Bidrar med en till post i denna tråd. Minnet slog mig om en resa i Stockholms tunnelbana där jag har huvudrollen.
Är kanske 10 år gammal sent nittiotal när jag och min kära mor ska ta oss tillbaka från huvudstaden mot nån av slutstationerna. Det var en sommardag vill jag minnas, då det var varmt som en dag i sahara. Iklädd i shorts och en t-shirt hänger jag mot rutan och vilar armen på en sån gul böj som ofta tidningar vilar på precis under fönstret. De som åkt tunnelbanan vet vad jag menar.
Hur som helst så anländer vi till vår station och skall gå av. Jag märker då att jag inte kommer ur med armen utan jag har under resan sjunkit ner och fastnat i den gula. I ren panik, liten som man var, försöker jag få loss armen vilket jag såklart inte får. Inte nog med det så får morsan panik och börjar skälla på mig (tror jag, vart lite av ett tumult). Hjälpte knappast mig i paniken jag redan var då jag trodde att jag skulle få lämna vagnen utan en arm.
Som tur var satt vi i förarvagnen så morsan fick tag i föraren som måste be alla gå av tunnelbanan och byta tåg, 2 stationer innan slutstation. Fick sitta där med armen fastklämd tills en tekniker fick skruva loss hela anordningen så jag kom av, med armen i behåll.
Utvecklade nog PTSD under den resan.