Vad är det sjukaste ni bevittnat i livet, unika människor och original? [/Mod]

En annan lite småvidrig anekdot jag kan bjuda på är när jag satt i en park med mina vänner som ung och åt lunch. Parken har som en liten kulle i mitten, och vi satt på en bänk längs ner i sluttningen aningen skymd av ett par buskar. En bit längre fram sitter Herr och fru a-lagare och krökar.
De pratar högljutt med en sån där raspig och hes röst man bara kan få genom år av hårt supande.

Plötsligt börjar kärringen resa sig upp och titta sig omkring. Utan att ha märkt oss så åker brallorna ner och en gigantisk, blekfet alkisröv blottar sig i den varma sommarsolen. Givetvis börjar man ana oråd men samtidigt kan man inte slita blicken ifrån denna kvinna som såg ut som att hon skulle ge födsel åt en kamel.

Som en blixt från klar himmel börjar det spruta gulbrunt piss rakt ut från rövpartiet från denna varelse. Hon måste haft en inbyggd vattenslang för helvete vilket tryck det var!
Föreställningen håller på i säkert två minuter, sedan sätter hon sig ner igen och ingen av dem verkade bry sig nämnvärt om vad som nyss hände.

Vilket liv dessa lever alltså.

Står inget om att någon springer i inlägget va?

De for förbi jäkligt fort men det enkla svaret är med en krycka och mkt jävlar anama. Möjligen är inte springa rätt ord, men det krävs ju inget geni för att fatta scenariot.

Sjukt vet jag inte om det är men en av dom gångerna i livet jag blivit mest överaskad.

Jobbade på en second hand butik som har mycket konst och möbler när det kommer in en medelålders arabisk man på permobil. Efter ett tag ber han om hjälp att bära stora speglar och en massa tunga möbler. Eftersom han var rullstolsbunden var det jag som fick bära grejerna. Det gjorde jag såklart gärna och vi småpratade. Han var trevlig. När jag fixat ihop ett rejält lass åt honom undrade jag om han ville ha hemkörning eller hade tillgång till bil. Vi har bilen på framsidan sa han och jag började bära ut grejerna till bilen. När jag burit ut allt till bilen frågade jag han hur han ville att jag skulle stuva sakerna.

Det ordnar jag sa han och hoppade vigt ur permobilen och började stuva in sakerna själv, pigg som en mört.Först vart jag så förvånad att folk garvade åt mitt ansiktsuttryck och sen började jag tokskratta hela vägen in i butiken.

Snubben gjorde sig senare omöjlig med en massa stölder och gjorde misstaget att ge sig på den grövsta 2-meters snubben i personalen och är numera portad och utreds av polisen så hans karma har hunnit ifatt honom.

Kom en morgon ner till ett hamnområde där jag skulle arbeta såg till min stora förvåning en svart vit katt och flera skator (som matcha varandra så fint) tillsammans och broderligt leta igenom en soppåse efter något gott att smaska i sig. Ska inte katten kalasa på fåglarna? Märklig syn....

Satt på spårvagnen vid gamla Ullevi och hörde ett samtal från några ljusskygga typer;
Tänk dig en webbsida där folk gola helt öppet, vilket fyrtorn för polisen.
Den andra: det finns ju redan.
Den förste: Va då?
Den andre: flashback.

Din historia fick mig att tänka när jag såg en gubbe med träben jaga en tjockis med rullator mitt i stan, och ja de båda var så klart alkoholister.

En annan gång såg jag en fly förbannad arab slita lös pinnar från en buske och sedan jaga efter en annan blatte och slå honom med risbusken. Det var en verkligen komisk syn vill jag lova.

Hej vänner.
Kanske inte det allra sjukaste, men ändå värt att berätta:

Kommer knallande i Flempan C en halvsen Fredagkväll på väg hem från en kompis.
När jag rundar ett hörn möter jag två gamla bekanta strulputtar springande så svetten stänker.
Efter dem kommer en dyngpackad snubbe i rullstol.

När jag träffade dem ett par månader senare var jag ju naturligtvis tvungen att fråga vad som hände.
De påstod att rullstolssnubben hade försökt sälja dåligt röka till dem, och när de påpekat att rökat var skit hade Mr Hotwheels blivit våldsam.

Bara i Huddinge.


MVH/Gnomegirl

Såg en lastbil med zigenare köra in på Donkens drive-in. Det blev ett jävla spektakel när dom blev tvungna att backa ut, hälften av gräsmattan och buskarna gick åt.

