Vilken film såg du senast?

När du skriver så så är det lite svårt att tro att du ens har sett filmen ...

För, grejen är ju att "Gotti" inte alls, inte på något sätt alls, kan liknas vid "Pulp Fiction."

Om man ska liknande den vid några andra filmer, så är det väl snarast Johhny Depps "Black Mass" som kommer närmast. Men då bara i det socialrealistiska greppet, inte i filmens teman.

"Gotti" är en film som försöker föra tittaren in i John Gottis innersta, försöka ge en förståelse av Gottis motiv och drifter. Dvs en slags psykologisk karaktärsstudie.



Men, för de tittare som Förväntar sig att en "maffiafilm" bara Måste vara i stil med "Pulp Fiction", då är det nog lätt att bli besviken.

A Beautiful Mind (2001)

A Beautiful Mind är en helt magisk film, vackert gjord och allvarsamma stunder har filmen. Matematiskt snille spelar Russelll Crowes karaktär. Helt underbar film på alla sätt. Lite svår kan den vara och blandade känslor igenom hela filmen.

8/10

Split Second, riktigt dålig 90-tals dystopiaction. Hur ostig som helst men kan rekommenderas pga Rutger Hausers ofrivilliga parodi på introvert dysfunktionell hårding. Han dricker kaffe med fimpar i och borstar håret med sopborsten. Sidekicken heter Dick, kukskämten haglar naturligtvis.

Låg nivå men rätt kul.

https://www.imdb.com/title/tt0046903/?ref_=fn_al_tt_1

Desirée (1954). Mycket fin film där vi får följa Desirée från arbetet i faderns sidenbutik och livet i de borgerliga salongerna i Marseille, tiden som Napoleons förlovade och älskarinna (fast i filmen framgår det inte att hon är hans älskarinna, eller att hon bara var 14-15 år vid denna tid), mötet med Jean-Baptiste Bernadotte, flytten till Sverige för att bli svensk kronprinsessa, och slutligen det sista mötet (som troligen inte gick till så i verkligheten, om det hände alls) med Napoleon innan han förvisades till Sankta Helena. (Jag satte inte handlingen inom spoilertaggar, eftersom jag utgår ifrån att alla känner de här historiska händelserna redan.)

Jean Simmons var perfekt i roller som kelig, självsvåldig vildkattunge när hon var ung - så även här. Möjligen kan man tycka att maskerarna inte lyckades åldra henne riktigt övertygande här i filmen. Marlon Brando såg vid första bilden i Napoleons frisyr löjlig ut, men man vande sig snart, och jag tycker att han porträtterade kejsaren mycket övertygande. Michael Rennie är också övertygande som en stark och manlig, stabil och klok Jean-Baptiste Bernadotte, tålmodig och överseende med sin unga fru och alla hennes barnsligheter. Det är mycket troligt att Bernadotte var precis så här i verkligheten, annars hade han inte kunnat börja som fattig, menig soldat och sluta som Kung av Sverige. (Kommer aldrig förstå hur vår nuvarande kungliga idiotfamilj kan härstamma från honom...)

Det är påkostade, färgsprakande scener, bland annat från balsalar, och historiska händelser som Napoleons kröning , då han ryckte åt sig kronan och krönte sig själv, och Josephines förödmjukande offentliga skilsmässa, då Napoleon dissade henne för att hon inte kunde föda honom en tronarvinge - och gifte om sig med en fruktsam 18-åring... Scenerna från Sverige och Stockholms slott blir lite roliga att titta på som svensk, men å andra sidan verkar det ha varit precis så den verkliga Desirée upplevde det: mycket kallt, folket stelt, hovettiketten omöjlig att anpassa sig till... t.o.m de stora stenlejonen utanför slottet, som finns där än idag, såg anklagande på henne!

Det är välskrivet manus, välskriven dialog:

Napoleon: Have you ever heard of destiny, Desirée? Desirée, "desired one". It's a beautiful name and it becomes you. I shall probably kiss you before very long.
…
Napoleon: And you do not believe in destiny.
Desirée: No one knows, what's ahead.
Napoleon: Strange most people say that. I know what's ahead. I am one of the men who make history.

...och genom hela filmen går Marseljäsen som en röd tråd, och tränger igenom filmmusiken vid dramatiska moment. Mycket skickligt.

Jag känner att jag har både upplevt något och lärt mig något av den här filmen!

9/10

https://www.imdb.com/title/tt6116856/

The Night Comes For Us 2018

Är det en reklamfilm för blodgivning? Eller en film om invärtes anatomi? Nejdå det är bara skådisarna från The Raid som är tillbaka så lås in alla barn och sätt på säkerhetsbältet för nu blir det åka av!

Filmen handlar om den undre världen i sydostasien(surprise,surprise) och själva storyn är ...inte komplicerad

Men om man gillar action som är litet(eller mycket) "over the top" och inte räds blod, inälvor och benbrott så glömmer man det i inledningen då man får en kreativ kurs i den ädla konsten att slå ihjäl folk med ett grisben(!)

