__________________
Senast redigerad av raggarsvinet 2019-01-28 kl. 22:30.
Senast redigerad av raggarsvinet 2019-01-28 kl. 22:30.
Citat:
Mina erfarenheter är olika på det området. Jag har aldrig själv (tack o liv) haft ngn som agerar stalker. Dock har jag själv traskat runt i det området. Jag var totalt oförmögen att se att personen som valde att lämna vår relation ville bli lämnad i fred. Låg på, tjatade, sökte helt knäppa anledningar till kontakt. Såhär i efterhand önskar jag att exet hade strukit kontakten rakt av eftersom jag inte respekterade viljan att få bli lämnad i fred. Har även erfarenhet av kortare relation där personen i fråga valde att bryta helt. Det hjälpte mig långt mycket längre att snabbare komma över personen.
Utöver det har jag bevittnat på nära håll (skulle säga i det närmsta man kan komma om man själv inte lever i relationen) hur det kan vara när en kontrollerande person i en separation stöter bort den andra parten o gör att den i sin tur får extrema ångestpåslag. I de fall menar jag att det för bådas skull hade varit rimligt att inte ha ngn kontakt.
Så med det förklarat... Blir nyfiken på din, som jag uppfattar det, fientliga inställning. Du försöker skriva mig på näsan. Viket inte gick helbra.
Och hur får du ihop att en person först blockar en och därefter hånar en? Det faller ju på sin egen orimlighet.
Jag tänker att om man väljer att blocka ngn så har det försiggåtts av en rad händelser där den som blickar slutligen känner sig så trängd att detta är det enda valet.
Hur menar du att det ska funka? Ska den som briserat bomben vara den som plockar spillror? Hur kan det funka menar du? Den som är puöveriserad önskar ju som enda tanke att man ska bli tillsammans igen. Är då den personen snäll, gullig, stöttande... Well, kan vi komma överens om att man inte behöver vara hjärnforskare för att förstå hur illa det rimmar. Just det sistnämnda har jag varit med om. Tog bra mkt längre tid att komma över personen i fråga.
Utöver det har jag bevittnat på nära håll (skulle säga i det närmsta man kan komma om man själv inte lever i relationen) hur det kan vara när en kontrollerande person i en separation stöter bort den andra parten o gör att den i sin tur får extrema ångestpåslag. I de fall menar jag att det för bådas skull hade varit rimligt att inte ha ngn kontakt.
Så med det förklarat... Blir nyfiken på din, som jag uppfattar det, fientliga inställning. Du försöker skriva mig på näsan. Viket inte gick helbra.
Och hur får du ihop att en person först blockar en och därefter hånar en? Det faller ju på sin egen orimlighet.
Jag tänker att om man väljer att blocka ngn så har det försiggåtts av en rad händelser där den som blickar slutligen känner sig så trängd att detta är det enda valet.
Hur menar du att det ska funka? Ska den som briserat bomben vara den som plockar spillror? Hur kan det funka menar du? Den som är puöveriserad önskar ju som enda tanke att man ska bli tillsammans igen. Är då den personen snäll, gullig, stöttande... Well, kan vi komma överens om att man inte behöver vara hjärnforskare för att förstå hur illa det rimmar. Just det sistnämnda har jag varit med om. Tog bra mkt längre tid att komma över personen i fråga.
Okej, hinner inte skriva mycket nu, men är glad över att höra ditt svar.Trodde inte du upplevt mycket av sånt, men hade fel - erkänner! Du har varit med om det (att vara den som har mest känslor). Du är mänsklig
Jag har också varit där, på båda sidorna. Men jag tycker man ska ha respekt för en som är ledsen o övergiven. Däremot är det som du säger, bra att inte möta för mycket..Blockera helt har jag svårt för, men om man skickar 100-tals sms mm. o stalkar, ja då är det en annan historia. Gränsen är övertrampad.
Efter en separation lovar man att aldrig ge sig in det igen..Så plötsligt står man där igen
PS. Förmodligen var den där första kärleken "det där" vilket man inte upplever så ofta. Därför du låg på så mycket. Jag tycker det är fullt förståeligt. har själv en sån historia o jag kommer alltid ha känslor för denne, lever med det o det är okej..
Citat:
Jag har upplevt det! Mitt ex, min första kärlek var otrogen mot mig, jag dumpade henne men ångrade mig efter ett par månader då jag saknade henne. Hon hade gått vidare och börjat "datea" en ny kille och var nykär. Jag blev helt knäckt.. Jag ringde, smsa och skrev till henne på facebook dagligen. Jag var djupt nedstämd och ville inte göra ett skit med mitt liv, satt hemma och tyckte synd om mig själv i säkert en månad.
Men vet du vad, jag gick vidare. Det släpper, man kommer över det.
Jag har två bästa kompisar som dött, mina föräldrar har gått bort, en av mina kusiner gick precis bort, två av mina hundar dog av ålder, en katt blev påkörd, flickvänner har lämnat mig och jag har lämnat flickvänner. Det är gör skit ont, man blir sjukt ledsen. MEN man kommer över det, de alla flesta vuxna människor kommer över det utan att mörda barn eller sig själv!
Men vet du vad, jag gick vidare. Det släpper, man kommer över det.
Jag har två bästa kompisar som dött, mina föräldrar har gått bort, en av mina kusiner gick precis bort, två av mina hundar dog av ålder, en katt blev påkörd, flickvänner har lämnat mig och jag har lämnat flickvänner. Det är gör skit ont, man blir sjukt ledsen. MEN man kommer över det, de alla flesta vuxna människor kommer över det utan att mörda barn eller sig själv!
Jag tycker du är mänsklig
och kärlek kan få en att göra en massa dumt, men sen kan man se det som en erfarenhet. Men inte kul när man är mitt i. Kraftig viktnedgång drabbade mig i samma situation. Var ute på nätterna för att bli av med frustration. Känslorna för denne kommer alltid finnas där, o det är okej. Jag kom vidare..Ps. Tråkigt med dina föräldrar o kompisar..
__________________
Senast redigerad av popll 2019-01-28 kl. 22:46.
Senast redigerad av popll 2019-01-28 kl. 22:46.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera