Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ursprungligen postat av Kristoffer Hugin
Genetiska intressen och etnonationalism

För att förstå nationalstatens legitimitet och mångkulturalismens destruktivitet för ett folks överlevnad kan man betrakta det ur ett neo-Darwinistiskt och evolutionsgenetiskt perspektiv. Alla mänskliga gruppers organisering syftar i grund och botten till en enda sak – att säkra överlevnaden för sitt etnos och föra sina gener vidare till kommande generationer.

[..]

Moderna stater definieras av gränser som innehåller ett territorium vars syfte är att ge en yta som kan försörja dess befolkning. Ett smutskastat uttryck för detta är lebensraum – livsrum, men oavsett vad man förknippar begreppet med så är det en logisk förutsättning för existensen av en etnisk grupp. Territoriet är en del av den mänskliga naturen sedan vi levde i små stammar och har blivit så fundamental att den blivit inbäddad som ett behov i våra psyken. Alla grupper av människor kräver i framförallt tillgång på vatten och föda för att överleva och kunna reproducera sig, vilket naturen inom gruppens territorium erbjuder. Ju större gruppen blir, desto större geografiskt livsrum krävs rimligtvis. Miljöns ekologiska egenskaper sätter givetvis även en begränsning på gruppens teoretiska maxstorlek, liksom avståndet till konkurrerande grupper.

Betraktar man detta på nationell nivå blir den optimala balansen mellan befolkningsmängd och resurser således att befolkningen inte kan växa sig större än vad naturen klarar av att försörja i fråga om föda. Eftersom varje individ i en grupp kräver en viss mängd mark som producerar föda kan alltså gruppen inte växa för evigt då territoriets geografiska yta är begränsad. Samtidigt gör detta att territoriet är nödvändigt att försvara från inkräktande folk vars altruism är lägre än ursprungsbefolkningens, eftersom ett välkomnande av dessa innebär en minskning av den altruistiska gruppens inkluderande fitness. I praktiken innebär detta att de gener som den ena gruppen bär på kommer minska i antal över tid i takt med att den andra gruppen växer. Enklare förklarat innebär det att den inkräktande gruppens förmåga att föröka sig ökar på bekostnad av den andra gruppens dito och innebär således ett utbyte av befolkningen över tid.

Den logiska följden blir således att gruppsammanhållning på etnisk grund blir nödvändigt eftersom genetiskt avlägsna grupper innebär alltför stor risk för den egna överlevnaden när dessa befinner sig inom samma territorium. En gruppidentitet blir en av flera sammanhållande faktorer. För att säkerställa den egna gruppens överlevnad används därför etnisk altruism och nepotism gentemot den egna gruppen medan mot andra grupper kan fientligheter uppstå. Detta resonemang kan med lätthet användas analogt på den mångkulturella välfärdsstaten vars system gynnar exakt dessa mekanismer.

Med andra ord, om staten inte stöttar sitt eget folks (ethny) förmåga att organisera sig som en grupp med egna självintressen så kan detta drabba deras reproduktiva fitness negativt. Detta är precis vad vi kan bevittna över hela västvärlden idag där vita människors historia, identitet, legitima självintressen och hela existens såväl förnekas som motarbetas av både staterna själva samt av andra elitgrupper såsom media*, bankväsendet* och EU*. Se exempelvis hur staten behandlar nationella rörelser och hur dessa framställs i media, vilket inte syftar till att skydda det svenska folket utan för att skydda statens ideologi.

Utgår man ifrån att kultur har sitt ursprung ur en etnisk grupps genetik (var skulle kultur annars härstamma från?) så säger det sig självt att en minskning av svenskarnas genetiska intressen leder till en förvandling av Sverige som nation. Det ligger således etniska svenskars självintresse att hålla invandring från folk med stor genetisk distans (eller kulturellt avlägsna om man så vill) till oss till ett minimum om vi vill att vårt land ska förbli vårt samt att vår folkgrupps framtid skall kunna säkras. De fjorton orden har aldrig känts så relevanta och nödvändiga som nu.

[...]
Resonemanget i denna artikel visar att det är svårt att argumentera emot att nationalstaten med sina tydligt definierade gränser och att etnonationalism inte är det mest naturliga för oss människor. Universell altruism, mångkultur och globalism verkar inte ligga i människans natur men har påtvingats oss från ovan av olika eliter* som har olika agendor som syftar till att göra våra länder mångkulturella. Genom att smidigt förvandla statliga institutioner till ideologiska maktmedel (se den långa marschen genom institutionerna) i kombination med inflytande från bl a media har västvärldens befolkningar accepterat en politik som går stick i stäv med deras egen överlevnad.

Är det då så konstigt att nationalistiska krafter håller på att växa sig starka i våra länder? Om man anser att det evolutionsbiologiska resonemanget i denna artikeln är giltigt och förklarar generellt mänskligt beteende i relation till genetisk reproduktion, så är tribalism, etnisk nepotism och etnonationalism samtliga helt normala företeelser. Keith (1968) i Salter (2002) beskriver det på följande sätt: “Group spirit, tribal spirit or tribalism, national spirit or nationalism are one and the same thing. . . .” Det är detta som de globalistiska krafterna försöker demonisera och förtrycka hos vita människor – de försöker få oss att ignorera den mänskliga naturen.

Danska S visar väg för Löfven

[- - -] Partiledaren argumenterar elegant för den konservativt grundade hyggligheten som är den klassiska socialdemokratins adelsmärke: ”Man er ikke et dårligt menneske, fordi man ikke ønsker at se sit land blive grundlæggende forandret. Og man er ikke naiv, fordi man gerne vil hjælpe andre mennesker til en bedre tilværelse.”

Stefan Löfven har intagit en avvaktande attityd. Det förstår jag. Men avvakta inte för länge. Moderaterna – se till exempel DN Debatt tisdagen 6 februari – är på de danska socialdemokraternas spår i de här frågorna.

Attityden från danska S är mer ”socialdemokratisk” än vad de svenska essen hittills lyckats med i sin omsvängning. Där finns mycket att hämta för en pigg och reformsugen socialdemokrati.

Hvis man tildækker sig, giver man udtryk for, at man ikke ønsker at være en del af samfundet, og medvirker til at skabe parallelsamfund med egne normer og regler. På den baggrund foreslår regeringen et tildækningsforbud – det vil sige et forbud mod på offentligt sted at bære beklædningsgenstande, der skjuler ansigtet.

”Det er ikke foreneligt med værdierne i det danske samfund eller respekten for fællesskabet at holde ansigtet skjult, når man møder hinanden i det offentlige rum. Vi skal værne om respekten for vores fællesskab og de værdier, der binder os sammen. Med et tildækningsforbud trækker vi en streg i sandet og slår fast, at her i Danmark viser vi hinanden tillid og respekt ved at mødes ansigt til ansigt.”