runt med sin själ som en bit gafftejp och klistrat den på allt bråte tycks finnas, bränd emotionellt, pillerpoppande. Vill kasta skit på någon men vill väl bara konstatera att vi lever i en mörk, och du romantiker, 2019 är inte året för dig.

Det ska dock bli spännande att se hur framtiden urartar sig.

Fortsätter bomba tråden på grund av skrivklåda:

Alla incels, försök doppa så fort som möjligt, bara gör det. För det har blivit en hangup! Att tränga in i en kvinna är just bara det. Så se till att gör det, annars kommer ni inte kunna släppa hangupen. Hur långt går hela den här incel-grejen, struntar ni typ att göra "vanliga" saker? Försummar studier etc? Riktigt dumt, tiden väntar inte på någon.

Jag tror du är inne på rätt spår. Jag hade också sex första gången när jag var 22. Sedan har det inte hänt igen. Man var som du säger glad i några dagar och sedan var allt som vanligt igen. Min stora brist är den dagliga närheten. Att få känna mig accepterad.

Är väl att beteckna som incel numera eftersom jag inte haft sex på 12 år.

Dock kan jag erkänna att jag inte direkt gjort några försökt för att få till det, baserat på faktan att jag vet att jag är ganska oönskad av det andra könet pga. utseende, status, personlighet ja det vanliga... Innan dess hade jag haft ett förehållande under drygt 5 år där jag knappast behövde tigga mig till sex, snarare var det jag som nekade sex mot slutet.

låter som du bestämt och vet att det är så, fel tankesätt. jag har haft liknande problem och var nog incel tills jag en dag helt enkelt slutade tycka synd om mig själv och började fokusera på saker jag gillade att göra och istället för att jag förväntade mig sex och förhållande så fort jag såg en tjej så blev jag vän med dom och behandlade dom som sådana därefter. DET var dom inte vana vid och det gillade dom verkligen. började även sluta bry mig om vad min omgivning tyckte och "hur man ska vara".

tjejer är bra underliga, säger man vilken fin klänning du har går dom därifrån, säger man vafan vill du så blir man intressant, mkt egendomligt. tror det beror på att dom aldrig hör vafaan vill du.

Jag snubblade över en 16 år gammal artikel i Svenska Dagbladet som på ett fint och inkännande sätt beskriver livsvåndan hos den klassiska ensamme mannen. Begreppet incel hade ju inte nått ut ur det nischade nätforumena än, så det nämns så klart inte.

En bra beskrivning och sedan två steg för att komma ur den livsleda incel-livet ger:

1. Börja betrakta de som nobbar som idioter istället för att låta varje nytt avvisande öka självföraktet. Det slår mig att dagens incelrörelse gått långt in på den vägen. Sannolikt för långt. Men något ligger det säkert i rådet ändå.

2. Fyll livet med kreativa sysselsättningar. Här känns det som om skribenten egentligen ger upp de ensamma männens chanser att komma ur ensamheten och istället vill att de använder smärtan till skapande. Jovisst, då kommer smärtan i alla fall till nytta. Men det gör att artikeln slutar i en hopplöshet.

Här finns artikel: https://www.svd.se/hur-gora-de-oalskade-alskade

Läsvärd fast slutet känns trist.

Jag börjar se en trend att fler ser fenomenet men avslutar alltid med att inte bry sig. Dom flesta gör redan saker och vet läget men det är patroniserande att läsa kan jag tänka mig. Angående punkt 1 så är det redan vad majoriteten gör när dom blir avvisade. Speciellt om det är folk över 30 som skriver om det. Där finns lösningar men samhället är cucked.