Citat:
Ursprungligen postat av
ghostedbyme
vet att du verkligen inte haft det lätt i livet , efter att ha läst din blogg rätt noga
chockad över att du tagit dej igenom livet levande , och samtidigt ser jag att det lyser en styrka över dej inte många andra har !!
ja hur går man vidare och ja hur glömmer man allt det fruktansvärda du fått utstå ??
har inget bra svar tyvärr
vad tror du själv skulle behövas för att kunna gå vidare ? jag ser två olika Cherrybeat när du skriver , den ena veckan en rätt glad tjej för att andra veckor vara fullständigt förtvivlad ?
jag har läst och blivit lurad i detta ett antal gånger , typ sett att nu är du på gång att må bättre , men
det visat sej vara , så fel
helt ärligt så har jag aldrig sett något värre än det du upplevt , och så klart det sätter enorma spår i själen för lång tid frammåt eller för resten av livet på dej .
som sagt , fokusera och fundera över vad som krävs , för att livet ska kunna vända till det bättre för dej , skriv en önskelista typ , för när orden står där synligt så är det lättare att se och fokusera på det viktigaste och det lättaste att ta tag i först
STOR tröstkram på dej mitt i bland alla tårar , du är ALDRIG ensam i detta
Citat:
Ursprungligen postat av
ktonisk
Sådana här berättelser imponerar stort, mitt i allvaret och sorgen. Har hört dom förr många gånger och det är vanligare än man tror att ansvaret läggs på en enda individ att axla en hel familjs konflikter och börda. Men att ta ansvar lönar sig i längden även om man var tvungen att bära det i en situation då man ännu inte var mogen, eller i fel roller. Din tid att vara lycklig kommer är jag övertygad om.
Gråt och sörj så länge du vill. Ge sen kärlek, värme och belöning till dig själv. Vilket i detta sammanhang betyder: sköt om dig själv och låt dig själv förtjäna att utveckla alla talanger du har - kreativa, intellektuella, sociala, praktiska? Undvik genvägar till belöning som förstör din hälsa och tänk långsiktigt och ta ett litet steg i taget varje dag.
Du kan bli din egen mamma/pappa/storebror/storasyster, om ingen var det till dig som ung, men om du fick ha den rollen själv.
Ta gärna hjälp av konstruktiv litteratur på vägen. Rekommenderar även här Johan Cullbergs böcker.
Hej igen, ghostedbyme och ktonisk!
Det är precis som ghostedbyme säger ovan, jag har kraftiga svängningar i mitt mående. Det är underbart ena stunden, andra ett helvete. Det har varit värre förut, idag så är det likadant men bara lite längre mellan det att jag faller. Bara lite jobbigt att göra det om och om igen...
Sorg är en process att ta sig igenom, men desto viktigare att våga göra det. Det stämmer att man ska ta ett steg i taget, kämpa och sen säga: Se vad jag har klarade av!

Det är en belöning i sig.
Jag tackar för era svar, båda två ♥ ♥ Uppskattar det verkligen!
Kram