Sverige anskaffar Archer

Det är just därför inte HV skall ha vapnen utan att de skall avropas från centrala insatsförband med lång räckvidd.

HV skall bevaka och målanvisa för dessa vapen. Och då förslår inte räckvidden för Archer heller.

I försvarets perspektivplan står det så här om Armén:
[indent]Arméstridskrafterna kan vid ett väpnat angrepp snabbt möta en angripare, om så
krävs i flera riktningar samtidigt. Bekämpning av motståndarens kritiska
sårbarheter kan påbörjas tidigt genom nyttjande av olika sensorer och indirekt
långräckviddig bekämpning[
...
De geografiska förutsättningarna medger att försvaret av övre Norrland kan
genomföras främst genom en uthållig strid med stöd av fördröjande fältarbeten
och långräckviddig bekämpningsförmåga. En kombination av ett utökat antal
jägarbataljoner, ett utökat antal förband för indirekt eld och en tillförsel av
långräckviddig bekämpningsförmåga ger möjlighet att kunna bekämpa
motståndaren tidigt och på djupet av hans operationsområde. /INDENT]
Jag ser HV som möjliga "sensorer" för detta ej angivna indirekta långräckviddiga vapen.
Ett vapen som skall tillföras Armen.

GLSDB med 150 km räckvidd eller liknande vapensystem ändrar förutsättningarna rejält och minimerar manskapsbehovet för yttäckning.

Eldrören tillverkas i Björneborg vill jag minnas. Så de behöver inte köpas från Slovakien.

Arméns perspektivplan är fantasier. Det finns ingen som helst kompetens gällande vapensystem med lång räckvidd. Det finns inte ett system utom gamla uppskrämda RBS15 som kan slå på distans.
Det finns inte en chans att 4 brigader och en stridsgrupp kan slå i alla riktningar. Det är fria fantasier av en försvarsledning med noll kompetens gällande ledning av större sammansatta förband eller moderna sensorer och materiel.
Den ” armé” som det skissas på kan skydda Gotland och kraftsamlad skydda Mälardalen eller Skåne eller Götaland eller någon del av Norrland.
Arméns officerare vet knappt hur artilleri fungerar eller vilken effekt det har. De har nära nog noll kunskap om mineringar eller fältarbeten generellt.
Visst finns det lite kunskap inom de två ingenjörsbataljonerna. Men generellt i armén absolut inte.
Betänk att Sverige nyligen genomfört den första riktiga brigadövningen på 20 år.
Att försöka återskapa artilleriet kommer kräva mycket pengar och resurser.
Den brigad vi har består uteslutande av vapensystem som var spets på 90 talet. Sverige ligger kraftigt efter gällande kompetens och kunskap.

Bara det faktum att de två återstående trängbataljonerna inte ens tillhört armén de senaste åren säger något om vår försvarslednings oförmåga att ens förstå fundamenta i modern manöverkrigföring.

Folk verkar tro att sätta upp oplatser och åka på patrull i Mali eller Afghanistan ger kompetens gällande manöverkrigföring. Det är det sista internationella insatser ger.

I Björneborg? Inte nu längre väl?

Rören till nya grk-vagnen tillverkades i Slovakien, på gamla finska specar från 1940-talet. Jag tror inte att Sverige har den sortens tillverkningsmöjligheter längre.

Det är iofs skillnad på GRK eldrör och haubitseldrör. Våra dragna 120 mm GRK är väl från Tampella och är finska?
Björneborgs järnverk är i drift, så tillverkades Archers eldrör där så borde det inte vara några problem att beställa nya.

Eller vi skall nog inte ropa hej.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/scana-steel-i-bjorneborg-i-konkurs

Det var gamla eldrör som man hade sparat.


Vad gäller grk så är det en finsk konstruktion men med olika tillverkningsursprung. De nya rören till grk-vagnen är tillverkade i Slovakien.

Nej knappast, Archer har kaliber 52, Dvs längre eldrör än 77B som hade kaliber 44.
Eldrören gjordes nya. Det enda som sparades var bakstycket. I princip en ny haubits, vilket gjorde slakten av de befintliga extremt kortsiktig och dumsnål.

Det verkar stämma... även om FH77 var ännu kortare. Indien har dock tillverkat eldrör i 155/52.

Man kan då undra var våra 48 eldrör kom ifrån. Hursomhelst så borde det beställas 100 till.

Nu tror jag att eldrören kom från den indiska andra delserien som aldrig levererades. 51 av dessa pjäser hamnade nämligen i svenska förråd.

Edit: Den pjäs som exporterades till Indien benämndes 77B02, de övertaliga pjäserna fick efter modifieringarna benämningen 77B04. I samband med försvarsbeslutet 2000 var Haubits 77B den enda pjäsen som upptogs i den nya krigsorganisationen, då både Haubits 77A och Bandkanon 1C successivt avvecklades. Under år 2011 utgick pjäsen helt från svenska Försvarsmakten, då pjäsen tas i anspråk och byggs om till Artillerisystem 08, där både Sverige och Norge valt att anskaffa 24 pjäser vardera.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Haubits_77

Usch då, det var tråkigt värre att läsa.

Om de fortfarande har personal och maskiner kvar så är det bara för FMV att slänga in en order på ett antal eldrör. Så hinner personalen söka nya jobb under tiden.

De 51 pjäserna var haubits 77B, de köptes in som kombinerat industristöd till Bofors och som ersättning till äldre fördelningshaubitsbstaljoner. Fortfarande ett för kort eldrör.
Det har även tillverkats provmodell haubits 77C som har 52 kalibers eldrör.