Kommunismen är ju bra!?

Bara om det är brist på arbetskraft, vilket det sällan är. Det är tvärtom arbetarna som konkurrerar om arbetstillfällena. Om arbetarna då inte är organiserade i fackföreningar blir resultatet att den som arbetar för lägst lön får jobbet. En lönespiral neråt, så att säga.
En och en är vi arbetare maktlösa mot företagen, men enade är vi starka. På så vis har vi kunnat tvinga fram bättre löner och anställningsvillkor. Inte utan hårt motstånd från högerkrafter och arbetsgivare, ofta har det krävts strejker och blockader för att tvinga fram förbättringarna.
Vet inte vad du menar med "marxistisk kontroll". Vad betyder det?
Eller "utsugning av de starka? Jag tror inte våra ledande finansfamiljer känner sig särskilt utsugna. Wallenberg, Bonnier, Stenbeck, Rausing, Kamprad, Lundberg, Lundin, oj vad de är utsugna...

Resultatet av välfärdssystemet är i alla fall en omfördelning av resurser från rika till fattiga, via skattesystemet.

Människan skiljer sig från djuren på många sätt. Det mest markanta är kanske att vi är medvetna om oss själva. Djuren följer bara sina behov, drifter och instinkter.
Rent fysiskt är vi på samma nivå som djuren, driften att äta sig mätt, fortplanta sig, uträtta sina behov har vi på samma sätt som de.
Men när du påstår att äganderätten är en naturlig drift går du för långt. Det finns inga "rika" djur, eller djur som tvingar andra djur att arbeta åt dem eller kriga åt dem. Där står vi människor i en klass för oss själva.

Rik eller fattig är relativt i sammanhanget eftersom kroppen är egendom.

Sedan finns det faktiskt djur som gör andra till sina slavar, se följande:
https://en.wikipedia.org/wiki/Slave-making_ant
https://en.wikipedia.org/wiki/Parasitism

Jag vill också lägga till en annan sak. Det finns en djup självmotsägelse i Marxismen. Marx kritiserar vad han kallar det kapitalistiska samhället för att exploatera arbetarna. Kritiken går ut på att företagaren gör en vinst vilket förklaras som att de anställda därför arbetar för undermålig ersättning. Arbetaren äger sitt arbete och får kompensation för det men det är inte tillräckligt mycket vilket bevisas i att företagaren gör en vinst och därför så är arbetaren exploaterad.

Men den Marxistiska devisen "Från var och en efter förmåga till var och en efter behov" innebär faktiskt en långt värre situation för arbetaren eftersom nu tillhör hans arbete inte längre honom själv alls. Om du arbetar enbart för att ge åt de som har behov då tillhör ditt arbete inte dig själv utan istället alla andra, "kollektivet" eller rättare sagt staten.

Som jag redan varit inne på så kan Marxismen aldrig lösgöra sig från staten eftersom staten är vad som sköter omfördelningspolitiken och även förhindrar människor från att resa sig och ta tillbaka sina egendomar eller kräva sina rättigheter. Staten blir därför kvar och gör alla i samhället till statlig egendom. Med andra ord, statens parasitiska natur tar överhanden och försätter alla i slaveri.

Det är mycket enklare att ge arbetare bättre villkor och ta hand om sina arbetare, vilket företagare nuförtiden inser och accepterar. Det kan finnas ett samförstånd mellan anställd och arbetsgivare, det måste inte vara krig. Det går att prata med varandra, det går att förhandla, det går att komma fram till nya lösningar och förbättringar. Men om människan fråntas rätten till egendom, då har hon ingenting att förhandla med. Egendomsrätten måste alltså kvarstå.

Arbetskraften utgör ingen homogen massa om Karl Marx utgick ifrån. Vöxer ekonomin så behövs dessutom ständigt mer arbetskraft De facto steg reallönerna för arbetarna på 1800-talet innan socialism och fackföreningar.

Marxistisk kontroll är exakt det jag skrev. Kontroll över slavbefolkningen. Det är själva syftet med marxismen och det borde inte vara obekant för dig. Centralisering av den ekonomiska makten.

Jag talar om massan, inte om den lilla elitklicken. Men då kommer vi in på nästa intressanta drag hos marxismen. Varför banksters och i synnerhet judiska sådana alltid sponsrat marxismen. Varför är det så tror du? Det är egentligen bara en väldigt liten andel människor som vid en viss given tidpunkt inte klarar sig själva i ett icke-marxistiskt system. Marxismen gör människor till ekonomiskt systemberoende slavar. Omfördelning sker bara mellan slavarna i ett marxistisk system.

Den situationen är nog inte "värre", om man betraktar sig som en del av kollektivet med allt vad det innebär. Hela tanken är att alla ska bidra med vad man kan efter bästa förmåga, det är ett tryggt system som alla tjänar på. Vem vet vem som bidrar eller behöver bidrag nu eller i framtiden?
Om man man tänka bort alla egoistiska eller individualistiska tankar så framstår nog Marx´s devis som både klok och rättvis.
Men staten är ingen ondskefull, fristående organism som tar över samhället. Staten består av regering, riksdag och statlig förvaltning. Det är de människor vi väljer att styra vårt land, och dem kan vi avsätta i allmänna val om de inte styr landet på ett bra sätt.
Staten har i sig ingen "natur", utan färgas av den politik regeringen för.
Företagen släpper inte frivilligt ifrån sig makten, för att påstå något sådant måste man vara illa påläst om fackens och socialdemokratins historia. Arbetarklassen upptäckte redan i industrialismens början att man måste organisera sig för att kunna påverka.
Vi ser samma fenomen idag i en större skala. En färsk rapport visar idag att 80% av den globala förmögenhetstillväxten förra året gick till den rikaste procenten av jorden befolkning.
Företagens enda fokus idag är att maximera aktieutdelningar, man för en ständig kamp mot arbetsrätten och fackföreningar, både nationell och globalt.
En rapport från Internationella valutafonden IMF har visat att klyftan mellan fattig och rik vidgats parallellt med att fackföreningar försvagats och tappat medlemmar. Utan starka fackföreningar förlorar arbetstagare inflytande och insyn i företagens beslutsprocesser. Kapitalisterna ger inte ifrån sig något gratis.

Nu har du nog rört ihop begreppen. Det är företagen, kapitalismen som förslavar folket. De rikaste blir rika på frukterna av de fattigas arbete, som hålls tillbaka i fattigdom för att företagen vinster ska öka.
Lite statistik: Sedan 2010 har världens dollarmiljardärer årligen ökat sin samlade förmögenhet med i genomsnitt 13 procent. Under samma tid har vanliga löntagare fått se sin förmögenhet öka i snitt med två procent.
Marxismen kan befria arbetarklassen från detta, och låta folket ta kontrollen över sig själva och sin produktion. Genom att arbetarna organiserar sig i fackföreningar kan företagen tvingas dela med sig av vinsterna till de som skapar dem med sitt arbete.

Människan är både individuell och samtidig beroende av samhället hon lever i som är hennes hem och ursprung och identitet. På frågan om människan är antingen en individuell eller en kollektiv varelse måste svaret bli ja. Människan är både individ och kollektiv, men det som förenar dessa två poler är hennes natur, ursprung och relationer. Att betrakta människan enbart som en kollektiv varelse är ett ensidigt synsätt som gör individen rättslös, å andra sidan att betrakta människan enbart som en individ är också ensidigt och ignorerar människans kulturella, naturliga, ekonomiska och sociala sammanhang. Ifall endast kollektivet räknas då är individen rättslös, ifall endast individen räknas då kommer samhället att splittras upp i rotlös och förfrämligande individualism, en allas kamp mot alla. Staten har en egen existens även om det så bara är på pappret, det är en organisation och den kan utformas på olika sätt. En stat kan vara både folkvänlig och folkfientlig. Om staten gör befolkningen rättslös och tar ifrån dem dess egendom så är det en folkfientlig stat per definition, men å andra sidan om staten stödjer och skyddar samhället och hjälper de svaga och fattiga upp ur misären då är det en folkvänlig stat. Tyvärr så är demokrati en farlig idé eftersom de absolut flesta människorna inte är tillräckligt insatta i hur ett samhälle ska styras för det gemensammas bästa. Det finns också många demagoger som vill utnyttja systemet för egen vinning. Kräver inte alla professioner utbildning, kompetens och intresse? Varför skulle styrandet av ett samhälle vara annorlunda? Det är sällsynt att personer har expertis inom flera områden och rent orimligt att anta att alla har expertis inom statsförvaltning. Demokrati påstår dock motsatsen och ger folk en rätt som de flesta egentligen inte förstår hur de ska använda och som sedan låter sig luras av demagoger och förvillare och väljer fram ett styrelseskick som utnyttjar dem. Eftersom folket inte är insatt så blir valet av regenter en popularitetstävling. Hela samhället är en organisation som inkluderar företagare, studenter, lärare, statsanställda, hantverkare, kreatörer, meniala arbetare och så vidare. Ifall den politiska rörelsen endast handlar om en grupps kamp mot en annan grupp så kommer de slåss med varandra för alltid eller tills den ena segrar och den andre dör. Men det är inte optimalt. Hela samhället borde organisera sig kring en gemensam ledande princip om att hjälpa varandra och givetvis så måste noblesse oblige gälla. Ifall man är fattig så har man rätt att få hjälp. Dock så tycker jag inte att de finns någon kamp i fråga om att ha lika stor lön. Detta med att 1% av världens befolkning äger 50% eller 80% av jordens resurser kan tyckas som orättvist, men det är ganska irrelevant. Det är fattigdom som är av ondo inte ojämlikhet. Det är sant att den större delen av industritillverkning idag har flyttats utomlands till länder som kan anställa billigare arbetskraft, men det beror på globaliseringen. Om varje lands befolkning skulle kunna enas kring en gemensam princip om solidaritet, hjälpsamhet och noblesse oblige så skulle varje land kunna öka sin egen självförsörjning och den egna levnadsstandarden utan att det sker på fattigare länders bekostnad och å andra sidan kasta av sig oket att agera billig verkstad åt rikare länder.

