Citat:
Ursprungligen postat av
frasselito
Alternativ 1 och Alternativ 2 har inte likadana förhållanden.
I alternativ 1 så amorteras 100 000kr och jag har kvar mina kontanter.
I alternativ 2 så amorteras ingenting och jag har kvar samma summa kontanter.
Om alternativen ska ha samma förutsättningar så måste jag i alternativ 2 få tillgång till 100 000kr, alltså ha 200 000kr - 100 000kr + 10 000kr = 110 000kr
Således är det exakt samma utfall och pratet om amortering/sparande blir semantiskt nonsens. Jag förstår inte hur man kan se amortering på konsumtion som minskar i värde som sparande. Det är konsumtion.
Men återigen har du ju oavsett 110 000kr efter 10 år vilket är en ökning med 10 000kr från utgångs punkten. Alltså har din balans ökat med 10 000kr. Denna ökning är ett sparande oavsett vilka vägar du har tagit till den.
Vidare har hela diskussionen varit semantiskt nonsens, min poäng är att om utfallet är det samma om man amorterar eller sparar så är det väl praktiskt sett samma sak.
Om man anser att köpa ett hus eller lägenhet är konsumtion på samma sätt som att köpa en öl på puben så kan jag förstå att det tycks underligt att prata om amortering som sparande. Men det finns en stor skillnad, huset, lägenheten är beständig även om du missköter den totalt kommer den att ha ett visst värde. Ölen slutar ha ett materiellt värde när du dricker den.
Alternativt så kan du bara separera anläggningstillgångar och finansiella tillgångar. När du amorterar så utvecklas din finansiella balans positivt. När du sparar pengar på bankkontot utvecklas din finansiella balans positivt. Sen behöver du inte ta hänsyn till det andra. Alla människor behöver konsumera för att överleva, allt som man inte konsumerar blir sparande och hur man väljer att placera sitt sparande spelar ingen större roll i alla fall semantiskt.