Mamma i Halmstad häktad misstänkt för mord på sitt barn i fyraårsåldern, 2019-09-30

Retorisk fråga.
Jag är ju vid liv. Så nej.

Om jag tolkar några resonemang här

När man handlar i psykos är det alltså något utomrationellt tillstånd där man inte är medveten om sina handlingar och inte minns dem. Men man har alla sinnen i behåll och vissa är kapabla att skada och döda. Inte sig själva utan andra människor (troligen bara dem som är svagare). Kan man då inte hållas ansvarig och straffas? Varför straffar/tar vi körkortet från den rattfulle? Han var ju full och bortanför normalt konsekvenstänk.
Så - kan man inte straffas för det man gjort då man "inte var medveten om sina handlingar", "hörde röster" etc?
Och hur kan man veta att alla dessa förklaringar inte bara är ursäkter och manipulationer vid de psykologiska testerna?
När psykosen "gått över" (?), medicinerats eller terapisamtalats bort och den psykotiske görs uppmärksam på att hen tagit ett liv: utsatt en oskyldig människa/barn för lidande - rädsla och smärta in i döden - liksom alla närstående som ständigt skall återuppleva detta, är den psykotiske då inte beredd att ta ett livstids straff? Vem skulle efter en sådan handling gå rakryggad bland människor ute i samhället? Endast att invänta nästa psykos och mord? Nej tack skydda oss och inte minst barnen från dessa.

Sammanfattningsvis ser jag inte att psykisk sjukdom någonsin skulle vara förmildrande i något brottssammanhang - andra har ju samma rätt att bli skyddade. Därtill kommer frågor som hur tillförlitligt diagnoser ställs, om det inte krävs någon rubbning oavsett för att man skall uppsåtligt döda någon i beroendeställning etc.

Jag förvånas fortfarande vilka kommentarer en del skriver, utan att vi ännu vet vad som hänt riktigt. Jag tar inte barnamord i försvar, men vi vet varken dödsorsak eller händelserna kring det, eller säkert hur hennes liv varit. Och jag tänker på de anhöriga. Hur allt detta cirkulerar i de sociala medierna, som att man går in på hennes facebooksida och näthatar. Den sida hon delar med säkert förtvivlade anhöriga som mår dåligt och är i chock. Och detta gjordes direkt efter att man släppt första artikeln om fallet, som lämnade väldigt lite information kring brottet och händelsen. I detta stadie, har kanske inte ens familjen fått själva dödsorsaken eller gärningen klar för sig. Hennes namn och bild lämnas ut i detta tidiga stadie, anhöriga namnges och bilder på dessa delas. Det är skrämmande hur vi använder social media, utan betänkligheter på att det även drabbar andra människor. Jag har förstått att många stör sig på mig, men tänk er in i familjens situation. Hur skulle ni själva upplevt det mitt i den första chocken, sorgen och kanske innan man ens fått dödsorsaken förklarad till sig? I skolan försöker vi lära barnen att inte använda sociala medier för näthat, mobbning och betänka vad man skriver om andra. Men hur ska vi vuxna kunna lära våra barn sånt, när vi själva lämnar ut hela familjer, uttrycker hat och dömer utifrån den lilla information som första artikeln lämnade?

Beroende är en livslång sjukdom

Om hon har slagit ihjäl ungen i rent vredesutbrott så förtjänar hon dödsstraff. Finns flera som henne som gått döden tillmötes i USA för snarlika handlingar.

Men jag gissar på att hon ska rehabiliteras och plåstras om.

En beroende är alltid en beroende. Man kan vara fri från sitt missbruk en period. Kanske hels livet för vissa. Fri från sitt beroende blir man inte. Någon som är en beroende hittar andra saker att bli beroende utav. Det är en känslomässig sjukdom som man bär med sig hela livet

Mvh / en beroende

Jag förvånas fortfarande vilka kommentarer en del skriver, utan att vi ännu vet vad som hänt riktigt. Jag tar inte barnamord i försvar, men vi vet varken dödsorsak eller händelserna kring det, eller säkert hur hennes liv varit. Och jag tänker på de anhöriga. Hur allt detta cirkulerar i de sociala medierna, som att man går in på hennes facebooksida och näthatar. Den sida hon delar med säkert förtvivlade anhöriga som mår dåligt och är i chock. Och detta gjordes direkt efter att man släppt första artikeln om fallet, som lämnade väldigt lite information kring brottet och händelsen. I detta stadie, har kanske inte ens familjen fått själva dödsorsaken eller gärningen klar för sig. Hennes namn och bild lämnas ut i detta tidiga stadie, anhöriga namnges och bilder på dessa delas. Det är skrämmande hur vi använder social media, utan betänkligheter på att det även drabbar andra människor. Jag har förstått att många stör sig på mig, men tänk er in i familjens situation. Hur skulle ni själva upplevt det mitt i den första chocken, sorgen och kanske innan man ens fått dödsorsaken förklarad till sig? I skolan försöker vi lära barnen att inte använda sociala medier för näthat, mobbning och betänka vad man skriver om andra. Men hur ska vi vuxna kunna lära våra barn sånt, när vi själva lämnar ut hela familjer, uttrycker hat och dömer utifrån den lilla information som första artikeln lämnade?