Jag rör aldrig ihop saker och ting. Det ska du lära dig. Det är dina insikter som brister. Finanskapitalismen och kommunismen är bara två sidor av samma mynt. Judiska slav-och parasitupplägg båda två. Det ena innebär bankfedodalism och det andra statsfeodalism. Känner du till Jacob Schiff? Olof Aschberg? Judiska bankirer sponsrade bolsjevikrevolutionen i Ryssland. Judarna fortsätter att sponsra kommunism även idag. George Soros känner du nog till.

Marxismen har aldrig befriat någon och kommer aldrig att göra. Slaveriet och tyranniet har väl aldrig nått högre höjder än i de forna kommunistländerna. Befolkningarna kunde inte ens lämna landet och levde som råttor. Alltmedan en liten parasitelit vältrade sig i lyx och privilegier. En kommunistisk ordning kan inte upprätthållas utan en ytterst förtryckande stat. Det är helt enkelt inte möjligt.

Är du inte kommunist när du är 14 har du inget hjärta.. Är du fortfarande kommunist när du är 18 har du ingen hjärna...

Jag tror inte att det fungerar så per automatik. Den som är starkare kommer att utnyttja den svagare. Nu blåser högervindar, med osäkra anställningar, bemanningstjänster och visstidsanställningar, behovsanställningar etc, som hade varit omöjligt för ett par decennier sedan. Utländska företag tillåts etablera sig här, med helt andra (och lägre) löner än vad kollektivavtalen säger.

Se på de länder som har svaga eller inga fackföreningar, eller som saknar lagstiftning för att skydda de arbetarklassen. Minns debatten om HMs löner och anställningsvillkor till sina anställda i Bangladesh och Kambodja. De rika delar inte med sig frivilligt.


Varför ska visa nöja sig med att slippa svälta ihjäl (det yttersta tecknat på fattigdom?) medan andra vältrar sig i överflöd. Argumentet påminner om talet om att bara de rika får bli tillräckligt rika så kommer alltid några smulor från den rikes bord att falla på den fattige. "Låt dem tjäna 100 mdr så kanske vi får några kronor också".
Det bör vara ett rimliga proportioner på fördelningen av det välstånd som produceras. Varför ska ägandet premieras så oerhört mycket högre än produktionen?

I praktiken kan man använda något och skydda sin tillgång till det.
Men ”äger” man det?
Vi bestämmer politiskt om konceptet ägande.

Innan liberalerna tog över makten så tyckte kungen att han ägde allt och att inga borgare skulle stjäla det av honom genom att privatisera.

Om folk nu skulle tro att det blir bättre om de fick styra produktionen mer demokratiskt, då kan de rösta för att i högre grad göra den till allmän egendom.

Folk som uppfinner och skapar saker förhindras inte, de byter bara arbetsgivare.

Då skulle vi t ex kunna välja att ha ett mer miljövänligt samhälle istället för att vänta på att marknadskrafterna eventuellt leder dit när det blivit för sent.

Gällande det där att ”den som arbetar har rätt till det han skapar” så är det lustigt nog en kärna i marxismen:
Företagens vinster har genererats av arbetarna → alltså visar vinsterna att arbetarna inte får fullt betalt.
Alltså får inte de anställda rätten till allt de skapar.

En arbetare äger absolut INTE sin arbetskraft i ett marxistisk samhälle. Arbetskraften är nämligen kollektiviserad och i praktiken är arbetaren statens slav och undersåte.

I ett marxistiskt samhälle får arbetarna nöja sig med den skitlön som monopolarbetsgivaren staten bestämt. I en marknadsekonomi kan arbetaren byta arbetsgivare eller starta ett eget företag ifall han är missnöjd med ersättningen eller anställningsvillkoren i övrigt.

”Vinst” är inget tecken på att arbetarna är underbetalda. Jag vet att det är nästintill omöjligt att förklara ett så fult ord som ”vinst” för kommunister. Men jag gör ett försök. Vinst är ersättning för risken som kapitalägaren tar med sitt arbetande kapital. Således är vinst priset på riskvilligt kapital. Det här är ett område där vi har det absolut viktigaste empiriska beviset för kommunismens totala misslyckande. Utan prissignal på kapital blir resultatet systematisk ineffektiv kapitalallokering. Det innebär i praktiken att den reala kapitalstocken eroderas över tiden. Eller i klartext. Samhället förfaller i termer av all infrastruktur och teknologisk utveckling.