Början på ett mediakrig om mångkulturen?

För ett halvår sedan diskuterade vi Goodharts begrepp Anywheres och Somewheres eftersom Hakelius hade skrivit en utmärkt krönika om saken. Hakelius översatte begreppen till Varsomhelstare och Någonstansare i sin krönika.


Ville bara påminna om att Barrling inte är först på Goodhart-bollen, vi (och Hakelius) var faktiskt före

De här youtube-personligheterna och misslyckade "ledarna" tycker jag inte hör hemma i tråden. Det är ett marginellt internetfenomen som ingen (utom internetberoende konstiga figurer (Hej förresten!)) bryr sig om och som den där så kallade debatten visade så finns det ingen dragningskraft det där. Både Spencer och den där Sargon-figuren får mig att rygga tillbaka. Jag mår illa av att se dem tala. Argumentationen är på gymnasistnivå från Spencer. Han har aldrig riktigt vuxit upp och/eller har personlighetsstörningar.

Faktum är att vad som spelar roll är vad normala människor läser och tar del av, sådant som folk känner igen sig i och som träffar där det ska. Debatten i fråga fallerar på alla punkter.

Nu är tråden förvisso rensad från en längre diskussion, men när man läser nyheter som denna är det svårt att inte tro att det finns en agenda.

http://www.friatider.se/merkels-part...rk-nner-israel

Kanske borde kolla denna nyhet närmare, men min tyska är tyvärr obefintlig. Stämmer den så vill en del tyska politiker upphäva åsiktsfrihet och asylrätt om man har åsikter om staten Israels existens.

Där missleder din expertis dig tyvärr. Sargon of Akkad är en klassisk liberal och har en större krets av människor som tar del av hans tankar än Dagens Nyheter.

Han är värd att följa och han har fört ett kulturkrig mot radikal feminism, identitetsvänster, islamister mm över Youtube under flera år.

Jag känner till honom. Men som sagt är han en global youtube-personlighet vilket innebär att han kan få många följare av typen Droidlife. Det är inte många normala människor som tittar på sånt här. Jag har sett lite videos och jag tycker att jag kan komma med överlägset bättre "argument" än både Spencer och Sargon, argument som folk dessutom kan relatera till. Någon typ på internet som "debunkar" feminism är och kommer alltid att förbli marginella fenomen. De tilltalar bara vissa ungdomar (under en kort period) och marginaliserade människor.

Edit: förtydligar här att jag inte försöker säga att du är en sådan, det verkar mer som att du letar efter saker och har för stora förhoppningar på saker som för mig är dödfödda och irrelevanta.

Människor som Sargon of Akkad har i dagens globaliserade värld en större betydelse än man tror. Jag fick kännedom om honom via en yngre släkting.

Han är kort och gott en modern variant av publik intellektuell med växande inflytande. Tänk på honom som en ung variant av Peter Hitchnens. Han är uttryckligen en klassisk brittisk liberal som tror på individen.

Han har blivit en mycket bra debattör sista året.

Många har i tråden skrivit att mediekriget är dött, inklusive undertecknad. Ingen förändring av mångkultureländet kommer dock att ske förrän vi fått igång ett rejält mediekrig på flera fronter.

Som du antyder, "normala" människor som kommer hem från jobbet och har andra förpliktelser vill läsa om det som berör dom, i sin vardag, och i sin hemmiljö. Prio ett måste vara att få igång slashasarna i MSM och de nya uppstickarna att skriva för vanligt folk. I det avseendet är den här tråden en viktig aktör. Se till att få igång en MSM-front!

Sedan behövs också att de mer djuplodande, halvfilosofiska och förment intellektuella drar igång en front. Själv orkar jag inte med att läsa och lyssna på dessa (antar att du är av samma skrot och korn). Men det är viktigt att man bygger en mer teoretisk grund och slipar argumenten. Så skriv inte av de här mediekanalernas betydelse.

Sist men inte minst behövs också trådkriget hållas igång. Jag har flera gånger läst här om begrepp som "trådkonsensus". Vad är meningen med nåt sådant? Det här är Flashback, ett diskussionsforum, och det här är en "tråd som alla andra" för att travestera en vanlig fras. Det finns lika många åsikter som det finns skribenter även hos mångkulturmotståndarna. Också för mig är dina trådinlägg välkomna. Fortsätt att skriva för sjutton!

Med risk för att fresta på moderators tålamod så skulle jag vilja lägga till följande analys av maktförhållandena bakom det mångkulturella kriget. Jag kommer alltså slutligen ut som foliehatt.

Om man läser Winston Churchills memoarer så finns en passage där han konstaterar att under en period i slutet av 1800-talet så styrdes världen i princip från England. Nationen styrdes i sin tur av något hundratal gamla förmögna i huvudsak adliga familjer. Efter andra världskriget tog denna epok definitivt slut när USA och nationella krafter i kolonierna princip tvingade britterna att avveckla resterna av sitt imperium.

Efter andra världskriget flyttade makten definitivt över Atlanten till New York tillsammans med den ekonomiska makten. Sedan händer det att driftiga judiska migranter som motsvarade några procent av befolkningen tar sig uppåt och börjar erövra många av de gamla vita protestanternas klassiska organisationer och företag. De har sedan 1700 talet också byggt upp företag men fortsätter även att bygg upp nya. De globala bankerna växer i betydelse och de köper stegvis upp mindre konkurrenter. Hollywood, media och nyhetsföretagen kommer till stor del under kontroll av judiska ägare. Vi har då nått fram till nutid.

Det är alltså fortfarande samma situation som Winston Churchill beskrev. Det är några hundra förmögna familjer som kontrollerar makten i det största ekonomiska centrumet i världen men de sitter nu i USA. En oproportionerligt stor andel (jämfört med andel av befolkningen) av dessa förmögna familjer är judiska. Denna klass av förmögna globalister ser till sina intressen precis som de gamla brittiska familjerna gjorde och anser att det är helt naturligt att de ska styra händelseutvecklingen i den för dem gynnsam riktning. De är berättigade till det helt enkelt. I Ryssland kallas motsvarande klass för oligarker.

Denna klass av globala kapitalister kontrollerar den största delen av USAs ekonomi och vill påverka utvecklingen på ett sätt som gynnar deras intressen. De äger samtidigt globala mediaföretag och kan därmed till vissa delar bestämma agendan för media. Det är inte en specifik "judisk agenda". Det är globalisternas agenda som drivs och i den ingår mångkultur.

De har nästan obegränsade ekonomiska resurser och tillgång till akademi- distribution och produktion av kultur, massmedias megafoner.

Resten av oss har tillgång till tankefrihet, yttrandefrihet och allmän rösträtt.

Jag håller inte med om analysen. Det känns som att den sätter vagnen framför hästen. Att USA tar över beror inte på maktintriger utan på grund av kraftig industriell och demografisk dominans. Förändringarna inne i USA har mindre med intrigerande att göra och mer med konsekvenser av industri-, media-och förortssamhällets framväxt (inte helt olikt Sveriges historia).

Som valet i USA visat så är den så kallade "agendan" inte mycket att hänga i julgranen. Saker rullar på som de gör, för att folk ser till sina intressen, om det inte kommer något motstånd och det har varit dåligt med det av olika skäl. Motstånd kan göras, men det måste vara effektivt. Vårt etablissemang har massor av svagheter, svagheter som SD i bästa fall nafsar lite på.

Public Service och akademi har gått samma väg utan en enda ägande familj någonstans.

Kort replik bara. Valet i USA visar att demokratin fungerar trots att i princip hela den etablerade eliten hellre ville ha Clinton än Trump. Och det är alldeles utmärkt att globalisterna kan besegras av demokratin.

Att vår svenska akademi i stort och smått följer utvecklingen i USA och influeras av denna är väl ingen hemlighet.

Men du har rätt. Allt styrs inte av media och globalister. Men de jobbar åt ett håll och har liksom riggat kompassen på fartyget Sverige så att vi drar åt ett håll som passar dem.

Fast vi kan nog glömma mediekriget (den liberala). Helt enkelt också för att det inte behövs. För det pågår ett intensivt mediekrig. Den mellan MSM och Alt-media. Och där har det intressanta skett att MSM snabbt blir allt mer irrelevanta vad gäller makten och opinionsbildningen. Folk läser fortfarande MSM, men det är på samma sätt som man läser Flashbacks skvallerforum, eller Hänt i Veckan. Samt tycker att det är bra att MSM ibland att ge en direktrapportering, en sådan som alt-media inte har resurser till. Men viktigast av allt, man skulle aldrig drömma om att betala för eländet.

Framtiden då? Vi kan vidare anta att både MSM och Alt-media kommer gå all-in fram till valet. MSM kommer utan att tveka, som vi tidigare sett, att slänga alla journalistiska principer överbord för att åter syssla med antirasistisk plakatpropaganda. Kommer det att göra någon skillnad? Tja det lär inte öka MSMs förtroende. MSM kanske dock aldrig kommer att ge upp i sina uppfostrande ambitioner, jag börjar tro det. Men det spelar ingen roll. De förlorade. Det interna krig som aldrig blev. Nya medier och aktörer blommar istället upp överallt. Kraften och snabbheten i denna process är mycket positiv. MSM kommer istället långsamt fortsätta sin väg på att bli en Nyheter24. Ingen orkar bli arga på dem, man rundar dem helt enkelt utom på de få områden de fortfarande är relevanta, dvs kändisskvaller och djurgull. När dessa alster därefter läggs ner kommer den absoluta majoriteten inte ens märka det, som om norrskensflamman ger upp, i brist på fullblodskommunister beredda att betala en prenumeration för att bli indoktrinerade i en sedan länge död revolutionär kommunism.

Håller med, och när jag skrev MSM så menade jag faktiskt allt det som "verklighetens folk" läser. Om det sedan kallas altmedia eller nåt annat gör det samma. Det jag ville komma till är att försöka pressa halvmesyrerna som Teodorescu, Dahlberg, Gudmundsson och det gänget till att bli mer radikala. Eller helt enkelt få dom utbytta. Eller att en mer radikal publikation plötsligt blir MSM. Få Ganmän och Smålandspostledare till att bli Sveriges mest lästa opinionstexter. Engagerande, stringent, men lättläst.

Det är när Svenne Sexpack kan läsa en kraftigt mångkulturkritisk ledare bland sportsidorna och nöjessidorna som saker och ting händer. När det står om att Svennes egen värld hotas av höjd kommunalskatt eller bussning av impulsiva vilddjur till barnens skola, då händer det grejer.

Svenne Banan orkar inte ta till sig intellektuella giganter som Jordan Peterson, Oyto of Akkad eller hyperakademiska paneldebatter. Det blir för mycket av svåra ord som "etnoreciprocitet" o dyl som skrämmer bort Svenne.

Det måste komma igång ett lättillgängligt mediekrig som gör att den sovande medelklassvensken börjar engagera och aktivera sig.