Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

ja du har nog en hel del rätt i det du skriver här , kritik kommer dock fort när man börjat tänja på gränserna och provocera men det kan vara rätt kul det ochså i bland , man lär sej fort hur individer tänker och fungerar

bara släpp din mamma och de som får dej att må skit i livet
det finns bra människor ochså att finna där ute

Jag vill må bra och få tillbaka mitt liv. Jag har sagt upp kontakten med min familj och har ingen anledning att ta upp detta fall i rätten.

Det var helt felaktig att behandla mig med tunga mediciner. Jag var lycklig och såg positivt på framtiden. Dessa mediciner, t ex Haldol bör inte ges till ngn i första hand, pga stor risk för jobbiga biverkningar. Vilket inte heller rekommenderas.

Jag pratat med min läkare ang alla biverkningar och fått ett 10-tal läkemedel utskrivna.

Förut låste man in alla, även handikappade. Nej dessa mediciner bör undvikas i de allra flesta fall.
Att man ens kan skriva ut ett läkemedel som ger sömnstörningar, tyder på något är väldigt fel. Och jag har många fler exempel på hur knasigt det är, men vill inte ta upp alla exempel här.

Jag var lycklig, tränade, shoppade, träffade vänner, grannar och tog hand om min hund, hade pojkvän osv.
Sen blir man inlåst... Och tvingas ta läkemedel trots att man är frisk och mår bra, sov bra. Tyckte om att dricka en kopp kaffe och dricka några glas vin i månaden .

Jag funderade först på att bjuda hem min pappa och min faster, men nu tvekar jag pga hur min pappa är. Det finns liksom en logisk anledning till att jag tvekar: han drack ständigt och brukade slå mig under sina täta fyllor och det pågick hela min barndom. Han kallade det "uppfostran". Han har aldrig ställt upp för mig eller sagt att han älskar mig. Jag har alltid fått klara mig själv och jag flyttade hemifrån i.o.m att jag började läsa på universitetet i en annan stad. Att få höga betyg var min enda revansch. Nu vill jag bara skrika att han inte betyder nåt för mig, att han inte är välkommen hit. Han förtjänar inte ens att kallas för "pappa"!

Vi vaknar upp i denna värld, nyfikna men också sköra. Med åldern blir man klokare men ibland mer vilsen, samhällets skönhetsideal och koncept till hur man blir lycklig slutar fungera. Man väljer inte av vem eller vilka man umgås med när man växer upp, man har inte tur eller otur beroende på om man får kärleksfulla eller elaka föräldrar. Tur existerar inte, desto större risker man tar, desto större "chans" har man att lyckas med det man vill.

Bara vi själva kan veta vad som gör oss lyckliga, samhällsideal, skönhetsideal mm. vet ingenting om oss så därför ska vi inte bry oss om dem. Jag tycker att det är viktigt att sluta leta efter lycka så mycket, det känns som att väldigt många liv går ut på att endast leta efter lycka på olika sätt. Det är viktigt att förstå att lycka inte bara är en kemikalie i hjärnan.
Man blir såklart lycklig när man tar droger, motionerar och äter bra. Men varför finns lycka? Varför har vi ett behov av att känna oss lyckliga? "Äkta" lycka kommer när vi gör det vi personligen gillar, och man kommer vara som lyckligast när man inte bryr sig om alla andra samtidigt som man gör det som känns bra.
Vi borde använda vår instinkt mer, inte lyssna så mycket på samhället.

Att må dåligt har alltid en anledning, det är precis som lycka bara en kemikalie i hjärnan, man kan må otroligt dåligt av att ta droger men det är bara en temporär känsla av att må skit. När man får ett mental breakdown eller mår dåligt under en längre tid är det inte temporära känslor längre.
Det är väldigt viktigt att förstå att det aldrig är fel på dig som läser det här när du inte vet varför du mår dåligt, kalla mig galen men det är viktigt att få mental breakdowns. Det är kroppens sätt att berätta att man inte bara mår dåligt, kroppen försöker säga att vi faktiskt måste förändras. Jag vet att det är svårt när man mår väldigt dåligt men försök att tänka på varför du mår som du mår. Det finns alltid en anledning, ibland hittar vi inte svaren som behövs men försök i alla fall.

Tänk på ditt liv, gör du vad du verkligen vill? Känns det rätt att leva med personerna runt omkring dig? Trivs jag med mig själv?

I slutändan är allt nästan meningslöst, om hundra år kommer ingen bry sig och om tvåhundra år kommer ingen ihåg. Det faktum att allt är meningslöst bör inte göra oss rädda eller bekymrade, man bör istället ta tillfället att tänka på vad man egentligen vill och vad som betyder mest. Att vi inte valde vår barndom ger oss anledning att bestämma över vårt vuxna liv med gott samvete.

Personligen är en av de bästa känslorna i mitt liv perioden efter jag fick ett mental breakdown, jag slutade bry mig om all skit som förväntades och började se mer klart vad jag egentligen ville. D

Det är okej att må dåligt, om du inte hittar några svar: ta hjälp, skriv här och förklara istället för att klaga på hur pissigt livet är. Livet är pissigt ibland, det är biologi och en del av att vara människa. Om ditt liv är pissigt over all, dags att förändra något.

Behövde bara skriva detta, jävligt skönt och hoppas nån kanske hittar något nyttigt i texten.

mycket bra skrivet , jag tror stor anledning till att människor mår dåligt , är för att de ältar gammal skit , släpp allt det som hänt och gå vidare , hitta på nya saker i ditt liv , gör annat

det går fast många tror att det är kört , besegra hopplösheten , va starkare än skiten som förmörkar ditt sinne .

