Citat:
Samhället skapar en bild som för de flesta funkar; en kärnfamilj som bidrar till närhet, att se något växa upp och kärlek, sedan skapas en bild av att man inte är tillräcklig om man inte är som vissa utvalda personer eller personligheter.
Vad jag försöker komma till är att jag kan relatera till hur det är att känna sig annorlunda på det sätt att man helt enkelt inte tycker sånt som "normala" människor är kul, inte är så kul egentligen.
Det är helt okej att ditt liv inte går ut på någonting, att du inte är som alla andra och att du mår dåligt. Vad får dig att känna dig lycklig (förutom konstgjord lycka som droger mm.)? Så fort du har något att verkligen kämpa för kommer du kunna gå in i bubblan som du nu står utanför.
Kolla dig själv i spegeln och tänk; vem är du? Du är inte din kropp, du är inte ditt namn och dina erfarenheter. Du är bara existensen av dig. Istället för att kolla på dig själv och tänka, fan vad värdelöst. Försök att tänka, fan va coolt, där är kroppen jag lever i.
Första gången jag förstod hur meningslöst livet är blev jag lite smått deprimerad, men när jag lyckades bryta mig ur bubblan som de flesta tycks leva i kändes allt så jävla klart helt plötsligt. Livet handlar inte om att uppnå saker, att uppleva saker eller att känna saker. Det handlar bara om att leva det. Om livet känns skit, lyssna på din kropp och hör vad den vill säga. Ge alla förslag ett allvarligt försök så kanske du har "turen" att få vara lycklig igen. Tur existerar inte, desto mer du försöker desto lyckligare blir du. Beständig lycka ("äkta" lycka) kommer inifrån när man kämpat för något man Själv gillar.
Vad jag försöker komma till är att jag kan relatera till hur det är att känna sig annorlunda på det sätt att man helt enkelt inte tycker sånt som "normala" människor är kul, inte är så kul egentligen.
Det är helt okej att ditt liv inte går ut på någonting, att du inte är som alla andra och att du mår dåligt. Vad får dig att känna dig lycklig (förutom konstgjord lycka som droger mm.)? Så fort du har något att verkligen kämpa för kommer du kunna gå in i bubblan som du nu står utanför.
Kolla dig själv i spegeln och tänk; vem är du? Du är inte din kropp, du är inte ditt namn och dina erfarenheter. Du är bara existensen av dig. Istället för att kolla på dig själv och tänka, fan vad värdelöst. Försök att tänka, fan va coolt, där är kroppen jag lever i.
Första gången jag förstod hur meningslöst livet är blev jag lite smått deprimerad, men när jag lyckades bryta mig ur bubblan som de flesta tycks leva i kändes allt så jävla klart helt plötsligt. Livet handlar inte om att uppnå saker, att uppleva saker eller att känna saker. Det handlar bara om att leva det. Om livet känns skit, lyssna på din kropp och hör vad den vill säga. Ge alla förslag ett allvarligt försök så kanske du har "turen" att få vara lycklig igen. Tur existerar inte, desto mer du försöker desto lyckligare blir du. Beständig lycka ("äkta" lycka) kommer inifrån när man kämpat för något man Själv gillar.
Tack för ditt fina inlägg. Har bara tappat det mesta på vägen. Familjen är alltid kvar men det behövs bekräftelse på fler håll, saknar helt och hållet ett umgänge, en bra vän. Ingen att planera något roligt med, känna sig behövd eller bara åka till ett coolt ställe ihop. Detta resulterar i en ända stor void av mörker, och nej förutom djur har jag inga särskilda intressen som jag arbetar på därav känns livet så jävla skit och har återigen beställt opiater för att fly undan denna sanning. Kan inte fly mig själv heller, min dåliga självbild har helt vunnit. Trots att jag såg bra ut och hade vänner, ser fortfarande bra ut men inga vänner så tycker jag inte om mig själv, försökt jobba på det men identifierar mina egna tankar precis så som att det är vad andra människor har av mig och så fastän det inte är så, alltid. Får höra i nya umgängen att jag ansågs ”konstig” av polarens polare bara för jag hade sån prestationsångest och var så osäker så blev det resultatet - en konstig typ. Detta tänker jag också på. Mina, deras, alla bild av vem jag är, litar på alla andras, framförallt mitt ego - egot är nog mitt värsta icke jag men som är så jag det bara är känns det som annars förstår jag inte hur jag ska befria mig.....
.