Fem skånska syskon hölls isolerade från omvärlden

Denna Hans B gjorde fotografering på en Bröllopsmässa 2011.
Då han jobbade på kritiserade "Heartland model agency"!
Så nog rörde sig föräldrarna utanför hemmet?

https://www.unt.se/barnochforaldrar/...a-1041407.aspx

Fint om barnuppfostran. Om att öppna sitt hem, låta barn växa inte lyda. Dessa föräldrar har gjort tvärtom och de är ruskigt manipulativa. Socialen måste förstå att de aldrig kan ändra på sig. De har sin historik och den går emot förnuft och kunskap.

Det är typiskt för narcissister. De behandlar inte andra som de själva vill bli behandlade. De ville vara extremt fria, medan barnen var maximalt ofria. Ytterligheterna svart och vitt, som är så typiskt för ohälsosam narcissism.

Ja håller med, dessutom jobbade denna Pernilla också där på modellagenturen vid ungefär samma tidsperiod och hon tycks inte ha gillats av de besvikna modellerna på "Heartland Model Agency".

Undrar varför Hans har bott på nuvarande adress sen 2009, men P sedan 2011?
Troligtvis bodde väl hela familjen där 2009, men P var skriven någon annanstans i början?

Det sista om att de är skrivna på fel år på adressen är ett vanligt fel. Varken jag eller mina syskon står det rätt på. 2011 står det på alla oss. Och då har vi alla bott längre tid på våra adresser.

Den här fäblessen för att ta socialtjänstens uppgifter på fullt allvar och sedan extrapolera fritt utifrån dem är för mig ganska fascinerande. Ni måste verkligen älska att förfasa er.

Det kan givetvis vara så att föräldrarna är regelrätta monster. Men indicierna tyder inte på det (t ex att det inte fanns något att åtala dem för straffrättsligt).

Problemet med både socialtjänsten och de flesta debattörer i den här tråden är att ni inte är barncentrerade utan föräldracentrerade. Det är inte bara mot lagen att vara det, det är även direkt kontraproduktivt. Det är nämligen så att även mycket dåliga föräldrar kan vara det minst dåliga alternativet för barnen. Har man bara fokus på föräldrarna märker man inte sådana saker. De som får lida för det är givetvis barnen, som blir negligerade och i förlängningen vanvårdade ytterligare en gång.


Det är inte ett liknande fall. Föräldrarna i länken har fått betala böter för att de vägrar underordna sig skolplikten och utbildningsnämnden instruktioner. Föräldrarna i tråden har med utbildningsnämndens uttryckliga tillåtelse hemskolat sina barn.


Eftersom du är så styv i korken antar jag att du har källor som backar upp dina påståenden? Själv har jag letat bland forskningsartiklarna men inte hittat något som är direkt i överensstämmande med det du påstår. Men eftersom du bevisligen har lyckats bättre så kan du väl dela med dig av några länkar?


Socialtjänsten har rätt att begränsa kontakten mellan barn och föräldrar om kontakten kan "störa vården". Det handlar alltså bara indirekt om att skydda barnet mot obehag eller motsvarande. Faktum är att föräldrarnas rätt till kontakt med sitt barn som regel brukar övertrumfa barnens obehag inför eventuella kontakter. Barn som blivit misshandlade eller sexuellt utnyttjade av sina föräldrar tvingas regelmässigt att både prata med och träffa sina föräldrar (tills de blir tillräckligt stora för att effektivt vägra).

Barnen i den här tråden faller inte in i den kategorin. Här handlar det istället om att barnen ska "vårdas" till att bli något annat än de uppfostrats till av sina föräldrar. Om de fortfarande ser upp till sina föräldrar och vill hem till sina föräldrar så innebär det att all kontakt med föräldrarna är ett stort hinder för att vårdplanen ska kunna genomföras. Av den anledningen har socialtjänsten gjort sitt yttersta för att bryta kontakten mellan barn och föräldrar. Hade barnen avskytt sina föräldrar och gjort allt för att undvika kontakt med dem hade begränsningarna troligtvis inte alls blivit lika drakoniska.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...rn-ska-utredas

Eftersom vi inte har annat att gå på än vad media rapporterar, så är det självklart att det är deras ord vi hänvisar till i tråden. Varken du eller vi andra har tillgång till någon fullständig rapport från vare sig socialtjänsten eller någon LVU-dom. Eller hur? Om man grovt försummar sina barn, och dessutom ljuger för att hålla barnen från skola och samhälle, då är man riktigt manipulerande och sjuk.