Dock skall sägas att man ändå lagt in lugnare partier och jag tycker skådisarna gör en bra prestation överlag, i synnerhet på slutet då filmen i mina ögon har en "fajt" som är den mest övertygande/hårresande jag sett och faktiskt ett litet budskap som avslutning(kors i taket!).

Filmen lämnar några luckor, men jag tror och hoppas att det här är en film som kommer att få någon form av efterföljare.

Ger den 4 blodpåsar av fem möjliga!

Algiers (1938)

En fransk juveltjuv gömmer sig i en banditkontrollerad stadsdel, Kasbar.

Vill minnas att det finns en fransk version som är betydligt bättre.

Romantiskt så det förslår, men inget som jag uppskattade 2/5

Den här måste ses!

Såg om Dark Water (2005). Måste säga att den inte alls var så pjåkig ändå, visst inte lika bra som originalet (vad jag minns), men fan inte alls dålig. Connelly gör en ruskigt solid insats och ungen som numera verkat ha lagt ner skådespelet, är sjukt likeable.
Tycker även den tar hyfsat vara på originalidén att göra mer av än dramafilm än skräckfilm, visst lite mer skräckelement kanske den har, men inte alls som befarat. Och stundtals är den faktiskt gripande. Men man kommer väl aldrig riktigt ifrån att det nog ändå är en ganska onödig remake trots allt..men men.
3 av 5


Måste nog se om Nakatas film också inom en snar framtid, har bara "goda" minnen från den, den bästa j-horror filmen som gjorts?

Mycket bra skräckfilm, en av de bästa! (Har inte sett det asiatiska originalet, så jag kan inte jämföra med det.) Precis min typ av skräck: det är kusligt på ett krypande sätt snarare än massor av gore och blod och allmän mass-slakt på slutet, det finns ett mysterium att lösa, och man matas med ledtrådar i lagom takt så att man själv kan vara med och lösa det, och sist men inte minst så är historien ordentligt förankrad i verkligheten från början. Jag menar detta med vårdnadstvisten och skilda kvinnors standardsänkning.

Så måste det vara - förankrat i verkligheten från början, och med en huvudperson som man kan identifiera sig med - om jag ska kunna följa med in i den övernaturliga världen sedan. I samma takt som personerna i filmen. Om det redan från början står klart att det finns spöken, vampyrer, monster, whatever, och alla personerna i filmen vet om det, så funkar det inte för mig. Det blir för orealistiskt.

Gonjiam: Haunted Asylum 7.5/10, genomvidrig skräckfilm. Kamera-arbetet gjorde att man mådde illa och jumpscaresen var äckligt bra.

Den gillade jag en del också för att vara modern, koreansk skräckfilm. Sällan man ser bra skräck därifrån längre efter den enormt fina streaken som de hade för ett par år sedan, men denna överraskade mig lite, hade förväntat mig en helt klart sämre film. Däremot kameraarbetet håller jag med dig om, blev rätt jobbigt i långa loppet även om jag inte blev illamående av det.

Tänkte ta Jodorowski-maraton idag, men två filmer får räcka. Varför har jag missat honom?

Först ut var Santa Sangre (1989), en av hans senare filmer. Den hade ett speciellt tempo, men var ändå ganska lättsmält. Detta är en av få filmer jag inte kan sätta ord på. Den måste ses för att förklaras. Slutet var helt jävla fantastiskt - 9/10

Näst på tur stod Holy Mountain (1973). Första halvtimman är hysterisk, på ett bra sätt. Detaljerna är klockrena, regin är perfekt, och det spårar ur på ett kontrollerat sätt. Tyvärr går det bara nedåt därifrån. Jodorowski försöker för mycket. Det håller inte. Första halvtimmen är fantastisk. Andra halvtimmen är okej. Tredje halvtimmen är svag. Slutet är så sjukt dåligt att jag drar ner betyget flera steg - 2/10

Jag vill se mer av Jodorowski. El Topo lär bli nästa, även om jag har svårt för Westernfilmer.

Igår såg jag även klassikern Eyes Without A Face (1960) för första gången. Jag älskar fransk film, och just 60-talet är oerhört bra. Jag hörde att många tycker att den åldrats, så jag gick in med en nyfiken känsla. Jag älskade både Tanin No Kao (1966) och The Skin I Live In (2011), så deras inspirationsfilm måste väl varit bra? Ja! Den var minst lika bra som de andra två. En enkel skräckfilm som är gjord på ett fint sätt, helt enkelt. För att återigen nämna slutet - WOW! Slutet och musiken är oförglömligt. Skådespelarinsatserna går inte heller att klaga på - 9/10


Jag är emot remakes, men just Dark Water är ett undantag. Håller med dig om att den är bra, men snäppet under originalet. Väldigt trevlig film faktiskt. En av de bättre stulna idéerna från USA. Jag satte ett liknande betyg som dig, vill jag minnas.