Citat:
Ursprungligen postat av
Kimbo7
Du går mycket långt här för att försämra det rättsliga läget för våldtäktsoffer. Vad ska det här föreställa, t.ex?
"försätta sig i en situation som erfordrar en våldtäktsanmälan".
Dessutom misstänkliggör du målsägaren. "En påstådd t-shirt".
Juridiskt är det svårt, det håller jag med om. Det har gått en hel del tid och anmälan kom efter tidningsskriverierna. Men för den sakens skull behöver man väl inte backa tillbaks till "skylla-sig-själv-epoken".
Citat:
Ursprungligen postat av
DoraF
/.../ I just det här specifika fallet är letsdoits inlägg avslöjande och talande för hur åtalet mot JCA Han (?) inleder med att deklarera att det vikten av objektiva beskrivningar för händelseförloppet men övergår sedan till att göra en allt annat än objektiv beskrivning av händelseförloppet i fallet JCA. letsdoit avslutar den förment objektiva redogörelsen med den retoriska (?) undringen "hur hon nu ska få domstolen eller någon annan att tro på detta".
T ex kan man fråga sig varför just t-shirten är påstådd och inte de andra omständigheterna. Om något borde ju letsdoit skriva påstådd våldtäktsman, eftersom JCA inte är dömd för våldtäkt så vitt jag vet åtminstone.
Står det i FUPen att MÄ och JCA söp ihop? Varför omges just tafsa och hotfulle med citattecken?
Osv.
"Detta" är letsdoits egen tolkning av FUPen, filtrerade genom hans egna fantasi, fördomar och föreställningar.
"Detta" är inte vad domstolen har att ta ställning till eller fås att tro på.
För det första måste alla ta ansvar för sina (bevisade) handlingar; för det andra kan varken JCA:s eller MÄ:s uppgifter om än det ena; än det andra, tas för givna.
Här är f.ö. ett bra exempel på hur två personer; en man och en kvinna, kan uppfatta olika situationer och händelser - och hur kvinnan i fråga sedan behagar framställa det hela:
http://josefsson.net/index.php/artik...raliskt-haveri
Vad betr. JCA påstår MÄ att hon varit rädd för honom; fruktat vilka mått och steg han kunnat vidta i syfte att förstöra hennes yrkeskarriär. Mot den bakgrunden måste hennes initiala kontakter och samrören med honom sättas i fråga. Hon påstår nämligen efter händelse2 (då hon kraftigt alkoholpåverkad sov över hos honom iklädd påstådda trosor, påstådd BH och påstått lånad t-shirt) att hon var rädd. - Hon talar sedan med sin psykoterapeut redan den 19 okt; således 2 veckor efter händelse1: "beskriver och är upptagen av en sexuell relation med våldsinslag". Hon har då också hunnit med två år i psykoterapi, dvs c:a 100 timmar. - Två mån senare tackar hon ja till en middag som slutar med sent barbesök, övernattning och ”våldtäkt”; därpå följer en ”försoningsmiddag” (med godkänt "tafsande" inkl. axelpåläggning och kramar) åtföljd av. tavelskåderi inne i bl.a. JCA:s sovrum, där hon säger sig ha hamnat i hans säng med JCA över sig men sedan inom några få minuter lyckats avstyra vidare fysisk kontakt (benämnt ”våldtäktsförsök”).
Detta är anmärkningsvärt - inte minst sett mot bakgrunden av att MÄ sedan tio år var god vän med vittnet HB som känt JVC sedan 1997 och även umgåtts privat med honom, arbetat på hans klubb mm: HB kände väl till att JCA var en manipulativ person som hade inflytelserika kontakter inom kulturvärlden, bl.a. genom sitt samarbete med SA och dess ledamöter (prispengar, stipendier mm). - För att återgå till händelse1 så följer en kraftigt alkoholpåverkad MÄ med hem till JCA, väl medveten om både hans förtjänster och hans mindre goda sidor inkl. hans sexuella preferenser. Det förtjänar tilläggas att hon vid denna tidpunkt hunnit med c:a 100 timmar psykoterapi (antaget 1 h/session), och att hon sedan före sin polisanmälan avverkat c:a 800 h psykoanalys (antaget 1 h/session).
Det finns inga tekniska bevis; inga åsyna vittnen. Det enda som finns är MÄ:s subjektiva upplevelser i förhållande till JCA:s dåliga rykte resp. hans inflytande och kontakter inom kulturvärlden.
Dock: MÄ har berättat att hon efter händelse2 (och efter att JCA flera gånger ringt och velat att de skulle ses) hunnit bli väldigt rädd för honom: Rädd för att han ska bli hennes fiende; rädd för att han ska förstöra hennes karriär. Detta var något han naturligtvis inte hotade med; däremot berättade han - lite i förbifarten, kan man tänka; rent upplysningsvis, kan man också tänka, att
han ämnade sabba för andra som anklagat honom för sexuella "incidenter". Redan före ”försoningsmiddagen” hade hon således upplevt ett underliggande hot och att det kommer få konsekvenser för henne om hon inte lyssnar på honom. - Återkopplande till MÄ:s psykoterapi resp. psykoanalys förtjänar det även här påpekas att MÄ:s rädsla och upplevelse av hot är av subjektiv karaktär.
MÄ befann sig här - i likhet med många andra kvinnor JCA haft samröre med - i en svår situation: hon höll på att utbilda sig; hon umgicks i samma kretsar, osv. Konsekvenserna av händelse1 bör nu också ha hunnit i fatt henne och kan antas med full kraft ha slagit ut delar av hennes självförtroende och självkänsla. Händelse1 ackumulerades till händelse2, och hon ville inget hellre än att söka hålla sig väl med JCA; alternativet var att hon skulle komma att frysas ut av honom, hans hustru och alla deras lierade (som vi sett också inkluderade hennes chef som bakom hennes rygg skrivit mejl till JCA om olika kvinnors sexvanor mm). Hon säger sig också ha hört att JCA kontaktat andra kvinnors arbetsgivare och försökt förstöra för dem i karriären och på andra sätt.
Därför måste största möjliga hänsyn tas till vilka
reella valmöjligheter visavi JCA som MÄ rimligen kan ha haft.
När ett helt etablissemang ställer upp på en storskojare som JCA; en kameleont som smeker uppåt och sparkar nedåt; som intrigerar och tar för sig av allt mänskligt och materiellt som kommer i hans väg; då gäller det för domstolen att noggrant överväga
alla aspekter av saken.