Kvinnor får i genomsnitt 4 MKR under sin livstid från män

Halmgubbe?

De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former.

https://www.vansterpartiet.se/resursbank/partiprogram/

Men whatever...

I sak så är det hur det feministiska etablissemanget vill svara på det upplevda problemet - att kvinnor enligt vissa statistik/studie-tolkning tjänar mindre än män och att det beror på könsdiskriminering. Det verkar även vara sakfrågan som diskuterades fram och tillbaka innan jag hoppade in, men jag kanske misstolkade underdiskussionen.

För min del är det inte ens hälften så viktigt huruvida skillnaden har med traditionella könsroller att göra, än hur lycklig och välmående individen i fråga är med sitt livsval. I min värld puttar man inte ut folket mot frontlinjen för att ta kampen för förändring... något mer respekt har jag för det enda liv vi äger än så - det finns inte på kartan att jag skulle låta ideologiska visioner som involverar folket gå före folket/folkets vilja. Det är inte så man skapar hållbara förändringar, varenda revolution och bestående samhällsförändring har varit driven av folkviljan (med undantag som knappast är rimliga att utgå ifrån, exempelvis att Balkan förblev islamskt även efter osmanernas höll utdragna tyranni).

I min värld så skapar feminism förändringar genom folkligt inflytande - genom att vara förebilder. Istället för att putta ut folket mot frontlinjen och låta barn axla manteln för de önskvärda förändringarna (exempelvis genuspedagogik som involverar normkritik, det vill säga låta barnen föra sig normkritiskt i praktiken/ta striden) så anser jag att det är vi feminister som ska: gå först i ledet för förändringarna som vi vill se, vara de som tittar i marken efter trampminor så att folket kan ta säkra steg mot önskvärda förändringar och inte minst, vara de som arbetar med/genom myndiga människor (inte med/genom barn). Det är att vara en folklig förebild och med det kommer även folkligt inflytande (som kan skapa förändringar).

Om receptet på bestående och större samhällsförändringar bortom folkets inflytande... står att finnas bland världshistoriens erövrare och tyranner (vilket historien vill påstå) så är jag knappast med på den båten.

Många män på det här forumet är mest av allt den andra sidan av frustrationens mynt. När saker har gjorts dåligt så kommer helt enkelt många och från vartenda håll i kläm... när det dåligt byggda huset börjar rasa så spelar det inte riktigt någon roll i vilket hörn av huset man står i, huset ramlar över alla ändå. Och dagens Sverige är i min mening byggt av spagetti, titta bara på det allmänna samtalsklimatet... vem mår bra av det och i sådant fall till vilket pris?

Nämn ett land. USA har lägre nativitet än Sverige trots flera stora minoritetsgrupper med högre nativitet än vita.

Ja, det blir lätt missförstånd.

Feminism betyder rent karskt jämställdhet (eller vad jämställdhetsrörelsen/jämställdhetspolitiken heter och tagit sig som namn). Vad jämställdhet i sig innebär går dock isär... varför diverse feministiska ideologier har uppstått.

Socialistisk feminism: anser att jämställdhet innebär en 50/50-fördelning i så stor utsträckning som möjligt.

Liberalfeminism: anser att jämställdhet innebär samma rättigheter, skyldighet, möjligheter samt tillgång till det offentliga rummet. Det kanske uppfattas som självklart för begreppet jämställdhet och vad feminism ska innehålla per automatik, men poängen här är att liberalfeminister är nöjda så (medan övriga feministiska ideologier, som exempelvis ovan, även siktar på mer).

Anarkafeminism: anser att jämställdhet innebär att vi slutar skapa falska auktoriteter (här sträcks alltså jämställdhetsbegreppet ut bortom faktorn kön - en faktor som sällan ses som viktig för anarkafeminister i allmänhet).

Radikalfeminism: anser att jämställdhet innebär att Patriarkatet™ krossas och med allt vad det teoretiskt innebär.

Särartsfeminism/feministisk konservatism: anser att jämställdhet innebär att kvinnor och män värderas lika högt, oavsett vad de tar sig ann för samhällsuppgifter och dylikt. Kvinnan i hemmet? Fine, det är guld värt. Mannen försörjer hemmet? Fine, det är guld värt. Vice versa? Fine, det är guld värt.

