Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Ap-helvetes-skit-ångest.

Orkar inte med migsjälv. :

Fan vad jag hatar att gå förbi dessa snygga par i min egen ålder och tänka på hur jävla mycket sex dom har medan jag går omkring ensam hela dagarna helt oförmögen att ens skaffa en vän. Känner mig fullständigt betydelselös. Livet suger.

Jag är så ledsen att jag fick kontakt med psykiatrin, förstört mitt liv. Svårt att andas, allt är jobbigt. Hade inga större problem 😭. Allt bara kraschar
Var lycklig, sen blev jag inlåst och tvingad att ta de värsta medicinerna.
Var som alla andra, sov, åt, umgicks, tittade på tv 😭. Allt känns bara fel hela tiden.
Bara blev trött, gick och lade mig och somnade.

Sån ångest vill inte dö 😭. Hur kunde jag ha kontaktat psykiatrin, vill inte dö.

Man mår bra och man lever sitt lyckliga liv. Fanns så många möjligheter.

Jag var så naiv. Hon sa det på psyket det handlar om hur bra man klarar sitt liv. Jag klarade mitt liv bra och var lycklig. Blev lurad, de vill bara tvinga på en massa läkemedel.

På psyket är alla känslor farliga och ska medicineras bort. När man pratar med vanliga människor så kallas det deppighet och sorg. Detta löses med aktiviteter, vänner och jobb.

Jag promt vägrar ta fler mediciner nu. Ingen kan tvinga mig. Jag ser ett mönster i att jag mår dåligt. Ny medicin sätts in. Jag mår dåligt igen. Mer medicin sätts in.
Nej känslor ska man inte bedöva bort i onödan det är helt rätt som du tänker.
Går bara med på antidepressiva eftersom jag inte fungerade innan.
Säg till läkaren att du vill ha medicin vid behov? Det har jag. Känner jag att nu har jag lidigt i flera dagar med mardrömmar, ångerst osv så kan jag ta ett break. Det är jävligt nice.

Du skriver inlägg här på fb att du vill dö, och du tycker att dina antidepressiva fungerar bra?
Var mer än ett halvår sedan jag slutade med Haldol men mår fortfarande dåligt pga alla biverkningar . Fick detta läkemedel under tvång. Har sån ångest pga mina sömnproblem b la.

Tänker mest på att jag fungerar i vardagen. Kan gå och handla osv. Tar mig ut och kan hantera att vara bland människor vilket jag inte gjorde innan. Men har fortfarende självmordstankar men det tror jag inte medicin biter på.

Att jag är hämndlysten och att jag aldrig någonsin glömmer en oförrätt är faktiskt sant. Jag kan ligga på vänt så länge som det behövs sen... BAM. Jag kan komma ihåg skit som hänt för mer än 20 år sedan, så långtidsminnet är det liksom inget fel på. Jag är väldigt känslig och snäll i min natur. Men kränker man mig, då kommer en vrede fram som inte många fått se....

Så fucking trasig.
Helt i bitar och förstörd.
Ingen kan laga mig för alla bitar finns inte ens kvar.

Har klistrat på en mask, byggt upp en fasad, om att livet börjar bli bättre och att det finns anledning att stanna kvar.
Jag älskar honom och hur han får mig att må, men mitt helvete är för stort och det överröstar inte anledningarna till att gå.

Vet att jag inte borde tänka så här, att jag borde se framåt, kämpa hårdare, njuta av att vara kär.
Men jag kan inte fejka längre, kan inte se något positivt väga över så pass att jag ser anledning att stanna kvar.
Orkar inte fler dagar och nätter där jag kvävs av ångest och ofullständiga andetag.
Orkar inte känna och minnas så mycket av det som en gång var, orkar inte se framåt, leva nu, stanna kvar.

Det är snart dags att ta steget, att svälja ner mitt insamlade förråd, att lämna texter och förklaringar till varför så de omkring ser en röd tråd.
Kommer såra och krossa andras liv, förlåt, jag kanske är feg, men fuck jag har kämpat så länge och det är snart dags för livets sista kliv.

Kan jag ens bli berusad . Det fina vädret gör mig så deppig. Skulle varit så glad.
Psykiatrin vill bara förstöra.

Vadå har du tvång?

Det är väl bara att sluta med mediciner fast det vill inte psykiatrin dom vill att alla går på mediciner

Jag mår bra. Fortfarande förälskad och självmedicinerar bort depressionen med ketamin. Ja, jag vet hur det låter men jag doserar lågt enligt studier. Någon måste offra sig då forskningen går i snigelfart inom landets gränser. Det ihop med nolltoleransen mot narkotika gör att vi som vill överleva svår psykisk ohälsa får experimentera själva med allt möjligt. Jag håller på att bli kvitt bensodiazepinberoendet utan att behöva något substitut eller lida med fysiska biverkningar som sprängande huvudvärk och liknande. Det går bra nu.