Citat:
Gamla reseskildringar och reportageböcker är ofta väldigt underhållande. Helst ska de vara från tiden före andra världskriget, då utlandsresor ännu var en ouppnåelig lyx för många. Men även 50- och 60-talens värld känns för det mesta mycket avlägsen för oss.
Henrik Tikkanen var dessutom en mycket läsvärd skribent (och även tecknare), samtidigt som han var en prima skitstövel. Likt den som skriver detta, heh heh ...
Den förklaringen borde du ta patent på!
Själv hittade jag idag
Einar Malm: Dödsdans i Dakota (1961)
Christopher Hibbert: London - The Biography of a City (1969)
som båda saknades i mitt bibliotek. Men jag har andra böcker av båda skribenterna, och gillar dem skarpt!
__________________
Senast redigerad av Ördög 2018-02-07 kl. 22:11.
Senast redigerad av Ördög 2018-02-07 kl. 22:11.
Citat:
Louise Hagberg: När döden gästar - Nyutgåvan i pocket från 2016
Hagbergs monumentala verk utkom första gången 1937, och fascinerad som jag är av folktraditiioner och skrock har jag i ett halvtannat dennium sökt införliva boken med mitt bibliotek. Jag har utan framgång sökt efter boken på Tradera, Bokbörsen och såna ställen. Att en sådan klassiker ges ut på nytt, och till på köpet i pocket, är en kulturgärning av ett slag jag inte trodde förekom nuförtiden. Men beklagligtvis har bokens språk "moderniserats varsamt" - det vill säga har verbens pluralformer ändrats - och det tycker.jag är hutlöst.Så jakten på originalutgåvan fortsätter, om än passivt.
Hagbergs monumentala verk utkom första gången 1937, och fascinerad som jag är av folktraditiioner och skrock har jag i ett halvtannat dennium sökt införliva boken med mitt bibliotek. Jag har utan framgång sökt efter boken på Tradera, Bokbörsen och såna ställen. Att en sådan klassiker ges ut på nytt, och till på köpet i pocket, är en kulturgärning av ett slag jag inte trodde förekom nuförtiden. Men beklagligtvis har bokens språk "moderniserats varsamt" - det vill säga har verbens pluralformer ändrats - och det tycker.jag är hutlöst.Så jakten på originalutgåvan fortsätter, om än passivt.
För några veckor sedan hittade jag till min enorma glädje originalutgåvan av Hagbergs När döden gästar från 1937 på ett nätantikvariat här i Finland. Enligt ett inklistrat ex libris har boken tillhört den berömde folkloristen och religionshistorikern Lauri Honko.
När jag studerat de båda utgåvorna märker jag hur den omtalade moderniseringen inte bara gäller verbens pluralformer, utan även själva ordvalet. På ett par ställen i boken skriver Hagberg om zigenare, och detta förgripliga ord har i nytrycket ersatts med romer.
Jag vidhåller att nyutgåvan av boken är en kulturgärning, men den svenska PK-sjukan ger mig kväljningar. Nu handlar det inte om en barnbok, vars minderåriga läsare måste skyddas för olämpliga uttryck - det är en populärvetenskaplig klassiker, vars tänkta läsekrets utgörs av vuxna människor. Vad i hela fridens namn är meningen med sådant här bowdleriserande - nära två sekel efter att uttryckets upphovsman dött?
__________________
Senast redigerad av Ördög 2018-02-18 kl. 19:17.
Senast redigerad av Ördög 2018-02-18 kl. 19:17.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera