Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Ok, du kanske har rätt. Det är möjligt att media har parafraserat Mariannes "göra sig tillgänglig" som att "komma till Sverige". Marianne uttrycker sig i vanlig ordning så himla vagt att det hon säger just inte betyder någonting.

Hon la alltså ner för att hon inte trodde att den 6½ år gamla utlämningsordern skulle kunna verkställas inom de kvarvarande lite drygt tre åren, men hon räknar ändå med möjligheten att Assange gör sig "tillgänglig" inom den tiden.

Samtidigt ska man komma ihåg att Marianne under flera år bara satt och väntade på en utlämning, trots att han fått asyl på ambassaden. Då utgjorde åren på ambassaden bara ett "tillfälligt verkställighetshinder". Hon hade kunnat lägga ner med precis samma motivering då:

– Eftersom det under nuvarande omständigheter inte är möjligt att driva utredningen framåt framstår det inte längre som proportionerligt att Julian Assange ska vara fortsatt häktad.

Uttalandet är från maj 2017 men borde ha kunnat göras redan 2012, för Mariannes frihetsberövande av JA är helt godtyckligt. Det verkar som om Mariannes långvariga godtyckliga frihetsberövande av Assange bara lett till en moralisk seger för honom. Nu är det Marianne som framstår som genomusel, och Assange som den ädelt tålmodige lidande och förföljde frihetskämpen. Bravo, Marianne! Du har skapat en hjälte! Du och din Pinochetkompis Claire. Vilka vidriga, skamliga typer ni är.

Marianne har hittills inte velat utnyttja brittisk rättshjälp, och det är tveksamt om hon kommer att våga försöka, av rädsla för att återigen bli utskrattad av britterna. Det är ju inte alla som är så manipulativt inställsamma mot henne som hennes mejlkompis Paul Close:

"Så, särskilt riktat till dig Marianne: Om du vill komma över så meddela mig det, och strunta helt i den oro som du tydligen känner. Men om du inte vill lämna trevliga varma Sverige och åka till trista blöta London för att träffa din tråkiga jurist, så har jag full förståelse för det. Det är svårt att tro att det är ett helt år sedan jag träffade er båda. När man tänker på det, är det alldeles för länge sen. Ni borde komma över, båda två."

Det är klart Anonymare kan ha rätt i saker som han tror. Men hur ofta händer det?

Här har du Mariannes uttalande:
"Om Julian Assange skulle komma att återvända till Sverige innan brottet preskriberas i augusti 2020 kan dock förundersökningen återupptas."
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/aklagaren-vill-hava-haktningen-mot-julian-assange

Men det gick ju inte i isoleringscellen under avrundat 2 veckor, eller under 1,5 år med fotboja, restriktioner i utegång, samt krav på daglig anmälningsplikt på polisstation, i UK?

Får lite #meetoo-vibbar med touch av Hollywood-smak där.

"Så, särskilt riktat till dig Marianne: Om du vill komma över så meddela mig det, och strunta helt i den oro som du tydligen känner.

Från samma länk:

På fredagen gick tidsfristen ut i Assangefallet och åklagaren Marianne Ny tvingades ge besked om hur hon skulle gå vidare i våldtäktsutredningen. Hon meddelade att utredningen läggs ned.

Enligt åklagaren är alla möjligheter att driva utredningen framåt nu uttömda.

Det tragiska är att hon väntat så länge med dessa sista utredningsåtgärder. Hon har skjutit på dem sedan 2010, eller åtminstone sedan augusti 2012 då hon inte längre kunde vänta sig att JA skulle utlämnas inom överskådlig tid. Hon hade kunnat lägga ner med precis samma motivering redan 2012. Men hon vllle nödvändigt hålla sin fånge godtyckligt frihetsberövad ett halvt decennium först, till ingen annan nytta än att ge en orättvist behandlad JA en ädel hjältegloria, allt medan hornen växt till sig i pannan hennes.

Det finns andra liknande uttalanden utan att Sverige nämns.

Jag tror att vi kan utgå ifrån att om han grips av brittisk polis så kommer åklagaren att kontaktas och delgivning av misstanke om våldtäkt kan då ske och han kan via utlämning till Sverige sen göra sig tillgänglig i landet. Det här är en hypotetisk fråga i dagsläget. Inget talar för att JA inte kommer att sitta och trycka och gömma sig undan rättvisan på ambassaden fram till preskription 2020, kanske längre än så.

Återigen verkar det som att du blandar ihop Julian Assange med den svenska åklagaren Marianne Ny.

Julian Assange har aldrig undandragit sig att delta aktivt i den svenska förundersökningen.

Det är Assange och hans svenska advokater som hela tiden propsat på förhör och Marianne Ny som, enligt hennes eget erkännande 2016-09-07, fegt velat smita undan ansvar.

Vi har uttryckliga bevis via otvetydiga offentliga uttalanden att både åklagaren och de båda svenska målsägandebiträdena försökte smita undan ambassadförhör.

Assanges svenska advokater Thomas Olsson och Per E Samuelsson gick ut med en vädjan i SvD 11 februari 2014 om att förhör borde hållas men både Fritz och Borgström gick ut med artiklar i samma tidning där de uttryckte stark motvilja mot detta.

