Citat:
Ursprungligen postat av
SecundusSilent
Synd är centralt inom bl a kristendomen. Människan är syndig därför att hon har gjort, tänkt eller känt ont.
Människan har kapacitet att synda, vad synd är är ett stort kapitel för sig.
Citat:
Grunden för synden är således ondskan, som dessutom är kollektiv och går i arv. Människan kommer således inte ifrån sin ondska. Enda hoppet är Guds förlåtelse, vilken kommer av att ondskan erkänns och ångras, varefter evig salighet eventuellt väntar. Detta erkännande, märk väl, innebär inte att hennes ondska försvinner.
Grunden för synden är människans olydnad mot Gud. Syndafallet beskriver den händelse i människans historia då hon först föll in i synd. Historien har du säkert hört talas om, människan lockades att äta av kunskapens frukt på gott och ont. Det finns många tolkningar om vad detta innebär.
Citat:
Som ni märker mixas individ och kollektiv. Människan som kollektiv är ond och därför är varje delmängd som ingår i kategorin "människa" ond, dvs. alla individer. Människan som individ har dock möjlighet att erkänna denna ondska och vända sig till den kristna Guden.
Ingen människa är ett kollektiv. Du har personer i ett kollektiv och de influerar varandra. Du blir påverkad av de människor du umgås med, det är ofrånkomligt. Därför säger kyrkan (den katolska) att det inte finns någon frälsning utanför kyrkan. Kyrkan står för frälsningen så ifall du inte är del av kyrkan då är du en del av den obotfärdiga omgivningen.
Citat:
Om man skall förneka Gud så kan man sägas hamna på Satans sida, inte minst om man bejakar ondskan.
I Kristendomen är Satan motståndare till Jesus, men i Tanakh är Satan en varelse som testar Job för att se ifall Job kommer att falla från tron om han förlorar sina ägodelar. Satans syfte i Tanakh är att testa Jobs kärlek till Gud. I Nya Testamentet försöker Satan att testa Jesus.
Citat:
1. Att bejaka ondskan är samma sak som att bejaka människans natur.
Nej, tvärtom, att bejaka människans natur är att bland annat bejaka vad människan är kapabel till.
Citat:
2. Det är meningslöst att förneka sin egen natur, eftersom denna ändå finns kvar.
Kristendomens budskap är att vi är födda med en fallen natur men att den genom Jesus Kristus kan bli helad och renad från synden. Med andra ord så är vår natur inte statisk, den kan förändras. Likt hur vi blir påverkade av de människor vi umgås med. Ordet natur är ett helt neutralt begrepp och säger ingenting om vad för slags natur det handlar om. En fallen natur är inte samma sak som en frälst natur, en änglalik natur är inte samma sak som en demonisk, e.t.c.
Citat:
3. Att erkänna sig som syndig är samma sak som att hyckla då ens handlingar, tänkande och kännande inte blir fri från ondska även om jag erkänner mig som syndigt förtappad.
Det är väl inte hyckleri att erkänna sanningen? Snarare är hyckleri att se flisan i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget, att döma omgivningen men skona sig själv. Att erkänna sanningen om sin egen natur kallas ärlighet och är raka motsatsen till att hyckla.
Citat:
Dessa punkter indikerar att Satan är överlägsen Gud, eftersom Satan är i enlighet med vår natur och ändå vinner. Varför välja en förlorare, eller varför välja något som är falskt? Jag ser därför Satans väg som mest adekvat ur både kunskapsteoretisk som målrationell aspekt. Ni som inte tänker som jag eller inte drar samma slutsats, varför gör ni inte det?
Satans identitet är väldigt oklar, men tydligt är att enligt skriften så åtlyder denne varelse Guds befäl. Du likt många andra icke-troende har den falska föreställningen att Gud skulle vara en varelse bland de andra varelserna i världen. Gud är skaparen av världen och alla varelser i den.
Citat:
(Det finns en filosofiskt intressant fråga kopplad till förutsättningen för att erkänna sin synd i enlighet med de kristna doktrinerna, nämligen den om varför blott vissa gör det och andra inte gör det - och grunden för detta, vilken jag eventuellt kan ta upp senare - men denna filosofiska fråga och dess svar indikerar också att Satan är Gud överlägsen.)
Varför vissa erkänner sina synder och andra inte har säkerligen många olika anledningar. Men främst så handlar det om att den botfärdige personen ångrar sig och då får han hjälp av Jesus. De som inte ångrar sig fortsätter att leva i sina nät av lögner även om det får dem att ruttna inombords och leder dem till fördärvet.
