Kommunismen är ju bra!?

Detta är kvalificerat BS och röd lögnpropaganda. Det finns oerhört mycket empirisk forskning på området och den tydligaste effekt som mäktiga fackföreningar stått för är denna. Nämligen att de driver upp lönerna över jämviktsnivån vilket sänker konkurrenskraften och orsakar arbetslöshet.

För att "den duktige" har något som någon är villig att betala för. För att "den duktige" har rätt till sig själv, sitt intellekt och sin arbetsförmåga. För att "den duktige" givetvis även har bäst rätt till mervärdet som det egna arbetet genererar.


En "privatkapitalist" stjäl inte frukten av arbetarens arbete (för det fall arbetaren inte är en slav). Arbetaren har rätt att sälja sitt arbete till högst betalande. Om en arbetsgivare betalar för lite så kan arbetstagaren söka sig en annan arbetsgivare som betalar marknadsmässig lön. För att en arbetsgivare över tid skall kunna betala lön till en arbetstagare krävs att den senares arbete genererar ett mervärde som överstiger arbetsgivarens kostnader.

Det är synnerligen illa om "överskottet hamnar i statskassan" då det där disponeras av inkompetenta kleptokratiska socialistiska politiker vilka är notoriskt värdelösa vad gäller optimal resursallokering. Slikt packs förvaltning (eller rättare sagt förskingring) av allas inkomster och all egendom leder således till minskad total samhällsekonomisk nytta. Jmf t.ex. med Ingvar Kamprad och hans IKEA. Det är/har givetvis varit mycket bättre att Kamprad själv förvaltat värdena han skapat, och därigenom kunnat skapa än större värden. För det fall inkompetenta kleptokratiska socialistiska politiker hade "tagit över" IKEA så hade det med största sannolikhet inte tagit lång tid innan den enda produkten som fanns att köpa var en skev bokhylla till en kostnad av sex månadslöner.


Praktisk tillämpning av den kommunistiska läran har endast lett till realsocialistiska stater vars totalitära regimer förtryckt, förföljt och mördat sina egna medborgare varhelst empiriska fullskaleexperiment genomförts. Dessa totalitära regimer har även sett sig nödgade att med våld förhindra arbetarna att "rösta med fötterna" genom att lämna "arbetarparadisen". Vad gäller Kuba så stipulerar landets konstitution att endast en lära (gissa vilken) och endast ett politiskt parti (gissa vilket) är tillåtet. Med historiens facit i hand är det outgrundligt att någon överhuvudtaget fortfarande förespråkar den ondskefulla läran.

"Definition of insanity: Doing the same thing over and over again and expecting different results".

Något jag undrar över är varför inte du och likasinnade som uppenbarligen anser den socialistiska läran allt annat överlägsen frivilligt går ihop i kollektiv och poolar era resurser? Bidrag till kollektivet och fördelning av dess tillgångar kan ske i enlighet med det kommunistiska maximet "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" vilket för övrigt återfinnes i vänsterpartiets partiprogram. Kollektivets ofrånkomliga framgångar kommer att locka fler och fler att bli medlemmar, och snart nog är hela världen lyckligt socialiserad, eller hur?

Hur berättigar du för dig själv att grundval för läran du tillber är att andra, oliktänkande, skall tvingas till underkastelse?

Fackföreningarna är naturligtvis väl medvetna om att det är företagens vinster som ligger till grund för framtida löneökningar. Det finns därför inget intresse från fackens sida att driva upp lönenivåer som urholka företagens konkurrenskraft. Som bevis kan vi se på vårt eget land, Sverige. Vi har starka fackföreningar, goda löner, låg arbetslöshet och internationell konkurrenskraft. Där kan vi tala om empiri.

Återigen, det är antagligen därför du inte är i en position där du rekryterar människor. Med ett par intervjuer kan man få en väldigt bra uppfattning om vad en person kan tillföra vid anställningstillfället, pratar man med ett par referenser blir det också lättare.

Individens lönekrav baseras alltid på vad de själva uppfattar att de är värda, för det mesta vet de vad de har fått för ett liknande jobb och många gånger har de blivit erbjudna liknande jobb. Vad brukar du själv basera dina lönekrav på?
Kvalificerat skitsnack, hur kommer det sig då att det finns länder som saknar vår fackföreningsrörelse men ändå har högre löner?

Vi tänker mer storskaligt. Vi vill att hela världen, eller åtminstone Sverige, ska tillhöra den socialistiska läran. Där gäller det att arbeta politiskt för att rätt parti ska vinna valet och göra de nödvändiga förändringarna av politiken. Ett kollektiv är en alldeles för liten produktionsenhet för detta, för att socialismen ska fungera krävs en hel stat med infrastruktur, utbildningsväsen, industrier och annat.

Det gäller alla läror i demokratier. Minoriteterna tvingas underkasta sig majoritetens vilja. Om Alliansen väljer nästa val kommer jag tvingas leva under marknadsliberalernas värderingar.

Mina lönekrav baseras på hur mycket jag tror att jag kan få.
Men du missar poängen. Jag talar inte om lön efter kvalifikation, utan om att när flera sökande med samma kvalifikationer finns så kommer den som accepterar lägst lön att få jobbet.
Man kan naturligtvis lagstifta om lönenivåer och anställningstrygghet om man har en regering som går på den linjen. Men har man inte det måste arbetarna själva tvinga fram förändringar, det finns inte en arbetsgivare som självmant höjer löner eller inför semester eller kortare arbetstid. Det strider mot själva företagandets grundprincip, den som ger mer lön till sina anställda får lägre vinst och förlorar i konkurrenskraft mot omvärlden.