En gång i min ungdom, på 80-talet, åkte jag och några kompisar till USA. Vi skulle åka kust-till-kust under några veckor.

Naturligtvis så skulle vi inte göra någon enkel resa. Nädå, vi skulle vara lite 'edge' och lära känna det 'riktiga' USA på nära håll. Så vi beslöt oss att börja i Corpus Christi i Texas vid mexikanska golfen och åka hela vägen utmed gränsen mot Mexico, till San Diego. Gärna så nära gränsen som möjligt, många gånger genom små samhällen på dekis som aldrig någonsin sett ett gäng klena, spinkiga, fjuniga och kritvita killar från Sverige.

Bilen var en Cheva-pickup, helsvart, utan fungerande airkondition. Någon som vet hur varmt det blir i Arizona på sommaren?

Men, en alldeles strålande idé tyckte vi alla och vi gav oss iväg.

Mexarhåla:

Det hade blivit sen kväll och börjat skymma när vi kom in i Mexarhålan. Att det bara bodde mexare i stan visste vi inte. Integrationen i USA var tydligen inte lika långt utvecklad som hemma i Sverige upptäckte vi senare.

Nåväl, vi hittade ett sunkigt motell som vi tog in på. Vid receptionen så tyckte jag det var konstigt att man tog betalt per timme och inte per dygn. Men vafan, det spelade ju ingen roll. Vi bokade ett rum för tolv timmar. Och för att spara pengar gjorde vi en fuling: Vi sa att vi bara var två personer. Vi betalade Cash och det var No Money Back Guarantee. Mexaren bakom disken såg stygg ut så vi var lite nervösa. De andra två gömde sig i bilen och smet in i rummet senare.

Rummet var en katastrof. Så jävla grisigt att det inte var sant. Det stank av mexarsvett och mögel. När vi tog bort överkastet upptäckte vi att det var begagnade lakan med flera oidentifierbara fläckar.

Det vara bara att gilla läget. Alla var hungriga och törstiga, så vi beslöt oss för att gå ut på stan för att äta lite och dricka öl. Det fanns inte mycket att välja på, men längre fram på gatan hördes hög musik, och en skylt visade att där fanns mexikansk mat och dryck. Trevligt!

Vi beslöt oss för att gå in. Vi öppnade dörren, och gick ner för en mörk trappa. Musiken hördes lång väg och maten luktade supergott!. Vi var ju fyra svinhungriga kritvita fjuniga vikingar. Lokalen var full av folk som åt och drack och hade det riktigt trevligt. När vi kom nerför trappan så stegade vi fram till bardisken.

Det som hände då var något som jag aldrig glömmer. Hela stället tvärdog. Musiken tystnade och alla slutade prata. Blickarna som mötte oss kritvita svennar kunde skära genom tolvmillimeters stålplåt. Den frodiga mexikanska kvinnan bakom disken spände ögonen i oss och väste till oss att försvinna. Nu, med en gång, helst redan igår. Vi backade bort mot trappan och gick ut.

Under tystnad gick vi tillbaka till motellet. Åt några torra käx och drack ljummen juice. Jag hade oturen att få en säng. Jag hämtade en gammal bilfilt och la ovanpå överkastet och sov med kläderna på. Två av kompisarna gick och lade sig på pickupflaket, det var fräschare än rumsgolvet. Men det var den billigaste övernattningen under hela resan.

Dunkin' Donuts:

Vi hade hittat ett bra motell i en trevlig stad. Vi beslöt oss för att stanna några dagar och slappa lite. En kväll blev blötare än normalt. Mycket blötare... för min del. Min första riktiga fylla. Ni vet den där fyllan man aldrig glömmer. Jag var full som ett ägg och på vägen hem från westernpuben ramlade jag huvudstupa ner i en rabatt med nyplanterade blommor. Jorden var så där lagom lös och det hade regnat lite tidigare under dagen. Där låg jag. I vit jeansjacka. (Jo, man hade vit jeansjacka på 80-talet).

På något sätt kom jag in i motellrummet och kompisarna slocknade direkt. Men inte jag. Jag mådde piss. Hela världen snurrade och jag var tvungen att sätta ner en fot på golvet när jag låg i sängen för att få skiten att stanna. Det var ohållbart. Klockan fyra på morgonen var jag tvungen att gå ut för att få lite frisk luft. Tvärs över den breda gatan såg jag ett dygnetruntöppet ställe, Dunkin' Donuts.

