Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Nej, jag menar att konfrontera sina känslor istället för att fly från dom som du gör nu. Du är arg för att du vill bli av med dina dåliga känslor. Men om man bara låter dem vara, bara accepterar det nuvarande känsloläget. Då skapas inga nya känslor.

Det är så man bryter mönstret. Det är inte magi, bara psykologi.

Men det tar ju aldrig slut. Jag gråter och gråter och gråter men det slutar ju aldrig.

Ut och spring en vända , ta ut dej , så ska du se att det blir bättre .

Har du hört uttrycket "Success is the best revenge"?

Man menar med det inte blott, bart och endast att den tjusigare hämnden är att själv bli framgångsrik inom vad man nu vill för område utan också att man inte längre låter de man kan ha skäl att hämnas på uppta ens tankar och liv.

Vill du hämnas så gör du en liten mental notering om detta, men sedan går du vidare framåt med ditt eget liv utan att bry dig nämnvärt mer omkring dina tidigare plågoandar tills den dag då du enkelt kan göra ett val som påverkar dem negativt och dig positivt. Om en sådan dag aldrig inträffar så låter du det bero.

Fokusera på dig själv och att bli lycklig, eller vad du kan tänkas ha för ideal, hellre än att bli uppfylld av dåtid och tidigare misslyckande, svek och tragedier.

Man blir duktig på det man gör ofta. Bli inte duktig på att må dåligt.

Jo jag måste kanske försöka. Mår dåligt pga alla läkemedelsbiverkningar jag fått (som inte försvinner) Vet inte, vill inte leva pga att psykopatrin förstört mitt liv.
Ibland ångrar jag att jag varit glad, jag vet inte, ångrar hela mitt liv, fast gör egentligen inte det.

Ja om man bara flyr och flyr från känslorna så tar de aldrig slut. Hatet vill liksom dra ner en i avgrunden och om man bara dras med i det så blir det bara värre och värre och värre och värre... tills att det tragiskt nog ibland slutar i självmord.

Det är svårt att inte dras med. Men det går. Vad det handlar om är att lära sig observera sina känslor istället för att blint reagera på dem. Att man lär sig upptäcka när man är arg eller glad. Vad som händer då är att känslorna liksom tappar sin kraft. Det kan vara svårt att tro på när man sitter i smeten, men jag kan lova till 100% att det är så det funkar.

Det är precis det här KBT är. Åter igen, det är inte magi. Det är inte någon konspiration. KBT handlar om att lära sig ta kontroll över sig själv. Det i sig skapar frihet. Du blir fri.

Grejen är, om man inte tror på något så tar man det inte seriöst. Så om man inte tar psykologi eller psykologen seriöst så hjälper ingenting. För man tror inte på vad som sägs! Så jag tycker att du borde ge det ytterligare en chans, och faktiskt tro på det. Det är inte trams. Det funkar. Och kombinera det med mindfulness (meditation) så kan jag nästan lova dig att det kommer gå bra. Men det beror på dig!

Jag har mediterat i fyra år! För jag desperat efter att må bättre. Jag sitter med mina känslor i timmar ibland. Jag flyr verkligen inte hela tiden. Men ibland orkar jag inte längre. Ibland blir det bara för mycket.

Och du har testat psykofarmaka? Eller är du emot det? Det är ju såklart ingen permanent lösning men bara för att kunna komma upp till någon lägstanivå så att man enklare kan börja jobba på sig själv menar jag. För att senare lägga av med rävgiftet...

Jag vill ju inte hämnas på henne. Jag vill inte hata henne. Jag tyckte ju för fan om henne jätte mycket. Men det gick inte som jag hade hoppats och jag blev jätte besviken över det. Jag är jätte besviken över det.
Vi skulle ju flytta ihop och allting. Jag såg verkligen fram emot det. Men allt gick åt helvete på vägen och hon klarar inte av att reda ut det hela med mig. Jag förstår det. Hon kände sig våldtagen och sen gick det inte nått mer. Hon klarar inte av att prata med mig om det och känner mig precis förkrossad.

Jo jag försökte ta livet av mig så dom satte in antidepressiva. Jag blev bättre men självmordstankarna kom tillbaka och jag försökte ta livet av mig igen. Dom satte in mer antidepressiva. Jag blev bättre men självmordstankarna har kommigt tillbaka igen. Dom vill sätta in mer medicin men jag vägrar.

Ok.

Tror du att det kan ha koppling till socialt utanförskap? Har du någon social fobi? Jobb?

Försök att låta det bero lite. Ge er båda lite tid.

Det är en del av vår natur att känna oss förkrossade när något sånt här går åt helvete.

Det är inte säkert att ni någonsin kommer kunna gå igenom vad som hände och gå vidare utan att känna misstro mot varandra, men var lite egoistisk och tänk på ditt eget bästa.

Använd de tekniker som finns för att hindra dina egna automatiska tankar som drar in och ner dig i det här.

Det är svårt, men inte alls omöjligt.

Varför vill du inte ta din medicin under en period? Tills de värsta dåliga tankarna har försvunnit kan det väl inte vara fel att ta den?