Vilken film såg du senast?

Finns definitivt många likheter med Tarantinos filmer. Smaken är olika, Two Smoking Barrels är betydligt sämre, övervärderad skitfilm. Såg Halloween från 1978, värdelös förutsägbar skitfilm som inte är skrämmande, skrattade hur pass stinkande dålig den är. Donald Pleasance på kyrkogården när han ignorant avbryter en man som berättar om en minst lika stor galning som slaktade hela sin familj, det var ju inget tyckte Donald Plesdance figur.

"Point Break (2)" - (2015)
https://www.imdb.com/title/tt2058673


Edgar Ramírez, Luke Bracey, Ray Winstone, m.fl.

---

Nyinspelningen av kultfilmen Point Break visades på TV:n häromkvällen, så jag passade på att äntligen titta på den.
Som alla vet så är originalet en film som fortfarande håller, som har gjort stort intryck på generationer av filmälskare - inklusive mig, när jag var ung.

Så nu var tiden kommen ... Skulle det bli tumme upp, eller var det bara skräp.

---

Point Break 2 bygger i viss mån på originalet, men har lagt till opch dragit från efter eget skön.

Grunden är emellertid snarlik - en färsk FBI-agent (Utah) får i uppdrag att fånga de gäckande rånarna under "Bodhis" ledning.
Men rånarna är adrenalinjunkies av rang, som inte låter sig nöjas förrän de stirrar döden i vitögat.

"Bodhi" var i denna versionen en fd ivrig lärjunge till en japansk extremsportare, som hade hittat på nån slags "ideologi" som han ställt upp som 8 stycken "mål med livet."
Och när man hade gjort allt på den listan, då var man en ... "upplyst människa," eller var man bara färdig med listan ... oklart vilket.

De 8 uppgifterna på listan handlade bara om att typ utföra de allra mest extrema och farliga sakerna som finns inom "extremsporten."
Som tex att klättra uppför kanten till världens allra högsta lodräta vattenfall (Angels Falls i Venezuela), eller att surfa på världens allra högsta och farligaste vågor, som bara kommer nån gång lite då och då, 25 mil utanför Frankrike.

Eller att köra med en lite båt framför ett norsk valfångstfartyg och bli rammad till döds av det.


I Point Break Nr 1 utförde rånarna sina brott för att de behövde pengar till sin hobby (att surfa hela dagarna och slappa på kvällarna). Lite fallskärmshoppning emellanåt och så, men inget extremt.

Men i Point Break Nr 2 har rånarna redan en hel arabisk multimiljardär som sponsor.
Så de Har ju redan råd att ägna sig åt sin hobby (och vad som helst) ...
Men de rånar ändå, fast de inte behöver ...

Antingen missade jag något, eller så var det något galet med filmen ...


Ja, ganska mycket var galet med filmen, och det fanns inget i den av det som gjorde originalet så fantastisk.
Visst finns det tjusiga vyer, och ibland gör stuntmännen några riktigt spektakulära stunts.
Men vadå liksom ...

I Point Break Nr 1 hoppade ju Johnny Utah rakt ut ur ett flygplan utan att ens bära fallskärm.
Det var något ...

i denna följer han bara slaviskt efter rånarna på deras upptåg.

---

Grejen är att man aldrig Bryr sig i denna versionen.
Man fattar aldrig tycke för ens någon av karaktärerna.
Det är bara scen som presenteras efter scen.
Plötsligt händer det ena, och sen händer det andra.


Jaha.

Åtminstone så hade de ju kunnat åka tunna nedför Niagarafallen ... =)
Det hade ju varit något, faktiskt.


---

Det finns EN, en enda, scen som jag gillade.
Det var när de skulle åka surfbräda utanför Tahiti, och en hel massa vanliga båtar fick kämpa sig över monstervågorna.
Det såg lite väl ... riskabelt ut ... =)


Annars ?
Ja, jag ångrar inte att jag väntade så länge tills jag såg den.


Betyg

0.1 av 5

Gotti (2018). Skildringen av den italiensk-amerikanska maffian är ett svårt projekt att ta sig an idag och göra det med ett bra resultat. Redan i Coppolas första och andra "Gudfadern"-filmer (72/74) Scorseses "Goodfellas" och i synnerhet i David Chases TV-serie "The Sopranos" experimenterades det med genren på olika sätt. Samtliga fyra filmer - i synnerhet de två sistnämnda - var brutalt ärliga och hårda i sin skildring av cosa nostran, men visade samtidigt - någonting som (sannolikt på grund av att serieformatet gav möjlighet till det) var som mest tydligt i "The Sopranos" - på det bortkastade, meningslösa och ångerfulla hos de människor som på ett eller annat sätt hade valt och/eller hamnat i den italiensk-amerikanska organiserade brottsligheten.

Hur tar man ett steg tillbaka från det här och försöker skildra John Gotti - en sorts modern massmedial arketyp inom cosa nostran? John Travolta spelar titelpersonen och gör det på ett trovärdigt sätt. Resultatet blir en bild av en kompromisslös människa. Den här personskildringen är befäst genom filmens gång, men där finns fortfarande element av den andra aspekten av den här sortens skildringar som jag nämnde ovan.