Jag lyckades ta mig över gatan, tror det åkte förbi en del bilar, men antar att min fd. vita jeansjacka gjorde att de såg mig någorlunda tydligt. Så, full som ett ägg stegar jag in på DD och lyckas sätta mig på en av de höga barstolarna vid disken. Att stolsdynan var av hal jävla galon gjorde ju det hela inte lättare.

Av någon konstig anledning så är jag alltid extremsugen på mjölk när jag är full, så jag beställde: "I wånt a relly big melk. And a frijed äpplebun".

Jag fick min mjölk och bälgar i mig under tystnad. Jag beställer en till. Håller på att ramla av stolen några gånger, men genom att trassla in fötterna i stålringen längst ner, så lyckas jag hålla mig kvar.

Efter några minuter börjar jag titta mig runt och ser att jag inte är ensam vid disken. Till vänster om mig sitter en stor jävla Texas-snut och käkar doughnut. Med den största revolver jag har sett. Och den elakaste uppsyn jag har sett. Och där sitter jag, apfull på private property, klädd i en fd. vit jeansjacka full med blomjord.

Som tur är så fattar jag inte läget, utan jag utbrister: "Hellå, Sir! Nice to see you. I äm from Swedän". Han flinar till och vi småpratar lite, så gott jag nu kan. Vad jag minns så var han riktigt trevlig.

Efter någon halvtimme så tackar jag för mig och vinglar vidare till motellet. Mjölken gjorde susen och jag mådde betydligt bättre och somnade som en stock. Ingen av de andra hade märkt att jag var borta. Dagen efter, var mitt livs första dagen efter.

Och det var först några dagar senare som jag fick reda på att det var ett sk. Dry County och att fylla på allmän plats obligatoriskt innebar ett besök till County Jail och rättegång...

Bird Hunting:

En sen kväll i skymmningen. Solen går ner över Arizona. Vägen sträcker sig spikrak genom öknen. En fantastiskt vy! Vi kör i sakta mak rakt, fram till nästa höjd flera mil längre fram. Sedan är det rakt fram igen. Och sedan är det rakt fram.

Men långt bort i fjärran syntes ett egendomligt ekipage. Vi kunde inte avgöra vad det var för något. Fort gick det också så det tog lång tid innan vi kom ifatt. När vi närmade oss ser vi något helt sjukt. Någon jävla Hillbilly har tagit sin bruna tvåsitssoffa från vardagsrummet och surrat fast ovanpå taket på sin pickup truck. Just det, inte på flaket som normalt folk, utan på crew cab-taket. Soffan satt fast med rejäla spännband åt alla håll.

Och i soffan satt det två Rednecks med var sitt pumphagel och sköt på kaktusar och vägskyltar.

Vi ökade farten och körde om. Jag bara väntade på haglen som skulle komma genom bakrutan. Kände rysningar utmed ryggraden.

Botgöring:

Samma väg i Arizona som tidigare, men dagen efter. Klockan var strax efter tolv på dagen och solen stod nästan som högst på himlen. Svinvarmt. Mitt i öknen. Inte en bil i sikte så långt ögat nådde. Men långt framme utmed vägkanten syntes något.

Vi kunde inte avgöra vad det var, förrän vi kom alldeles inpå. Då såg vi vad det var: En kille, klädd i en ljus särk och sandaler, gick och släpade på ett stort kors, säkert tre meter högt. Han måste ha gått i flera dagar. Både sjukt och imponerande på samma gång.

Bra story. Jag har själv några oförglömliga historier men saknar skrivandets gåva.

Typ att man försovit sig på finlandsfärjan bakfull som en zombie och när man väl hittat till bildäck så var det bara min bil kvar. Självklart blev vi invinkade i tullen som gick genom hela bilen med knarkhund och hissade upp den för att kolla underredet. Jag fick t o m klä av mig helnäck inför gestapojävlarna.

Sen ringde dom polisen för blåstest och jag höll på skita på mig. Klart som fan att jag blåste rött men 'big surprise', polisen sa till mig att gå upp till terminalen och dricka kaffe och vänta minst en timme innan jag körde vidare.

Antar att jag ser ut som någon sorts bra person för att dom släppte det.

Edit: Det här hände i min minst sagt kaotiska ungdom. Idag skulle jag aldrig köra bakfull.

Jag har fått klä av mig naken många gånger inne på den lokala polisstationen. En gång sa grispolisen att hans kvinnliga kollega skulle titta bort när jag strippade och skulle visa kuken. Visst hon tittade bort, men jag står då helnaken framför ett fönster där inne och där sitter det en massa snutar och då glor på mig. Jag var då redan så jävla less på det hela, så jag brydde mig inte om det.