Jag är jätteledsen att din situation känns jobbig Mellinie. Men eftersom jag inte har all info om ditt fall så kan jag inte kommentera det i detalj. Men det här är i alla fall vad du ska göra om du fortfarande mår dåligt eller upplever dig felbehandlad:

Uppsök ny läkare, även privata, få en alternativ bedömning och en kommentar på tidigare läkares utlåtanden och aktioner i ditt fall. Eftersom psykiatrin är en så pass ung och provisorisk vetenskap händer det tyvärr ofta att läkare gör skilda bedömningar och det är svårt att veta vem som gör den bästa i varje enskilt fall. Du måste aktivt söka upp den läkare som du tycker ger den behandling som långsiktigt känns bäst för dig.

Upplever du att din far är inblandad i att du har fått felaktig vård ska du vända dig direkt till polis eller jurist. Finns advokater på internet som kan ge dig råd om hur du ska gå vidare för en slant.

Upplever du att du har fått en felaktig behandling så vänd dig i första hand till Patientnämnden i den region du bor. Den kan ge råd och slussa dig vidare.

Du kan också vända dig direkt till IVO(Inspektionen för vård och omsorg) om du tycker att att du blivit så allvarligt felbehandlad om du vill göra en anmälan. Du finner deras hemsida med ett klick.

Annars är det så att biverkningar av vissa mediciner kan sitta kvar ett tag efter avslutad behandling. Du kan påskynda bättre hälsa och mående själv genom att hålla dig aktiv och motionera dagligen, sköta din kost, avstå droger och skaffa dig en meningsfull fritidssyssla, gärna något inom kultur eller konst. Eller varför inte engagera dig inom kyrkan?

Läs gärna psykiatern Johan Cullbergs självbiografi och de böcker som skildrar den kamp han förde för att få sin allvarligt psykiskt sjuke bror frisk, den kände konstnären Erland Cullberg. Dessa böcker är varma och mänskliga och innehållsrika på idéer och tips.

Psykiatrin är inte bara kylig vetenskap och mediciner utan en levande vilja att förstå och hjälpa.

Ett väldigt fint svar i all enkelhet.

Mycket i livet handlar om att glömma och förlåta det dåliga som hänt i ens förflutna och istället odla de mer positiva trådarna ur det förflutna som pekar mot framtid. Sådana rötter finns i varje människas liv om vi bara letar.

Hur jobbiga våra liv än varit så har vi många människor att tacka för det som varit bra i livet och även det faktum att vi ens finns till. Alla människor som finns till har en mor och en far, en farfar, morfar, mormor och farmor. Som inte alltid gav oss den bästa starten i livet, men kanske ändå gjorde så gott de kunde utifrån sina egna förutsättningar.

Förlåtelse är ofta bästa förutsättningen för en stark och skapande framtid.

ktonisk , det är bra att du lyssnar på de som mår dåligt , men du ska veta att det du skriver låter jättebra , men

många har inte orken av att ta tag i allt sådant , du radar upp en mur med möjligheter framför de som känns större och högre än att besegra kinesiska muren

många mår så dåligt att de bara lever dag för dag och då även i isolering , utan stöd och vänner eller familj som skulle kunna hjälpa de att ta tag i just sådant du skriver om

så det du skriver om blir omöjligheter , de har inte kraft , de lever just bara för att de kämpade att andas för några sekunder sedan .

försök att förstå det jag och andra skriver , och ta upp detta med alla dina kolegor
för då kan det bli ändring till nått som fungerar MVH

Credd till dig, du har så rätt så! Hoppas att folk som mår dåligt tar och läser denna texten. Många människor stänger sig inne och tar inte tag i sina problem eller tar reda på vart problemet kommer ifrån, vilket resulterar i att inget händer och man fortsätter att må dåligt.

Man måste hitta ROTEN till problemet. Det gäller att ta ett rejält snack med sig själv och fråga sig

1. Varför mår jag dåligt?
2. Hur önskade jag att det var?
3. Vad kan JAG göra för att det ska bli bättre?

Men det negativa är att människor som mår väldigt dåligt är oftast inte redo att ta emot hjälpen och är inte mottagliga och vill inte förändra något för att dom inte orkar - och jag vet hur det är att verkligen inte orka och då rekomenderar jag faktiskt antidepressiva då det hjälpte mig när jag var deprimerad och var på botten - jag fick energi, lust och blev mer positiv - vilket i sin tur gjorde att jag hade kraft till att börja fixa mitt liv. Det är jätteviktigt att man tar den hjälpen som finns när man känner att man inte klarar det på egen hand. Folk missuppfattar hur man ska använda läkemedlet och tror att man bara ska ta ett piller och att alla bekymmer ska försvinna, men det stämmer inte - medicinen finns där som ett verktyg - det innebär att man ska börja träna, äta rätt, gå ut och ta promenader och ha rutiner i vardagen och hitta roten till problemet = Livet fixar sig och sen kan man sluta med medicinen och vara frisk.

ett annat råd är även att fokusera mycket mer på människors sömn , många som mår dåligt sover jävligt illa !! , ska ni skriva ut mediciner så lägg de på sömnen främst , tex zopiclone 7,5 är ofta bättre än alla lyckopiller ni förordar .

dessutom får de inte hjälp med sömnen så jagar de och köper skitpiller på drogchopparna med ödesdigra konsekvenser tids nog

en kropp utan sömn rasar fort , något ni borde veta mycket väl innom vården

vad fick du för medicin då som funka ?

Fan nu gav du mig ångest, har sovit 4-5 h i 3 veckor varje natt.. jag är stressad men vet inte varför Sen hetsåt jag innan...stod och lagade mat och var supertaggad och när det väl var dags att äta så slängde jag i mig maten på några sekunder och mådde piss efteråt...