Inte alls enligt min erfarenhet. Beror ju såklart på vad som visas utåt. Barn som har det svårt hemma tenderar till att ha ett udda beteende. Då lägger dig skolan i

Jag förvånas fortfarande vilka kommentarer en del skriver, utan att vi ännu vet vad som hänt riktigt. Jag tar inte barnamord i försvar, men vi vet varken dödsorsak eller händelserna kring det, eller säkert hur hennes liv varit. Och jag tänker på de anhöriga. Hur allt detta cirkulerar i de sociala medierna, som att man går in på hennes facebooksida och näthatar. Den sida hon delar med säkert förtvivlade anhöriga som mår dåligt och är i chock. Och detta gjordes direkt efter att man släppt första artikeln om fallet, som lämnade väldigt lite information kring brottet och händelsen. I detta stadie, har kanske inte ens familjen fått själva dödsorsaken eller gärningen klar för sig. Hennes namn och bild lämnas ut i detta tidiga stadie, anhöriga namnges och bilder på dessa delas. Det är skrämmande hur vi använder social media, utan betänkligheter på att det även drabbar andra människor. Jag har förstått att många stör sig på mig, men tänk er in i familjens situation. Hur skulle ni själva upplevt det mitt i den första chocken, sorgen och kanske innan man ens fått dödsorsaken förklarad till sig? I skolan försöker vi lära barnen att inte använda sociala medier för näthat, mobbning och betänka vad man skriver om andra. Men hur ska vi vuxna kunna lära våra barn sånt, när vi själva lämnar ut hela familjer, uttrycker hat och dömer utifrån den lilla information som första artikeln lämnade?

Det skrivs inget negativt om anhöriga, inte som jag sett iaf. Tänk dig istället in i det lilla barnets sista minuter, arma barn. Hoppas hon får ett rejält straff och samtidigt steriliseras under resans gång så hon aldrig nånsin mer kan göra om det. Tycker det är bra att människor får upplysningar. En dag släpps hon ut. Skulle du själv vilja vara i närheten av en sån? Min åsikt som jag står för.

Jag försvarar inte på något vis barnamordet. Eller påstår att det skrivits negativt om de anhöriga. Men att man börjar näthata i ett sånt tidigt stadie på hennes sida, med väldigt knapphändig information och hänger ut familjen som troligtvis är i chock...jag undrar hur det skulle kännas för en själv?

Retorisk fråga.
Jag är ju vid liv. Så nej.

Om jag tolkar några resonemang här

När man handlar i psykos är det alltså något utomrationellt tillstånd där man inte är medveten om sina handlingar och inte minns dem. Men man har alla sinnen i behåll och vissa är kapabla att skada och döda. Inte sig själva utan andra människor (troligen bara dem som är svagare). Kan man då inte hållas ansvarig och straffas? Varför straffar/tar vi körkortet från den rattfulle? Han var ju full och bortanför normalt konsekvenstänk.
Så - kan man inte straffas för det man gjort då man "inte var medveten om sina handlingar", "hörde röster" etc?
Och hur kan man veta att alla dessa förklaringar inte bara är ursäkter och manipulationer vid de psykologiska testerna?
När psykosen "gått över" (?), medicinerats eller terapisamtalats bort och den psykotiske görs uppmärksam på att hen tagit ett liv: utsatt en oskyldig människa/barn för lidande - rädsla och smärta in i döden - liksom alla närstående som ständigt skall återuppleva detta, är den psykotiske då inte beredd att ta ett livstids straff? Vem skulle efter en sådan handling gå rakryggad bland människor ute i samhället? Endast att invänta nästa psykos och mord? Nej tack skydda oss och inte minst barnen från dessa.

Sammanfattningsvis ser jag inte att psykisk sjukdom någonsin skulle vara förmildrande i något brottssammanhang - andra har ju samma rätt att bli skyddade. Därtill kommer frågor som hur tillförlitligt diagnoser ställs, om det inte krävs någon rubbning oavsett för att man skall uppsåtligt döda någon i beroendeställning etc.

Dödsorsak? Hon har ju erkänt ett visst våld. Tror du att det ändå lutar åt att barnet dött av sjukdom eller olycka? Trots att det blev utsatt för våld.