Arton kvinnor anklagar Jean Claude Arnault för övergrepp. (namn tillagt /mod)

Den där HR verkar vara mycket rädd om sitt eget skinn och något av ett fegt kräk. Han ska även ha ringt hem till Gabriella Håkansson och idkat påtryckningar efter DN:s artiklar.

Om varför han valt att hålla tyst: Doktoranden i FU, s. 15f:

Ja, nog är det svårt, och i cykelfallet behövs en film eller åsyna vittnen. - I J-C fallet kommer ytterligare en komponent in - och den är mycket viktig och den komponent som också skulle kunna fälla honom i det kommande våldtäktsmålet - trots middagar och Parisresa: Hans omvittnade maktmissbruk, förtäckta hot, utpressning inkl. hans redskap: alla hans kontakter högt upp i hierarkin och vilka han efter behag och godtycke kunnat använda sig av för att få precis som han ville; kontakter som han heller inte dragit sig för att utnyttja om han fått lust att sätta dit någon som inte fallit honom i smaken; förstöra för någon - kanske t.o.m. trampa sönder den för honom misshagliga personens alla ambitioner - ja, hela personens liv och framtid. - Han behövde bara lyfta luren så kom de springande... alla hans små väloljade hjälpredor - och verkar så göra än i dag.

Ja, tack för att du friskar upp minnet av HR:s krumbukter. Det är helt förskräckligt och visar vilken makt JCA hade. Att skylla på tystnadsplikten måste rimligen ha varit en ren bluff från HR:s sida. Han borde ju inte ha kunnat vara med och formulera det där pressmeddelandet, med tanke på vad han visste. Det var väl HR som kallade en pussy grab för "grov flirt" också.

Jag tog mig friheten att ändra några av akronymerna ovan. Hoppas jag fick det rätt.

Kanske finns ett annat starkt mönster vid sidan av Jean-Claude Arnaults mönster att uppträda savoir vivre med grov-flirtar:

Han har en förmåga att få personer i sin närhet, mer etablerade än honom och med mer att förlora än honom, att gå väldigt långt, att ta risker för att försvara hans intressen.

Där agerar Katarina Frostenson, Horace Engdahl och Hans Ruin hittills. Musikerna på Forum ligger däremot lägre.

Där har vi sedan t ex inte Per Wästberg. Wästberg har gjort andra val sedan november, kanske för att han ser mer klart på saken? Tveksamt. Troligare för att han och Arnault inte har någon särskild privat relation, tror jag. PW har aldrig fastnat i väven.

Har man inte vid det här laget listat ut att kvinnor ljuger JÄMT så finns det ingen räddning..

Ja, vissa vill ju bli bedragna och förnedrade.

Tror du att det skulle krävas hans position och kontakter, för att rädda honom från cykelstöld och ringa misshandel. Bortsett då från preskriptionstiden.

Vill du ha den objektiva eller subjektiva versionen..? - OK, vi tar den subjektiva: KF, HE och HR: Alla tre fåfänga, inkrökta megajag som avskyr det triviala - och högst mottagliga för en utstuderad form av smicker som får dem att ta fasta på den dionysiska dimensionen i tillvaron: KF är J-C:s produkt och redskap, och J-C hennes: De blir beroende av varandra och av att hålla sig väl med sin intrigör resp. ränksmiderska: J-C:s eminenta förmåga att nästla sig in bland förlagschefer och recensenter, hans publikfriande manér, allt hans lådvin; KF:s framstötar via sina SA-vänner och förtrogna; hennes informationsbank. - HE: Han blev väl nästan lite småförälskad, framför allt i J-C, och här tror jag kameleonten J-C inte försummar spela på alla strängar han finner spelbara. - HR: Här kan nog J-C använda sig av en mer filosofiskt anpassad repertoar; upphöja honom till århundradets filosof, om inte annat, och naturligtvis blir han programansvarig på Forum och får tillgång till utvalda förmåner. - Gemensamma nämnaren är att de fallit i farstun för en anarkistisk och cynisk mytoman som frikostigt delar ut åtrådda kickar i form av egohöjande bränsle; en känsla av att vara utvald: De vill inte riskera att förlora en personkontakt som kan få dem att växa upp till himlen och som appellerar till deras allra sämsta sidor; de sidor de tillåts visa i J-C:s sällskap eftersom han får dem att bejaka såväl sina innersta lustar som sitt grundmurade människoförakt, mer eller mindre väl dolt bakom pretentiösa, uttråkande lyriklaborationer*, inbilska aforismer och uppblåst filosofi. J-C: den dekadente dirigenten, tror jag också har fungerat som något av en klonad vamp; som förförare av både män och kvinnor.

Den kärlekskranke PW tiggde och bad om en medalj; om än aldrig så liten... helst en kunglig orden - och han var outtröttlig i sin strävan; hans hjälpsamhet var en smilfinks (på uppdrag av andra smilfinkar), men jag tror som du att han aldrig riktigt fastnade i väven, och detta pga att han kan ha känt ett mer genuint egenvärde än övriga tre nämnda plus att han också synes vara av mer människovänligt och fördragsamt virke; mer av en romantisk skönande, låt vara att han lätt kan ses som en kappvändare - även om detta mellan varven kan låta sig kombineras med förmågan att ändra ståndpunkt när nya fakta ligger på bordet (eller nya tjejer i sängen).

*...eller som hon brukar kväda på lösa lappar: Etikens ruin:
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/a27jp4/etikens-ruin

Betr. cykelstölden: definitivt, och förmodligen hade hans kontakter då tvingats göra inbrott för att komma över en komprometterande film; kanske också behövt muta ett par vittnen. - I våldtäktsfallet får han det betydligt svårare: Här finns både vittnen, psykoterapeuter och poliser som redan verifierat målsägandens berättelse - vilket inte är liktydigt med att hon har monopol på sanningen, men hon kan ju i rättens ögon vara mer eller mindre trovärdig.

Det finns säkert också vittnen som kan berätta om en vänlig, eftersinnande man som aldrig skulle nedlåta sig till att begå övergrepp mot någon kvinna, men dessa torde vara försvinnande få, jämfört med de som kan vittna om motsatsen.

Nej, jag tror inte att J-C:s kontakter kan rädda honom den här gången. Härtill kommer han att få shavottera i pressen på ett sådant sätt att detta i sig borde utgöra straff nog. - HR:s reaktion att försöka lura i doktoranden att hon kunde förlita sig på hans (sin handledares) stöd; därefter ringa runt för att i den misstänkte förövarens intresse hota och skademinimera, talar med styrka för doktorandens sak. - Efter att detta nu avslöjats tvingas HR ligga lågt; närmast springa och gömma sig. - Detta torde även gälla J-C:s övriga vänstall: Det gäller trots allt misstänkta våldtäkter, och flera andra fall där J-C anmälts för övergrepp av olika slag har åklagaren tvingats lägga ned pga preskriptionstid eller bevissvårigheter.

Ingen tror längre på att det är en kvinnokonspiration; att rabiata radikalfeminister formerat sig till attack mot en stackars flirtig man som bara gillat unga kvinnor i största allmänhet; en man som haft så höga tankar om dessa tjejer/kvinnor att han likt en hänförd samlare vid åsynen av ett dyrbart porslinsföremål inte kunnat avhålla sig från att stryka med handen över en len yta, eller med en snabb handrörelse velat markera att han när som helst ägt makt och medel att krossa eller besudla detta vackra föremål.

Arnault är väl åtalad för två fall av våldtäkt, inte bara ofredande och riskerar mångårigt fängelsestraff.

Vad gäller häktningsgrunder kan man ju tänka sig flyktfara. Speciellt om Arnault har stuckit till Paris.

Tack för att du reder ut fakta.

Ja, slutsatsen att Ruin visste annat än pressmeddelandet sa vid tiden för utfärdandet är ofrånkomlig.

Vad gäller det påstådda tystnadslöftet till målsäganden är det omöjligt att veta exakt vad det innebär, men det är ju svårt att tro på att Ruin uppfattade det som att pressmeddelandet då kunde formuleras som det gjorde med tystnadslöftet som ursäkt.