Mandy. Helvete vilken psykad film. Helt klart sevärd. För bästa effekt ska man dricka under tiden man ser alt. röka en joint. Nu gjorde jag inte det men i efterhand önskar jag att jag haft några öl eller en liter vin hemma sparad åt denna smått eminenta film.
Bygger på en sann historia från andra världskriget, där en tysk general byter sida.
En rätt spännande katt-och råtta lek med en klocksamlande general som försöker få ut avgörande information till västmakterna, samt övertyga Hitler om, mindre smarta, manövrar på östfronten.
Generalen tar sig över gränsen i sista stund, han blev till sist avslöjad
I några korta scener får man höra någon spela Hitler, det blir lite parodi över det ilskna rytandet.
Men på det hela taget, en rätt spännande, och oviss, spionfilm.
Brad Pitt spelar en bra roll i filmen och den var sorglig, men också tagen av alla dialoger i filmen och plotten. Den började väldigt bra, men jag måste säga att slutet var ledsamt, men också kändes det konstigt.
Bra film med ett underligt slut.
Denna föll mig i smak bitvis, något intetsägande stundtals. Filmen handlade mycket om barn. Att dom inte hade dem. Jag förstod ej inte detta. Knappt en halvbra film. Rakt ut!
Film med Allan Edwall (två L i Allan såklart!..), skriven i bokform av denne samma år 77 - filmen är från 1983. Ett lite potpurri av svenska skådisar, kända som mindre kända, ihågkomna som mer bortglömda. Musik av den begåvade Björn Isfält, speciellt eftertextlåten är trevlig.
Handlar om en alkoholist som är inspärrad på ett vårdhem. Mannen kallas för Limpan och tänker fly för han ska på en arbetsintervju. Tyvärr så blir han inlåst i flyktbilen varpå han blir försenad och mister möjligheten till jobb. Nu börjar filmen kan man säga. En form av road movie, där Limpan mer eller mindre traskar omkring och råkar på olika personer som han delar några timmar eller dagar med. Tack vare byråkrati så blir han inte insläppt på vårdhemmet trots att han får eskort av polis, ty mottagningen är mellan 07-19.
Suzanne Ernrup som en av poliserna är en snygg kvinna. Jo, det har jag tänkt på tidigare. Hon har något visst.
En tv-producents karriär tar slut och med familj och vänner flyttar hon till Stepford. Väl där möts dom om av enorm konformism och inte minst perfektion. Men allt är inte vad det verkar och bakom fasaden utåt finns hemligheter...
Amerikanism, vit förort och bymentalitet. Klassiska teman och utforskade i, inte minst i Blue Velvet och Donnie Darko. Här blir den idealiska hemmafrun ett monster, och samhället ter sig i det närmaste Orwellianskt, från utopi till dystopi. Här är det verkligen kriget mellan könen...
Bengbulan, 1996, av Suzanne Osten, med Simon Norrthon som Bengt-Olof "Bengbulan".
Ja, hur ska man skriva om en sån film? Mycket bisarr, annorlunda, störd och osmaklig.
Är egentligen två filmer i en. Första halvan, som är den mer obehagliga, så liknar filmen en svensk lightversion av Funny Games. Bengt-Olof är lite efter och går i specialklass. Tyvärr är han också sadistiskt lagd och utsätter några av kvarterets barn för ganska sjuka kränkningar. Det är inte alltid så grafiskt, utan det är mer en otrygg känsla av att filmen ska tappa det och gå över en gräns. Så långt når aldrig filmen, varpå den antar en ny skepnad.
I andra halvan så blir filmen mer bara konstig. En märklig blandning av bildspråk som för mina tankar till Peter Greenaway, Jacques Tati, Bert-serien och allsköns serietidningar. Det blir en ungdomsfilm som är lite egen. Tydligen ville Suzanne ha en 11årsgräns för att filmen skulle ses av skolbarn. Jag vet inte, men det var 15årsgräns ett tag och det känns rätt.
Udda film, bitvis obehaglig och sjuk.
Rekommenderas inte.
En lättsmält film Birdman märklig ändå intressant. Höll kvar mitt intresse och det är bra humor. En notis att den speglar Keatons egna karriär Birdman blev på det hans egna comeback.
Jag hade en uppfattning att det är mer mr robot att man får se mer birdman. Birdman och Riggan smälts samman en större inre kamp för Riggan. Jag kan tänka mig att det är en film som tål att ses två gånger.
__________________
Senast redigerad av jay.simpson 2019-01-05 kl. 02:52.
En kvinna som jobbar vid sambandscentralen blir indirekt vittne till ett bortförande som slutar illa. När det ringer nästa gång visar det sig snart att samma gärningsman är i farten, och operatören blir - fast besluten om att rädda offret - indragen i en intensiv polisjakt där liv står på spel...
En ganska rak och klassisk thriller. Känns som en TV-film, och det är inte i negativ bemärkelse.
Det var ett bra tag sedan jag såg en sån jävla skön film!
Helt galet feelgood film med en jävla sjuk humor, bra musik och förvånansvärt bra gjord dessutom.
Intelligent humor och bara jävligt välskrivet.
Jag trodde ett tag att finskan skulle irritera mig, men det liksom...passar in i filmen.
Ett absolut måste för alla musikälskare, och även komediälskare
Sjukt underhållande film som jag verkligen så in i helvete rekommenderar alla att se!!!
Film av Osten från 93 med Simon Norrthon som nynazist och Etienne Glaser som judisk läkare.
Förstår att denna film har visats.i skolor, men jag har då aldrig sett den - eller Schindler's List för den delen (kan bara minnas två filmer från skoltiden: Grease och Hundtricket) - för det är en typisk skolfilmskänsla till filmen.
Egentligen en ganska dålig film, men det är tillräckligt intressant dialog och samspelet mellan Simon och Etienne funkar väl.
Är väl en pk-film antar jag, men det gör inget. Både pkfilmer och antipkfilmer har sina förtjänster och baksidor samt att bägge i 100 % av fallen aldrig sätter den slutgiltiga spiken i kistan. För det finns aldrig några definitiva svar, det har aldrig funnits och det kommer aldrig finnas. Människan är för komplex och världen är för stor och obalanserad för att det skulle kunna finnas en universell och objektiv sanning. Tyvärr, kanske. Den som spar han har, men den som inte spenderar kanske inte kan njuta av livet. Finns alltid två sidor av samma mynt.
Klart att det är fel att spöa upp invandrare och bögar "bara för att", men likväl så uppstår ju ändå problem när homogeniteten störs. Och det kan man inte ändra på eller sopa under mattan bara sådär.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!