Citat:
Ursprungligen postat av
Avsiktaren
1979 hade Stockholms tunnelbana 189 miljoner resor.
Med spårvagnarna och kollektivtrafiken i stort finns det risk för underskattning av antalet resande eftersom man inte behöver stämpla när man går på utan stämplingen finns bara för statistikt underlag. Det är inte det samma som att folk tjuvåker eftersom jag syftar på de som har betalat periodkort.
Så är det nog ja.
Citat:
Ursprungligen postat av
storkvitter
Det är ju oklara siffror men säkert så att Odenplan är bland 1-10 eller 1-5 utan att man räknar in tunnelbanan. Östra station lär försvinna och troligen kommer Uppsala C in på listan. De två nya Göteborgsstationerna borde då få minst ca 12.000 påstigande vardera per dygn eller kanske snarare 15.000 eller bli i storleksordningen tillsammans lika stora som Göteborg C. Det verkar inte orimligt, men naturligtvis kan i sin tur Göteborg C komma att minska när resenärer väljer de nya stationerna, eller öka mindre än väntat. Störst risk för färre resenärer än planerat har nog Hagastationen, i alla fall inledningsvis, men i framtiden kanske den upplevs som den mest centrala.
Inte helt orimligt, även om det känns lite tveksamt för Haga(beroende på tidshorisont), iaf inom överskådlig tid, i framtiden tror jag dock att Haga kommer ha ett ganska hyfsat resandeunderlag, det finns ju rätt stora utvecklingsmöjligheter västerut, och då menar jag inte
DP Järnvågsgatan med mera(som ju är ganska så massiv), utan det är ju egentligen hela södra älvstranden kvar att utveckla, redan idag kan man se fler investeringar i kontorsfastigheter och arbetsplatsetableringar, bland annat från Castellum(bygger nytt vid Amerikahuset på Stigbergsliden) och Klövern(tillbyggnad på fd fryshuset, eller "COWI-huset").
För exempelvis arbetsplatspendlare verksamma i områdena västerut så blir ju Haga det närmaste alternativet för de som väljer att resa kollektivt med tåg(stationen borde ju egentligen ha hamnat på Järntorget), och redan idag är ju området ett populärt rekreations och nöjesområde.
Edit: Jag tror nog även gator som Karl Johansgatan och Bangatan kan axla manteln som Långgatornas arvtagare/förlängning, speciellt när södra älvstranden utvecklats. Det finns ju egentligen alla förutsättningar för det, dvs väldigt gott om lokaler utmed gatorna, rätt många "sunkhak" idag som kan steppa upp någon nivå(även flera konsertlokaler)även om det faktiskt även finns lite variation nu för tiden, framförallt runt Mariaplan.
Oh ja, väldigt passande...
https://www.youtube.com/watch?v=WaGhBg_XsvQ
Och en ganska så klockren beskrivning av det absolut värsta sunkhaket(eller ja Persikogården kanske är värre).
Citat:
23 nov. 2017
Silverkällan
Nästa utsedda anhalt innebar att krogrundan drog igång på allvar då vi, efter att ha mött upp Stacey och Robert utanför Tullen, vandrade nerför Älvsborgsgatan mot Silverkällan. Silverkällan hade ingen av oss i sällskapet, såvitt jag vet, besökt tidigare så stämningen inom gruppen var spänd och förväntansfull då Silverkällan är tämligen mytomspunnen. Gästerna på krogen föreföll vara uteslutande stammisar så när vi svassade in som ett minst sagt skönt gäng erfor vi den filmiska känslan som infinner sig när man kliver in på en krog som en utböling varpå alla andra i lokalen tystnar och tittar på en. Vi navigerade oss genom den lilla lokalen fram till den lilla bardisken där en kvinna som tidigare stått och slått på en gitarr frågade Love om han ville hålla gitarren eftersom Love såg så ”rockig” ut. Love avböjde artigt och vi ställde oss istället att vänta på att få beställa. Detta visade sig dröja lite då ingen personal syntes till på ett bra tag. En av stamgästerna hjälpte till genom att börja slå på en receptionsklocka som stod i baren tills bartendern tillslut dök upp med en trött blick och omedelbart tog bort receptionsklockan från disken. Därpå köpte jag en stor stark som bara kostade 30 kronor, vilket var så fruktansvärt billigt att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Silverkällan är således det enda stället jag känner till där man fortfarande kan få tre stycken stor stark för under 100 kronor. Inte nog med att det är billigt, men det faktum att ölen bara kostade 30 kronor stimulerade konversationen i vårt sällskap då allt jag ville prata om var hur sjukt det var att jag nyss hade köpt en öl för 30 kronor.
Vi slog oss ner vid ett bord på den glest befolkade lilla uteserveringen vilket var en väldigt behaglig plats att sitta och dricka öl på. Konversationen stimulerades ytterligare av att det stod en terrarieliknande låda på Silverkällans fönsterbläck full med syrsor samt av hur stamgästerna förde sig inne i lokalen. De verkade ha fått fullständigt fria tyglar av personalen som, som sagt, syntes till väldigt sparsamt. Lokalen var inredd med gitarrer och andra instrument hängandes på väggarna och gästerna verkade ha full kontroll över vilken musik som spelades. Här var det inte fråga om att be någon i personalen att köa en specifik låt utan här byttes det låt precis när den personen som för tillfället stod närmast stereon behagade, vilket också kunde varvas med att musiken istället dränktes av atonalt gitarrslammer, handtrummor och flöjtskrik då gästerna stundtals föredrog att själva stå för musiken snarare än att bara välja den.
Ibland begav sig grupper av gästerna ut på uteserveringen för att röka cigaretter. Kvinnan som höll i gitarren när vi först klev in på Silverkällan kom ut och tittade på oss (kanske mest på Love) som vi hade tittat på världens sötaste kattunge om den hade vandrat in på krogen oannonserad och funnit sig till rätta. All uppmärksamhet och den billiga ölen till trots var vi tvungna att nöja oss med två öl på Silverkällan då vi fortfarande hade ett ganska späckat schema, i alla fall så trodde vi det vid det här skedet på kvällen.
Betyg: 4/5
Stor stark: 30 kronor
Klientel: Uteslutande proffs