[quote=demotrams|62795410][quote]
Citat:
Absolut inte! Människan har ett andligt behov. Det är ett behov efter mening och sammanhang. För det behöver hon inte vara andlig, dvs ha en inneboende ande men hon har ett starkt behov av att vara andlig. Detta skiljer sig från fantasi. En fantasi är människan inte i behov av.
Det är konstaterat att det så kallade andliga behovet är skapat, ur bl.a mytologi - den mytiska världen.
Men överkurs för dig.
Citat:
Jag börjar undra om ni ateister som deltagit hittills i den här tråden är troll eller är ni bara dumma i huvudet på riktigt? Har du inte gått i skolan? Skiljer du inte på fantasivärlden och andlighet? Jag kan förstå om du inte skiljer mellan dessa. Det är svårt för en som inte är hemmastadd i akademiska diskussioner.
Härmed förstår mer varför du är så fyrkantig , jag uppfattar dig med detta sagda som att vara helt enkelt religionsskadad.
Gudstro och färdighet i akademisk tankegång, står långt ifrån vartannat. Det märksa att du vill tillskriva dig vara "duktig akademiker" men du är ju bara en valp.. som drömmer.
Det ses ingen färdighet hos dig, du tappar kontrollen gång på gång och förstår inte distinktionerna.
Bl.a vet en akademiskt skolad individ att en trossats baserar sig på tro.. inte på evidens.
All akademisk ackumulerad kunskap hålelr sig förstås inte pr automatik trogen evidenskriterier (humanoria.. exempelvis, teologi tar definitivt avstamp ur -föreställningsvärlden- )
Citat:
WOW! vad djup du blev!
Faktum är, att jagmed all sannolikhet är ordentligt djupare än vad du är. Sorry men där sa du det själv om så i ironisk förklädnad.
Jag ser att du har svårt för språket och termernas innebörd, det har sin anledning till att du saknar det psyke och tålamod, att istället för att hugga som en oerfaren valp , resonera.
Jodå, fantasivärld och andliga föreställningar är HELT BESLÄKTAT, så också de s.k arketyperna (men också detta är överkurs för dig)'
Du kanske behöver ta ett par valium innan du beträder forum i den sekulära andan?
Vem har itutat dig att -andlighet- är ett BEHOV? imamerna? barnkyrkoledaren? mamma? pappa?
Det finns primära behov, och så finns sekundära behov.
Och så finns behov som människan själv skapar, utifrån ångest, oro, tristess. bristande förstånd.. nöje, njutning, etc.
----
lägg ner den osympatiska fritidsgårdstonen, du blir inte uppäten bara för att du inte har rätt. Battlar gör man på sportarenor, så apropå andlighet, så har du en lång väg kvar - ta diskussionen med lite ro och framförhållning istället för dessa billiga fattiga ord som du använder för som ifyllnad.. av frustration och insiktslöshet. Att va så krigisk för så lite, tyder på att du verkligen är låpngt ifrån akademin, vännen.
Andas luuugnt.. o lär dig dialogformen istället. Du känner dig så attackerad på ngt sätt, why?
Jag bits inte och tänker inte äta upp dig, men där du är osäker och saknar insikt, är det definitivt bra att i en tråd dryfta felen.. där vägkorsningen blir förvirrande för dig.
Andlighet och tro är besläktat , det finns ingen evidens för "Gud" , det finns däremot en helt storartad uppbyggnad som är omfångsrik i fantasiasmerande mytologisk förtätnad, som kompenserar likt substitut, likt surrogat, för avsaknaden av verklighet eller manifesterade fenomen.
Gud är omanifesterad, finns i människors fantasi.. önskeplanet och man önskar mycket länge och hårt, man kan bygga upp fantastiska "läror omkring det" , och börja påstå att tron är ett behov.. svar NEJ, gudstron är ingalunda ett behov! Det är lätt att konstatera. Trovärdigheten för de religiösa föreställningarna, kan vara så långsökta att det religiösa levernet t.o.m kan vara skadligt, i synnerhet när det når alltför högtravande fabulation.
Men att tro, är också en vanans makt. Därför ser man på det med blida ögon och låter det passera - var och en äger frihet att tro, eller inte tro
Men gudstron i sig själv, avhjälper ingenting, och dem som inte tror de lider inte , men om det nu skulle vara ett konstaterat behov rent allmänmä'nskligt, då skulle glada lyckliga individer utan gudstro lida, snbarare är de gudstroende de lidande.. tyngda, vemodiga och dystopiska, depressiva och rädda.. oroliga för om de-är-rätt, bannar både sig själv o andra (du bannar mycket t.ex , kanske du har en hård gudssyn och fixerad vid gudsstraff , som du ser som *meningsfullt, det är förstås inget behov att isf anse det...)
Den där melankolin som många troende (men långt ifrån alla, ska sägas) kan få.. är självalstrad och kommen ur vidlyftig gudstro som förhindrar den troende att leva, våga leva.
Andligheten, kom som UPPMANING eller en moralisk ansamling - en uppmaning och åtlydnad.. är då rakt inte synonymt med människans egna eller inre "behov"
Andligheten tog alltså sin etablering , utifrån in, inte alls spontant inifrån människan självt.
Också du har blivit anmodad, kanske strängt och därför du beter dig som en vildsint tonåring i dina tilltal mot folk, för du kanske tror att man måste tro? och därmed tänka-som-du?
Du verkar känna dig trängd, och i osäkerheten hugger du istället - kallar du det för att vara "akademisk"
men nu är detta inte psykologitimman, inte du som är topic - det är begreppet Gud som faktiskt är topic - det finns ingen förankring än så länge, har gått så många sekel sedan människan namnade sin framtidsvision och icke ett enda tecken... men stor i orden är man så fort tron stiger åt huvudet.