Citat:
Ursprungligen postat av
LordOfTheIdiots
Instämmer helt. Men det är bra att ha med sig att religioner faktiskt förekommit i de flesta (om inte alla) civilisationer genom mänsklighetens historia. Vilket såklart inte bevisar någonting. Ovidkomligen är det ändå intressant att ställa sig frågan var detta mycket långlivade fenomen (religiös tro) härstammar från.
Det intressanta är ju att det inte finns någon civilisation som inte har haft en tro på det andliga i någon form eller annan, så något måste ligga bakom det.
Hur kommer det sig annars att alla mänskliga civilisationer haft en tro på osynliga andar, antingen som hjälpande eller stjälpande varelser, eller som förfäders andar eller en osynlig värld med skuggvarelser?
Men eftersom alla dessa föreställningar har varit olika från civilisation till civilisation så kan vi vara säkra på att de alla varit felaktiga, även om de möjligen skulle kunna ha ett korn av sanning.
Kanske är vi andliga varelser som lever vidare som andar efter döden, det vet vi inte förrän efter döden. Vad händer i så fall sedan? Lever vi vidare som andliga rådgivare (s.k. skyddsänglar) till våra efterlevande eller hamnar vi i något annat universum eller får vi en ny kropp i detta universum?
Att Gud skulle existera är däremot högst osannolikt om man ser det ur ett religionshistoriskt perspektiv. Människan har gått från att tro att naturen varit besjälad till att tro att det finns flera olika gudar och då länkat dem till naturfenomen och sedan övergått till att be till flera gudar och monoteismen (en enda Gud) är en relativt sen uppfinning och som dessutom var ytterst lokal och inkluderade en till en början mycket aktiv Gud, en aktivitetsnivå som det idag inte syns några som helst spår av.
Och om denna Gud skulle ha varit så mäktig och valt att ge ett land till sitt utvalda folk, varför behövde de då kriga sig till detta land? Då är det ju ingen gåva, utan en stöld.
Nej, det vore ju som att t.ex. ge en bil i present till sin son, och sedan säga att han måste stjäla bilen först för att kunna få den.
Hela den berättelsen om det förlovade landet låter snarare som en efterhandskonstruktion för att försvara varför de tog landet ifrån dem som bodde där, så att de inte skulle få dåligt samvete för att ha slagit ihjäl dem som bodde där först.
Du skall icke dräpa (såvida inte Gud sagt åt dig att det egentligen är ditt land).