Men socialismen fungerar ju inte (för andra än den socialistiska politiska eliten). Övriga får (i bästa fall) hålla tillgodo med en någorlunda jämnt fördelad misär.

Att de som tillber den kommunistiska läran överhuvudtaget "tänker" är motsägelsefullt då ni synes vara i total avsaknad av kognitiv kapabilitet m.a.a. er uppenbara totala oförmåga att lära av historien.
Som tidigare nämnt har praktisk tillämpning av den kommunistiska läran endast lett till realsocialistiska stater vars totalitära regimer förtryckt, förföljt och mördat sina egna medborgare varhelst empiriska fullskaleexperiment genomförts. Dessa totalitära regimer har även sett sig nödgade att med våld förhindra arbetarna att "rösta med fötterna" genom att lämna "arbetarparadisen". Det "klasslösa samhället" uppnås aldrig. "Proletariatets diktatur" permanentas alltid. Vad, om något, anser du skulle föranleda att ett nytt kommunistiskt experiment INTE skulle leda till samma resultat som samtliga tidigare?


Men alltsomoftast resulterar ju praktisk tillämpning av den kommunistiska i att just demokratin avskaffats. Jmf. t.ex. med Kuba där landets konstitution stipulerar att endast en lära (gissa vilken) och endast ett politiskt parti (gissa vilket) är tillåtet. Hur kommer det sig då att kommunistiska regimer ALLTID ser sig nödgade att förbjuda, förtrycka och förfölja oliktänkande? Vad har du emot frihet och självbestämmande? Varför anser DU dig ha rätt att tvinga oliktänkande till underkastelse?

Och som jag har försökt förklara för dig finns det i stort sett aldrig två sökande med samma kvalifikationer, jag har rekryterat hundratals människor, jag kan räkna de tillfällen då jag har haft två jämbördiga kandidater på en pensionerad sågarbetares högra hand.
Jaså, hur förklarar du då Schweiz löner och förmåner? Största fackförbundet organiserar ca 200.000 pers och de har betydligt bättre löner och förmåner än vad vi har, utan tvingande lagstiftning.

Problemet är att du inte ser arbetare som en resurs för företaget utan en kostnad. Ser man dem som en resurs som tillför något är det självklart att man gör vad man kan för att attrahera de bästa personerna, det innefattar bra lön, semester och massa andra förmåner. Att ha bra medarbetare leder till att man får en högre vinst, även om man får betala lite mer för dem. Men som sagt, du har inte riktigt förstått systemet du kritiserar.

Visst vill ägaren få igen något för att ha tagit en risk, men man kan ifrågasätta varför en ensam ägare ska ha ett sådant kapital att satsa till att börja med – till skillnad från majoriteten människor.
De flesta kan därför inte säga upp sig så där lätt även om de får göra det i teorin.
Om allmänheten skulle äga produktionen så behöver ingen andel gå till profit till en privat ägare, utan allt kan användas samhällsnyttigt.
Produktionen kan göras mer konstruktiv utan dagens matsvinn, miljöförödelse, reklam för att sälja onödigheter med mera.
Folket bestämmer tillsammans vad de samlade rikedomarna ska investeras i och vilket värld de vill leva i.

Det är lätt att bli hemmablind, att inte se den egna sidans brister. Man utvecklar en blind fläck för det som inte fungerar för att fokusera på det som borde fungera. Vi som sett det här pågå under väldigt lång tid blir det dock tydligt att det inte fungerar hur många gånger man än försöker. Den här tråden gör det tydligt att det tar många år att förstå bristerna i det socialistiska systemet.

Den här filmen sammanfattar och beskriver socialismen på bästa sättet hittills samtidigt som den borde vara lätt att förstå även för en socialist:

https://youtu.be/zw-FF6CPmvs

Du resonerar lite som min 7-åriga dotter. Att det per definition är orättvis om någon har mer än någon annan, hon brukar dock, när man förklarat för henne varför någon har mer förstå att det inte alls är orättvist. Att vissa har kapital och andra inte har det är en naturlig följd av att man själv får bestämma över sina tillgångar, låt oss säga att du har två exakt lika välbetalda arbetare, den ena spenderar hela sin lön på skit och den andra sparar och ser till att hans barn får ett bättre liv än vad han har haft, gör det i ett par generationer och sedan har man kapital. Vad är det som är orättvist med det?

Produktionen skulle inte bli mer "konstruktiv" om man satte den under statlig kontroll, det har gång efter annan visat sig att planekonomi är helt jävla värdelöst i praktiken eftersom man omöjligen kan efterlikna marknadskrafterna. Det hela illustreras fint genom ett citat från en avhoppad sovjetdiplomat som såg london för första gången: "Vilken fantastisk stad! Säg mig: Vem har ansvar för bröddistributionen? Det måste vara ett tufft jobb."

De anställda är en kostnad. Oftast företagets största utgiftspost, och något man alltid försöker dra ned på. Ju färre anställda, desto högre vinst. Att sträva efter högre vinst är företagarens mål.
I vissa branscher kan det som du påpekar vara av större intresse att anlita rätt personer, men när det gäller enklare jobb är lönekraven viktigare. Om man anställer en kassörska, lagerarbetare , truckförare eller en diskare är inte kvalifikationerna avgörande. Den som söker jobb som städare har nog inte med sig en mapp med arbetsprover till anställningsintervjun.