Bevisförfalskande och epost-raderande Marianne lyckades gömma sig undan rättvisan i mer än ett halvt årtionde. Till slut så insåg hon själv att hon inte kunde smita undan längre så hon la ner fallet.

Fallet borde förbli nedlagt i evigheters evighet i enlighet med Finnés kloka beslut, men eftersom ingenting är som det borde i det här fallet så kan man diskutera möjligheten att han grips av brittisk polis och Marianne (eller någon annan svensk åklagare om hin pensionerats) får nys om detta, till exempel genom att facebook, och ivrigt skyndar att återuppta fallet.

Vad händer då? Vilka krav kommer britterna att ställa för att förmedla rättshjälp? Kommer de att utan vidare delge misstanke åt Marianne utan att granska om de själva anser att det finns grund för det? Kommer de ens att anse att det är nödvändigt med rättshjälp för det? De är inte med på listan över länder som inte tillåter postdelgivning, så de kanske lakoniskt hänvisar till Royal Mail om Marianne vill delge på brittisk mark.

Din fantasi är intressant, för man kan fråga sig hur Marianne tror sig kunna delge med brittisk hjälp men inte med ecuadoriansk. Kan hon delge om Assange befinner sig i ett londonhäkte, då kanske hon lika gärna kan delge om han befinner sig på en londonambassad. Vad hindrade henne förresten att skicka ett delgivningsbrev till den adress där han hade husarrest? Ingenting.

Tänk om britterna ställt lite krav på Marianne innan de godkände hennes EAW, till exempel att hon först måste delge misstanke. Det tänkte de aldrig på. Eller så ansåg de att han var så gott som delgiven, vilket Marianne nu anser att han inte är.

Alla ska var lika inför lagen, men det betyder inte att alla kan behandlas lika. Att vara lika inför lagen innebär att alla i samma situation som JA behandlas likadant, inte att JA ska behandlas som de som befinner sig under helt andra omständigheter. Det är lite som sjukvården. Alla ska ha lika rätt till sjukvård. Men det betyder inte att om en person kommer till akuten med blindtarmsinflammation så säger läkaren barskt att "ingen annan här i väntrummet behöver en blindtarmsoperation, så varför ska du komma här och förvänta dig en sådan särbehandling? Nej, alla i väntrummet är här för benbrott, så vi kan gipsa benet ditt, men det är allt, för här behandlar vi alla lika!" På samma sätt kan inte Marianne behandla JA som om han är någon annan än den han är.

I någon mening ska Marianne alltså särbehandla JA. Hon ska ta hänsyn till att han sökt och givits asyl. Hon ska ta hänsyn till de väldokumenterade asylskäl som finns. Hon kan inte behandla honom som om han var något annat än en politisk aktivist i en synnerligen utsatt position. Däremot ska hon inte särbehandla honom genom att ignorera hans mänskliga rättigheter, undanhålla honom den sjukvård han behöver eller hålla honom godtyckligt frihetsberövad.

Att hålla honom godtyckligt frihetsberövad är en form av negativ särbehandling. Det är genom att länge vägra förhöra honom utomlands som hon har utsatt honom för en negativ särbehandling. Liksom genom att slösa astronomiska summor på att förfölja honom. Hon har särbehandlat honom något alldeles extremt. Se till vad hon gör, inte till vad hon så skenheligt pratar om, dvs att hon inte "vill" särbehandla honom. Det är ju precis det hon gör, utom när hon borde.

JA är inte särbehandlad. JA är en sär typ, som inte fogar sig i de lagar som är demokratiskt stiftade, utan undandrar sig dessa genom att gömma sig undan på en ambassad. Behandlingen följer naturligt av sära ageranden från JA, kopplat till en episkt stor otur i tänkandet hos herrskapet. Åklagaren liksom britterna har visat upp ett under av tålamod vad gäller herrskapets nycker och laglöshet med stöd av Ecuadors asyl.

Fallet har helt klart särbehandlats. Det framgår om inte annat av mejl från CPS till Marianne. Paul bedyrade att det inte behandlades som andra utlämningsärenden, och någon annan pratade om hur amazing och unheard of fallet hanterades. Speed och informality vill jag minnas nämndes. Särbehandling med andra ord. Medan Marianne särbehandlat genom att bara stå och titta på och låta åren flyta förbi.Man måste se till vad hon gör, inte till vad hon säger. Att hon säger att hon inte vill särbehandla honom betyder så litet när det är precis det hon gör, på ett sätt som fått internationella expertgruppen UNWGAD att reagera mot hennes beteende. Varpå Marianne särbehandlar genom att strunta i deras slutsats. Trots att det är unheard of i en rättsstat.

Hur länge får han hållas?


https://www.express.co.uk/news/world/880591/Spain-Catalonia-crisis-independence-Julian-Assange-Ecuador-Embassy

Oj. Intressant! Imponerande civilkurage. Han låter kampen för minoritetsfolks självbestämmande gå före sin egen trygghet. En sann människorättskämpe med andra ord.

Starkt.