Citat:
Det fetade håller jag med om; det är subtila saker som kan fungera mer eller mindre som utpressning, men den reservationen måste också göras, att man inte behöver försätta sig i en situation som erfordrar en våldtäktsanmälan, särskilt inte om man känner till de olika turerna kring JCA. - Sedan när det gäller trovärdigheten, är det flera saker som spelar in:
- Vad är det som rent objektivt har hänt? - Skulle två personer uppfatta samma händelse likadant? Vidare: alkoholens, hämndens, inbillningskraftens, fantasins, minnesbildernas ev. omstöpning samt tidsperspektivets betydelse. - Och säkert ytterligare faktorer.
MÄ har gått i psykoterapi/psykoanalys under lång tid: 1 gång/vecka under två år före den första påstådda våldtäkten 5 okt 2011; därefter i psykoanalys 4 ggr/vecka under 4 års tid. Hon berättar för sin första terapeut den 19 okt (således med viss fördröjning).
2 dec äter hon middag och super ihop med sin våldstäktsman; han får t.o.m. krama om henne och "tafsa" på hennes axel; följer sedan med honom hem och kryper ned i hans säng, endast iförd BH, trosor och en påstådd t-shirt. - En eller ett par veckor senare äter hon återigen middag med sin "hotfulle" våldstäktsman, för att därefter gå på konstutställning hemma i hans och hans hustrus lägenhet. Hon befinner sig i omedelbar närhet av sängen och JCA behövde bara peta till henne lite så hamnar hon i halvliggande ställning med benen utanför sängen.. Han placerar sig därefter över henne och hon tror det kommer att bli en klassisk våldtäkt. - Men där bedrar hon sig för inte ett enda klädesplagg får hon avslitet, och han låser inte heller hennes armar. I stället ringer han efter en taxi åt henne eftersom hon då fått för sig att åka hem. - Efter jul och nyår bjuds hon och hennes dotter ned till Paris - och förmodligen är hon då så rädd för JCA att hon inte vågar annat än att tacka ja - hur hon nu ska få domstolen eller någon annan att tro på detta.
- Vad är det som rent objektivt har hänt? - Skulle två personer uppfatta samma händelse likadant? Vidare: alkoholens, hämndens, inbillningskraftens, fantasins, minnesbildernas ev. omstöpning samt tidsperspektivets betydelse. - Och säkert ytterligare faktorer.
MÄ har gått i psykoterapi/psykoanalys under lång tid: 1 gång/vecka under två år före den första påstådda våldtäkten 5 okt 2011; därefter i psykoanalys 4 ggr/vecka under 4 års tid. Hon berättar för sin första terapeut den 19 okt (således med viss fördröjning).
2 dec äter hon middag och super ihop med sin våldstäktsman; han får t.o.m. krama om henne och "tafsa" på hennes axel; följer sedan med honom hem och kryper ned i hans säng, endast iförd BH, trosor och en påstådd t-shirt. - En eller ett par veckor senare äter hon återigen middag med sin "hotfulle" våldstäktsman, för att därefter gå på konstutställning hemma i hans och hans hustrus lägenhet. Hon befinner sig i omedelbar närhet av sängen och JCA behövde bara peta till henne lite så hamnar hon i halvliggande ställning med benen utanför sängen.. Han placerar sig därefter över henne och hon tror det kommer att bli en klassisk våldtäkt. - Men där bedrar hon sig för inte ett enda klädesplagg får hon avslitet, och han låser inte heller hennes armar. I stället ringer han efter en taxi åt henne eftersom hon då fått för sig att åka hem. - Efter jul och nyår bjuds hon och hennes dotter ned till Paris - och förmodligen är hon då så rädd för JCA att hon inte vågar annat än att tacka ja - hur hon nu ska få domstolen eller någon annan att tro på detta.
Du går mycket långt här för att försämra det rättsliga läget för våldtäktsoffer. Vad ska det här föreställa, t.ex?
"försätta sig i en situation som erfordrar en våldtäktsanmälan".
Dessutom misstänkliggör du målsägaren. "En påstådd t-shirt".
Juridiskt är det svårt, det håller jag med om. Det har gått en hel del tid och anmälan kom efter tidningsskriverierna. Men för den sakens skull behöver man väl inte backa tillbaks till "skylla-sig-själv-epoken".