Citat:
Ursprungligen postat av
MrSkargard
Fast jag syftar inte enbart på deras tonår. Det framgår att dem led av ångest, återkommande depressioner och sömnproblem även i vuxen ålder och det kan knappast förklaras med att dem fortfarande mådde dåligt efter att ha "dumpats" av Michael Jackson.
Vi har enorm psykisk ohälsa i västvärlden. Var och varannan upplever vad de beskriver i dokumentären.
"Jag testade droger" - jaha? Det gör typ alla ungdomar i Kalifornien i deras ålder.
"Jag var orolig när jag påbörjade högre studier" - jaha? Den känslan har de flesta universitetsstudenter
"Jag hade svårt att sova när jg var ute på turné med Britney Spears" - jaha? Inte konstigt öht.
"Jag började få ångest när jag och min flickvän bråkade" - jaha? Så är det för alla.
De säger att när MJ dog kände de enorm sorg. De säger att de direkt kände sorg för att de inte skulle kunna se honom igen, att de inte skulle kunna umgås med honom igen. Att de miste en familjemedlem.
De umgicks med MJ ända fram till hans död. Ett halvår innan var Wade hemma på besök hos Michael och hans barn. De umgicks och hade det bra.
Vad jag säger är att dessa killar inte traumatiserades speciellt hårt av de sexuella övergreppen. Det var MJs känslomässiga ignorans av dem efter puberteten som sårade dem. Vad ag säger ytterligare är att de inte hade uppenbart mer psykiska problem än random tonåring eller vuxen i Kalifornien. Och nej, jag rättfärdigar inte vad MJ gjorde, jag säger bara att inte alla barn upplever sådana händelser som världens största trauman. Många gör det, men en del inte alls. Övergrepp är fel, men man måste samtidigt kunna föra en sansad diskussion om inte alla offer upplever övergreppen på samma sätt. För vissa blir det hemska trauman som slutar med självmord. För andra är upplevelserna inte traumatiska alls. Som min bekanta vars tjej lastade över "Du
måste känna ångest", "Du
måste må dåligt.." Alla är olika. Alla reagerar olika. Allt är inte svart eller vitt.