Uppenbart är att grov försummelse inte är ett brott som faller under allmänt åtal. Men ett tillräckligt grovt brott för att fyra av de fem barnen skall tvångsomhändertas. Vad säger det dig?

Att man fick ha barnen på on-lineskola berodde på att föräldrarna påstod att man var ute och reste en stor del av året. Därigenom hade de inte skolplikt i Sverige. Är man stadigvarande i landet så omfattas man av skolplikt. Föräldrarna har ljugit och manipulerat för att isolera barnen. Det fel som myndigheterna gjort är att tro på en vältalig manipulerande mamma som uppenbarligen är svårt störd.

Nej, det handlar det inte om. Det handlar om att se till att när barnen blir stora så ska de kunna klara sig själv ute i vårt samhälle. De skall läras att hantera pengar, betala räkningar, få allmänbildning och veta sånt som alla andra vet. De ska inte behöva vara totalt okunniga om hur ett samhälle fungera bara för att störda föräldrar inte vill att de någonsin skall kunna flytta hemifrån.

Som jag läste i en artikel så var det inte föräldrarna ett barn ville hem till, utan till katterna och hundarna som var hans lekkamrater och som han umgicks med mest. DÄR låg just det barnets saknad. Självklart vill man hem till föräldrar till en början. Det är ju det enda barnen känner till. Jag har inte hört något alls om att föräldrarna varit elaka eller fysiskt misshandlat barnen. De har "bara" isolerat dom, haft märkliga mat- och avföringskontroller samt inte låtit dom gå i skolan eller haft någon som helst fysisk träning. Att hemmet beskrivs som en sanitär olägenhet är en annan sak. Men i detta fall ingår det också tydligen.

Samma domar som media skriver om finns redan postade i tråden. I de domarna finns en version från socialtjänsten och en annan version från föräldrarna (och det barn som är gammalt nog att ha rätt till en åsikt). De båda versionerna skiljer sig åt, socialtjänsten har en version och föräldrarna/barnet har en annan. Du och de flesta andra i tråden tror villkorslöst på socialtjänstens version. Jag gör det inte. Det är möjligt att den är korrekt, men min erfarenhet från att ha läst många andra LVU-domar är att socialtjänstens version av händelserna som regel är överdriven och vinklad. En särskild varningsflagga för mig är att socialtjänstens ansökan i mycket bygger på väldigt detaljerade anekdoter (kan inte äta en banan) och i övrigt består av svepande och generella påståenden. Det får mig att misstänka att socialtjänsten har ryckt händelser ur sitt sammanhang för att bygga ett case som inte är helt överensstämmande med verkligheten. Jag kan ha fel, men jag tror inte det.

Sanningen brukar ligga någonstans emellan två olika extremer. Den här familjen är givetvis inte fri från synd. Men den är antagligen inte heller så illa som socialtjänsten försöker ge sken av.


Det är det som är vården. Barnen ska bli "normala". Exakt hur onormala de var i ursprungsläget vet vi ju inte (se ovan) men möjligheten finns att barnen redan kände sig ganska normala och därmed sparkar bakut vid alla försök att normalisera dem i riktning som de finner onormal. I sådana fall har socialtjänsten en uppförsbacke som givetvis inte underlättas av att barnen får ha kontakt med sina föräldrar.


Ett lösryckt omnämnande av ett barn som saknar sin katt är ett typexempel på en sådan där misstänkt detaljerad anekdot som jag nämnde ovan. I verkligheten har vi ingen som helst bild av vad de tre yngsta barnen vill och inte vill eftersom de inte har rätt att uttala sig om sin egen framtid och vi bara vet det som socialtjänsten har valt att nämna om deras inställning och åsikter.

Det äldsta omhändertagna barnet är däremot över femton år och har laglig rätt att agera själv i rättsprocessen. Hon har genomgående, även ett halvår efter omhändertagandet, kämpat hårt för att få komma hem igen. Trots att hon flyttats till en annan del av landet, fått helt andra livsbetingelser och haft i princip ingen kontakt alls med sina föräldrar. Det är inte ett beteende från ett barn som saknar tryggheten hos sina vanvårdande föräldrar. Det är beteendet hos en ung vuxen som ihärdigt bekämpar vad hon ser som ett stort rättsövergrepp.

De hade en fastighet till där hästarna och alla katter fanns så hon kanske av något skäl var skriven där, kan ju finnas skäl till att det måste finnas någon som verkar bo på en fastighet för att få sophämtning osv.

Ja, det kallas stockholmssyndromet.