Citat:
Ursprungligen postat av
Sir Dwain
Så om jag istället för att bara ha skrivit ned reglerna hade citerat hela kapitel och sen kommit med samma invändning som jag gjorde, då hade du inte haft något problem med det? Det är min effektiva metod som är kruxet?
Det är du som inte förstår mitt verk, jag skulle kunna hänvisa dig till mina samlade publikationer men jag vill inte doxxa mig så nu har vi ett problem. Jag menar att det är skillnad på att JBP påstår att hans regler är något livsvisdom som återkommit genom hela vår historia och om så faktiskt vore fallet. Han är inte en pålitlig källa.
Låt oss titta på dina kommentarer:
1.
Stand up straight with your shoulders back
Nonsens.
2.
Treat yourself like someone you are responsible for helping
Nonsens.
3.
Make friends with people who want the best for you
Ja det är det där en vän är.
4.
Compare yourself to who you were yesterday, not to who someone else is today
Nonsens.
5.
Do not let your children do anything that makes you dislike them
Och det här är skrivet av en person har barn.
6.
Set your house in perfect order before you criticize the world
Var perfekt innan du kritiserar något och eftersom ingen någonsin har varit perfekt så får inget kritiseras.
7.
Pursue what is meaningful (not what is expedient)
Låter bra men det svåra är att veta vad som är meningsfullt.
8.
Tell the truth – or, at least, don't lie
Är inget jag skulle rekommendera som en generell regel mer än till barn. Ja om man ljuger så finns det en risk att man får svårt för att komma ihåg vilken version man har gett vilken person och det kan leda till problem, men det finns massor av tillfällen där det är lämpligt att ljuga.).
9.
Assume that the person you are listening to might know something you don't
Det vore kul om Jordan själv försökte följa den.
10.
Be precise in your speech
Det vore kul om Jordan själv försökte följa den.
11.
Do not bother children when they are skateboarding
Nonsens.
12.
Pet a cat when you encounter one on the street
Jag är kluven till den sista, jag gillar katter men jag var tidigare väldigt allergisk mot de, lyckligtvis verkar det ha försvunnit nu men min poäng är att det finns många som har goda skäl att inte klappa katter.
Ämnet är klinisk psykologi och du reflekterar inte ens människor eller dig själv i ämnet (mer än omedvetet). Självkänsla är nonsens, att ta hand om sig själv är nonsens, att fokusera på att tävla med sig själv i det långa loppet (och inte fokusera på att tävla med andra i det korta loppet) är nonsens (observera även vad sådant kan göra med föregående) och att få skinn på näsan är nonsens.
Under det här ämnet så har du troligen sagt mer om dig själv än om Jordans verk genom dina kommentarer...
Jag börjar bli helt övertygad om att problemet du har med Jordan Peterson är perspektivbrist... när du hanterar Jordan så verkar du inkapabel att betrakta ur ett annat perspektiv än den grävande kritikerns.
Som i en annan sidodiskussion här i tråden, där ditt fokus låg på Jordans möte med ett provokativt barn på en lekplats och inte på något vis på Jordans upplevelse som förälder. Men säger det inte sig självt att ett psykologiskt kapitel om barnuppfostran kräver en förälders perspektiv på sak?
För att kritisera någonting så behöver man först se på saken ur ett korrekt perspektiv och sedan ta fram det kritiska perspektivet på det som man såg (- ur ett korrekt perspektiv). Annars så slutar det gärna i just det som du höll på med, det vill säga ett poänglöst förlöjligande som helt och hållet missar mål.