Citat:
Sofie Löwenmark blir ny ledarskribent på Expressen. För de som inte känner till henne så har hon under året gjort sig känd för främst två saker: dels granskat våldsbejakande islamistgrupper vilket lett till att flera av dem förlorat sina bidrag, och dels uppmärksammat att America Vera-Zavala satt upp en pjäs på Dramaten där, självklart, en islamist fick fritt spelrum.
Löwenmark vill skriva – om de frågor som ligger mig närmast, som den islamistiska miljön i Sverige, hederskultur, invandrarkvinnors ofta svåra situation, växande parallella samhällen, socialsekreterares och många andra yrkesgruppers utsatthet samt om polisen som på många platser inte ens är tillgängliga.
Den självklara frågan ställs dock inte, hur hon ser på volymerna? Det hon har gemensamt med flera är att bara beskriva och uppmärksamma. Där stannar man. Inga större analyser om varför problemen uppstår i ett större perspektiv. De flesta i tråden här kan dock räkna ut med lilltån att utanförskapet är självvalt eftersom man främst är bosättare som i förlängningen leder till att man uppträder som en ockupationsmakt. Med det följer ett avståndstagande från det svenska. Man fortsätter alltså att leva i sin klankultur. Detta kan vi inte göra något åt och bosättarna känner inte till något annat. Det enda sättet för att inte förvärra läget är att sänka ... volymerna.
Löwenmark vill skriva – om de frågor som ligger mig närmast, som den islamistiska miljön i Sverige, hederskultur, invandrarkvinnors ofta svåra situation, växande parallella samhällen, socialsekreterares och många andra yrkesgruppers utsatthet samt om polisen som på många platser inte ens är tillgängliga.
Den självklara frågan ställs dock inte, hur hon ser på volymerna? Det hon har gemensamt med flera är att bara beskriva och uppmärksamma. Där stannar man. Inga större analyser om varför problemen uppstår i ett större perspektiv. De flesta i tråden här kan dock räkna ut med lilltån att utanförskapet är självvalt eftersom man främst är bosättare som i förlängningen leder till att man uppträder som en ockupationsmakt. Med det följer ett avståndstagande från det svenska. Man fortsätter alltså att leva i sin klankultur. Detta kan vi inte göra något åt och bosättarna känner inte till något annat. Det enda sättet för att inte förvärra läget är att sänka ... volymerna.
Och för att sänka volymerna måste berättelsen om dessa människor och platserna de kommer från förändras. Människorna är inte längre hjälplösa flyktingar, de är jämbördiga kompetenta medmänniskor som i många fall t o m gått i förträffliga svenska gymnasieskolor. De har klarat att leva i den svenska rasismens fasa och ständiga islamofobiska hot mot deras islamiska kroppar. Detta är starka och dugliga människor, de har överlevt den rasistiska diskrimineringens stålbad, fattiga och i utsatta områden har de klarat sig. Dessa förädlade människor är nu mer än väl lämpade att ta tag i sina hemländers problem.
Hemländerna får granskas ett efter ett och man får börja med de lättaste. Kan man driva skönhetssalong i Puntland så kan man. En somalisk klan kan hjälpas hem till någon by på behörigt avstånd från Mogadishu med en bilverkstad fix och färdig i resebagaget. En bilverkstad med ett femårigt all inclusive-servicekontrakt med Sverige kan sedan försörja hela klanen och fler därtill. En hazarklan kan hjälpas till, förvisso inte hemlandet men ändå, något av de många säkra områdena i Afghanistan. Denna klan kan förses med ett litet diversevaruhus som med femårigt stödpaket från Sverige kan försörja hela klanen och fler därtill. Syrien är beboeligt men svårt sargat på många håll. Syriska klaner kan förses med saneringsfirmor som med femårigt bistånd från Sverige i bagaget kan inte bara försörja hela klanen och fler därtill utan också bidra mycket förtjänstfullt till återuppbyggnad av hemlandet. Andra klaner kan skickas hem till Syrien med skolor. Somliga skulle kunna skickas med vårdcentraler. Det finns oändliga möjligheter för just den syriska gruppen, i stort sett samma upplägg funkar för irakierna. Nationalistiska turkar kan göra succé i det nynationalistiska Turkiet som verkar mer och mer determinerat till doktrinen "kan själv".
Svårast blir det nog med de kulturdrivna bråkstakar som ingen riktigt vill ha att göra med. Kurder, syrianer och balkanzigenare blir knepiga att finna avsättning för men de kan kanske ingå i diversearbetarbesättningar hos biståndsförtag som kan byggas upp och drivas i princip var som helst i biståndsmottagarregioner.
Bäst av allt är förstås att de rasifierade genom denna modell slipper den identitetsskadande diskriminering de tvingas utstå här.