IMDB-rösterna ger ett samlat resultat på 4.9 av 10. Jag skulle säga att den förtjänar något högre än så. I mina ögon 6.5 ugglor av 10 möjliga. Rekommenderas. Inget mästerverk, men absolut ingen dålig film.

Den minns jag som rätt speciell och inget vidare bra, ett försök till att göra svensk exploitationfilm som inte Arne Mattsson riktigt bemästrade. Men annars var han en kompetent och bra regissör, Vaxdockan och Hillman-serien är klassiker.

Jo, det var en mycket kompetent regisör i vanliga fall.

Kanske satt han fastbunden med munkavle medan någon annan försökte regisera, kanske Roy Andersson.

Tyckte själv att den påminde lite om stilen som Bo A. Vibenius hade i Thriller - En grym film, men kanske var Roy Andersson. Hur det hela förhåller sig får vi nog aldrig veta.

No place to land (1958)

Kärleksdrama bland flygare av besprutningsplan.


Jag fick lust att se den söta Mari Blanchard, filmen var inte lika söt.
Faktiskt var den bitvis rätt trist.
Men jag måste erkänna att det här slutet hade jag inte tänkt på, det räcker ändå bara till 2/5

Trainspotting 2 (2017)

Två barndomskompisar återförenas efter att ha varit separerade under en lång tid. En pengaskuld samt otrohet ställer dock till det och äventyrar planerna att starta bordellverksamhet. Dessutom släpps en fängelsekund som är ute efter gruvlig hämnd efter att ha blivit blåst...

Danny Boyle är ojämn - Beach och 28 Days Later var riktigt bra men Slumdog Millionare grovt överskattad. Här skildras brittisk arbetarklass med droger, alkohol och tveksamma affärer. Filmen innehåller många referenser och intertextualitet till första filmen, kultklassikern Trainspotting och det är just klippningen och kinematografin som imponerar, även om storyn och skådespeleriet också är riktigt stabilt. Och så skall man inte glömma det musikaliska motivet Born Slippy med Underworld som återanvänds här med perfekt tajming och känsla.

Betyg: 3+/ 5

Den var helt ok. Men känns som dom försökte få nån Pulp fiction grej av det hela som dom misslyckades med

Last Flag Flying film från Nov 2017.
Fin film om en far som vill begrava sin son (som stupat i Irak), i familjegraven istället för på en militärkyrkogård. Han ber om hjälp från sina Vietnamveteraner, en präst och en barägare.
Med Lawrence Fishburne, Bryan Cranston och Steve Carell
Fin film.
7.5/10

The Towering Inferno - Skyskrapan brinner! - 1970
Trevlig katastroffilm med Steve McQueen och Paul Newman. Som titeln antyder så börjar det brinna i en toppmodern skyskrapa mitt i San Francisco. Detta sker under öppningskvällen medan det pågår en fest på våning 130. Likt andra filmer med samma tema vid den här tiden, Airport, Poseidon Adventure osv. är den välskriven och bra regisserad. En hel del tid läggs vid att bygga upp de olika rollfigurerna. Stor kontrast mot dagens moderna katastroffilmer som i sig är rena katastrofen. 7/10

Stick - 1985
Burt Reynolds spelar Ernest "Stick" Stickley som precis kommit ut från fängelset och vill få ihop en slant för att träffa sin dotter. Under filmens gång blir han både chaufför åt en filmproducent och jagad av en mördar-albino. Standard 80-tals action med lite pang-pang och en fin Candice Bergen. Charles Durning som skurk i blond-röd peruk och Hawaiiskjorta får man på köpet. Lite småtrevlig att se på en fredagskväll men inget som man känner för att se om. 6/10

Eye of the Needle - Nålens öga - 1981
Mitt under brinnande världskrig, strax innan Dagen D, är en tysk spion på väg från England tillbaka till Tyskland med information om falska flygfält med amerikanska plan uppbyggda av kartong. På vägen lider han skeppsbrott och hamnar på ön där han ska signalera för att få åka hem. Kruxet är att på ön bor en rullstolsburen man och hans familj. Spännande och ganska nervig spionfilm med Donald Sutherland i rollen som spionen som kallas Nålen efter sitt föredragna mordvapen. Lite Hitchcockkänsla vilket aldrig är fel. 7/10

Danny Collins - 2015
Danny Collins är en gammal popstjärna med sina glansdagar bakom sig. Under en fest visar hans agent honom ett brev. Ett personligt brev, signerat John Lennon. Inspirerat av detta lämnar han sin otrogna golddigger till hustru och reser för att besöka sin son som han aldrig träffat. Väl där träffar han också en lockande hotelldirektörska och skriver lite nya låtar. Långsam och utdragen film med ett tema som man har sett hur många gånger som helst. Al Pacino, Christopher Plummer och Bobby Cannavale sover sig igenom filmen, här finns inte mycket entusiasm att hämta. Svag 5/10

Jag har precis sett en tjeckisk kortfilm, Maria Stock, som kan beskådas här: https://vimeo.com/219395176

Beskrivning:

Tyckte den var lite "svår" och otydlig men ändå vacker på ett sätt jag har svårt att riktigt sätta fingret på.