(Likhetsfeminism: hållningen att de traditionella könsrollerna allra främst springer ur social konstruktioner, det vill säga motsatsen till ovan (särartsfeminister anser att dito roller allra främst springer ur människans biologi). Likhetsfeminism handlar dock främst om den här hållning och kombineras med andra mer politiska feministiska ideologier. Finns det någon jämställdhetsvision inom likhetsfeminism så skulle det troligen vara upplösningen av könsrollerna, men här börjar kunskapen tvina.)

Det feministiska etablissemanget i Sverige består av socialistisk likhets- och radikalfeminism med en liten twist av queerfeminism (som innebär vad det låter som, acceptans för icke normativa sexualiteten).

Jag vet, det är fruktansvärt rörigt när vårt skolväsen inte lägger någon som helst grund för insikt i feminism/jämställdhetspolitik. Det är dock relativt enkelt att tänka i de klassiska ideologierna: socialism/marxism, liberalism, anarkism och konservatism. Även om det tillkommer lite extrasaker som radikalfeminism och likhetsfeminism.

Man får väl inte slå dem heller enligt nån korkad regel?

Hur ska de lära sig?
Folkmorden har inte lärt dem något. Kanske en studieresa till Venezuela?

Kanske lite fel. Jag bara tar för givet att du anser att allt till vänster om moderaterna är stalinister.

Det är lätt att få den uppfattningen på flashback.

Är det något tokigt med att "patriarkatet krossas", förutom det hårda ordvalet.
Vi vill varken ha patriarkat eller matriarkat. (I varje fall jag)

Nej det är inte frågan som diskuteras utan ifall män är diskriminerade för att de under de senaste decennierna har jobbat mer, tjänat mer och betalat mer i skatt än kvinnor och dragit mindre nytta av individuellt riktad välfärd. Jag har inte tagit ställning för eller emot traditionella könsroller, jag påpekade att det är vad som ligger bakom nettoskillnaderna eftersom skribenter på forumet normalt brukar vara förespråkare. Grafen speglar samhället under en längre tid, dagens 80-åringar har inte levt genom alla sina livsfaser i dagens Sverige.

Redan barnbidrag är där det går fel. Klart att oansvariga människor alltid blir glada över pengar och socialistiska bidrag från andra människor, men hela synsättet är orättvist och ger problem för samhället. Människor som inte har barn skall inte behöva betala för andra som har barn. Det är orättvist och fel. Sänkta skatter är bättre. Tanken att kvinnor skall få behålla barn och att andra skall tvingas betala för det bör helt vändas. Barn är ingen rättighet. Istället är det en skyldighet att de föräldrar som vill skaffa barn skall ha ekonomin för det och även kunna lova att de håller ihop 10-20 år även om de skulle råka bli förälskade i någon annan. Kan man inte ta det ansvaret skall kvinnan ge fan i att skaffa barn.

Nej, det bygger på att de som inte tar sitt ansvar för att förse samhället med nödvändig arbetskraft ändå ska vara med och betala och inte bara åka snålskjuts på såna som gör det.

Feminismen är ingen hjärtefråga för mig. Jämställdhet plus ett samhälle som bygger på människors insats och vilja till insats är däremot. Där man tar ansvar för sig själv men inte lämnar de verkligen behövande åt slummen.
Däremot ska inte onödiga sjukskrivningar, byråkratier, vurmande för kriminella samt annat samhällsförstörande äta upp skattepengar.

Och för guds skull, låt folk välja själv. Pressandet på kvinnors val gällande yrken de inte ens vill ha, utbildningar de inte vill gå, kvotering av tjänster, tjatet om lika lön och fördelning av hemmets uppgifter måste upphöra.

Det man missar är ju den fria marknaden, näringslivet. Det går utmärkt för kvinnor att utbilda sig till ingenjörer och annat sådant som passar bra in i näringslivet. Men kvinnor vill ju inte detta verkar det som. Finns ingenting som hindrar, tvärtom tjatar de från teknikutbildningar och liknande.
Ändå väljer kvinnor annat. Inget fel med det, tvärtom, men man kan ju inte sen gnälla om löneskillnader.

Att kvinnoyrken är dåligt betalda är ju för att de ingår i offentlig sektor. Har ingenting med patriarkat att göra.
Om vi privatiserar skola, sjukvård, etc hade lönerna mest troligt varit högre och de verkligen kompetenta hade haft den lön de förtjänar.
Blir bara tramsigt att beskylla män för det. De kan väl inte hjälpa hur kvinnor väljer yrken.
Politikerna däremot, dem kan man hålla ansvariga för ett och annat.