Citat:
Ursprungligen postat av
Man-At-Arms
Aftonbladet fick en kort telefonintervju med mamman i går:
– Vi har bara en kommentar och det är att vi har ett fullgott samarbete med socialtjänsten och vi lämnar inga ytterligare kommentarer, säger kvinnan.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...socialtjansten
Jag finner denna kommentar oerhört intressant. Varför säger föräldrarna detta? Det är väldigt märkligt att säga att man har ett "fullgott samarbete" med socialtjänsten. Särskilt som man bevisligen inte har det.
Extra märkligt blir det om man betänker att mamman tidigare har sagt till Sydsvenskan: "Man överdriver och hittar på saker" (
https://www.sydsvenskan.se/2019-06-0...ittar-pa-saker). Men det citatet kommer från Sydsvenskans initiala granskning och mamman gjorde alltså det uttalandet innan detta blivit ett mediadrev.
Att de har ändrat inställning och dragit ned sina mediakontakter till ett minimum skulle kunna tyda på att de skäms och vill dra sig undan offentligheten. Men det är i sådana fall ett väldigt konstigt val av kommentar att gömma sig bakom. Varför skulle man insistera på att samarbetet med socialtjänsten fungerar bra?
Jag kan egentligen bara komma på en rimlig förklaring till det här märkliga beteendet och det är att föräldrarna är livrädda. Och då menar jag inte livrädda för media utan livrädda för socialtjänsten. Jag misstänker starkt att när det här briserade i medierna så blev föräldrarna kontaktade av socialtjänsten som sa något i stil med att för barnens skull skulle de säga så lite som möjligt till media, det är till och med möjligt att socialtjänsten uttryckligen har gett dem den märkliga formuleringen att svara alla journalister med.
Jag har aldrig varit inblandad i något socialtjänstfall med så här mycket mediaexponering, så jag kan inte säga om den typen av hot som jag föreslår ovan brukar förekomma. Men socialtjänsten är generellt sett inte för fina för att hota folk. Det är svårt att bedöma hur vanligt det är, men det förekommer definitivt. Oftast handlar det om att man försöker tvinga föräldrarna till någon form av insats för barnet eller bara mer behjälplighet vid utredningen och hotet man för fram är vanligtvis kontaktbegränsningar eller snarare löftet om lättnader i desamma. Det är väl också det man kan tänka sig har hänt i det här fallet. Föräldrarna har fått veta att om de sköter kontakterna med media på ett bra sätt så visar det att de "tar sitt föräldraansvar" och då kan socialtjänsten, i sin stora godhet och mildhet, låta dem ha lite mer kontakt med sina barn.